Nu menar jag business

Eller så lägger jag av och lämnar in.

Nu skall jag testa det där jäkla pulvret på allvar i en vecka, om jag så skall snorta det genom näsan. Det känns inte som att det är så lång tid kvar tills jag måste visa min kesoröv om jag inte lyckas gå ner mina fem kilo och kunna knäppa mina byxor utan att få syrebrist.

Invägning idag. Pulver till frulle, lunch, middag och kvällsmat. No more rysk yoghurt oavsett hur mycket abstinens jag får. Det blir 500 kalorier per dag.

Min plan är att kunna gömma mig bakom en lyktstolpe om ett par månader med enbart nästippen utstickande. Och om inte det händer och jag fortsätter gå upp i vikt så kommer jag få leva i spandex och OnePiece resten av livet. Kanske bli den första vita kvinnliga sumobrotterskan.

Godmorgon.

sumo copy
Kommer helt klart behöva ny BH, annars är tuttarna inte helt olika dagens.

Jodå, jag har shoppat lika mycket som en mindre by i Norrland

Jag åkte till köpcentret som Gud glömde och norrmännen hittade. Köpcentret som jag avskyr, men vissa affärer finns inte i stan. Nordens största shoppingcenter, som enkom är byggt för norrmännen, sisådär ett par kilometer från norska gränsen.

Jag har en förkärlek för teknikaffärer, såsom Elgiganten, Teknikmagasinet och ytterligare en teknikbutik som inte är en kedja utan bara finns där. Ser ut som en kontrabandsbutik för norrmän. Och är troligen just det.

Man skulle kunna tycka att maken borde vara tacksam över just den teknikintresserade delen. Det är ju butiker han gillar med. Men icke då, idag var det JÅBBIT för att jag skulle titta på alla lurar och läsa specarna, eller titta på allt kablage och läsa specarna etcetera in absurdum. Vi snackar om mannen som kontrollerar millimeter på skruvdimensioner. Han borde ju i allra högsta grad vara kåt, glad och tacksam över att inte ha en fru som släpar in honom på Louis Vuitton och tvingar honom att välja väskor?

Fast nä. Dit tar jag honom aldrig. Skulle han se de priserna skulle han få den stora dåndimpen. Men otacksamheten visste i alla fall inga gränser.

Första anhalten var Sportshoppen. Jag hade två planer med dagen. Det ena var att leta upp ett par Nike Air Max för att promenera i, det andra var att kolla om det fanns någon butik som sålde UGG eftersom jag är frostskadad om fötterna sommar som vinter.

Jag har hund, har man hund så går man, går man mycket gör det ont i fötterna, gör det ont i fötterna blir skorna utslitna. Ungefär så. Där hittade jag ett par knallblå Air Max, och råkade även hitta ett par mycket sköna yogabyxor och en tröja. Maken gick på egen hand och lyckades faktiskt köpa tre tröjor till sig själv som inte var fula. Amazing.

Sen Elgiganto. Scannade utbudet av spel, köpte fodral till telefonen, lite trista kablar och frågade ärkepuckot som jobbade där vad jag skulle göra med mitt telefonproblem. Det går inte att ringa till mig om inte jag ringer ut först. Oerhört opraktiskt. Men han var till ungefär lika mycket nytta som om jag hade frågat cafébiträdet. Faktum är att cafébiträdet antagligen var till mer nytta, för hon utfodrade mig åtminstone. Telefonproblem kvar med andra ord.

Efter det till kontrabandsbutiken. Där maken höll på att få ett riktigt frispel på mig för att jag med expeditens hjälp skulle gå igenom alla lurars bra och dåliga sidor (jag samlar på hörlurar, man skulle kunna kalla mig ljudfreak – och mina bästa är de jag kan sova med så jag slipper höra att jag är gift – eller vem jag är gift med). Sen petade jag på precis allt annat i hela butiken, köpte lurarna, batterier och ytterligare kablar. Ja, jag vet – jag är inte jättekvinnlig i min shopping hela tiden.

