Eftersom det här med ömma mödrar och en del svärmödrar verkar vara en ständig källa till förtret när de inte kan låta bli att lägga sig i saker de inte har med att göra. Som hur man väljer att leva sitt liv.
Mamma gick över alla gränser i världen igår. Hon är pedant, lite fyrkantig i sina åsikter (dvs lever man utanför hennes box är något konstigt) och ÄLSKAR att tala om för…mig…att jag inte kan må bra för att jag, i det här specifika fallet, hade en tvåa som ser ut som en svinstia, en man som inte har ett arbete i ordets rätta bemärkelse, att jag inte ringer henne tillräckligt ofta och att jag inte vill umgås med henne eller med kompisar som “normala” människor. Hon står självklart för normen.
Det var ändå en rätt okay helg. Jag gjorde ju som hon sa, lagade min mat, bjöd hit svärfar, tog med henne till ömme fadern, gick på stan och småpratade hemmavid. Hon fick ju till och med bada.
Men så var det ju det där med promenaden igår, min lilla tidsfrist som jag ägnade åt att tvätta, plocka upp ur kartonger som maken bar upp från tvåan och dona i min egen takt. Två timmar senare kom hon tillbaka. Då var det nästan läggdags. Och i min värld hade hon möjligen surat en smula över att vi satte oss i soffan och chillade efter att svärfadern gick hem, genom att slösurfa lite på paddan (jag), zappa tv (maken).
När hon kom tillbaka upplyste hon mig om att hon faktiskt hade gått upp till pappa och styvmodern för att TALA med dem om att jag nog inte mådde bra. Av ovan nämnda orsaker.
Istället för att prata med mig om att hon trodde just det rände hon till pappa, som om jag verkligen vore elva år.
Paradoxen i det hela var att hon påstod sig vara bekymrad över mitt välmående, men att hon, efter medhåll från fadern (hennes ord – jag har inte tagit reda på fakta) faktiskt mådde bättre. Nu vet inte jag, men…om bekymret var att jag mådde dåligt och det slutade med att hon mådde bra så är det något som inte stämmer i den ekvationen va?
Då brast det. Hon fick respass. Och en utskällning. Inte bara för att hon lyckades med det största övertrampet någonsin, även för att hon gick till pappa som JAG är bekymrad över eftersom han inte är helt återställd och har sitt eget att bekymra sig över.
Det måste vara sjukt jobbigt att leva med ett behov av att tala om för andra hur de på lämpligast möjliga vis skall leva sitt liv och jag tror inte att hon är ensam om det behovet. Man kan dessutom inte låta bli att undra hur hon hade hanterat ett barn med RIKTIGA problem.
Så nej, hon fick inget förmiddagskaffe, hon fick inte heller frukost. Hon fick packa sina saker och gå.
Sen gjorde jag, med idé från Admin Anka, två utkast till nya tavlor där jag skall brodera den översta, i fototapetstorlek. Den andra verkar finnas behov av här på bloggen.
För det var ju det här med svärmödrar.
Ordvitsen kan ju inte undgå någon. Alla dessa jobbskyltar “plocka undan efter dig, din mamma jobbar inte här”.
Den funkar även i hemmet.
Nu skall jag andas i kvadrat en stund.
Säg till om ni vill ha specialdesignade broderimönster, jag är en jävel på tavlor.
Alla möjliga sorters tavlor.