Efter det trodde maken att det äntligen var dags att åka hem. Men icke. Jag snubblade på den enda butiken i kommunen som säljer UGG:s. Han den där barlasten satte sig på en stol medan jag valde färg. Eller rättare sagt, de var så varma och mysiga oavsett färg att jag var ädel nog att låta maken välja färg. Och han valde svart. Dödstrist. Men strunt samma, det blev ett par svarta ljuvligheter med ludd i.

När jag var klar där fick maken välja butik. Och han valde Rusta. Kan vara en av hans absoluta favoritaffärer. Vi är inte helt eniga där (heller). Snacka om att fingra på allt. Vi skulle ha toapapper men kom ut med hundben, leksaker, handtvål, tvättkorg och gudvetvadmer.

Avslutningsvis gick vi till godisbutiken. En av de godisbutiker som finns i anslutning till shoppingcentret. Samma storlek på godisbutikerna som på hela NK.

20130831_171127_resized

Någon som kan gissa vad som är mest svindyrt i Norge och vad de beskattar som vi inte har skatt på…ännu…i Sverige?

20130831_171152_resized

20130831_171806_resized
Ja, det står två KILO

20130831_171227_resized
Man kan konstatera att försäljningen inte direkt är riktad till svenskar?

20130831_171448_resized

Och så fick jag veckans klubba av maken. Iklädd de obligatoriska foppatofflorna. So sexy.

20130831_171258_resized

Givetvis har de inte bara sockerskatt och köper godis i Lisebergsförpackningar, de har såklart en skyhög tobaksskatt också.

20130831_171749_resized

Sen åkte vi hem. Delade ut presenter till hundarna, packade upp allt vi hade köpt och jag tog på mig träningskläderna.

20130831_192559_resized

Nu sitter jag i soffan med träningskläder på och övar på att öva på att träna. Det här med träningskläder är ju en osedvanligt bekväm lördagsklädsel när man äter chips och godis. Och just nu äter jag väldigt mycket chips och godis. Medan jag torkar av mig på det fiffiga träningsmaterialet som byxorna är gjorda av.

Jag skall byta till UGG:sen alldeles strax och luta mig tillbaka och titta på en film. En sak i sänder för sjutton. Först köper jag kläderna, sen sitter jag in dem, och om man har varit på 500 kvadratmeter godisbutik så säger det sig själv att det här inte är rätt dag att börja banta på.

Det där med rätt dag är egentligen oerhört svårt att hitta i almanackan.

Vad har ni gjort idag?

Jösses vad jag bantar

Eller så ljuger jag.

I förrgår kväll när jag skrev att jag skulle gå och lägga mig utan ryssen så gjorde jag det. Fast jag gick upp 20 minuter efter läggdags och hämtade en tallrik eftersom jag nästan dog svältdöden.

Igår morse åt jag ryss till frulle som vanligt. Men för säkerhets skull tog jag två rostade mackor med smör och leverpastej också. Jag som i normala fetfall inte ens äter mackor, vad hände där?

Lunchen blev överhoppad på grund av möte och Hedvigklippning, och när jag kom hem var jag prutthungrig. Jag tittade på pulvret och öppnade en påse ostbågar som jag åt till middag. Sen åkte maken för att köpa bröd, och kom hem med en skitstor påse lösgodis som jag “smakade” på.

Jag är ju helt dum i huvudet. Samma dag som jag drabbas av kronisk sälröv med tillhörande jeansdepression och skall starta mitt nya nyttiga liv gör jag helt tvärtemot. Det var längesedan jag petade i mig så mycket skit som jag gjort de senaste 36 timmarna.

Det går bra nu. Eller inte alls.

Från och med idag skall jag bara äta kruskakli och saltat printerpapper.

Skäll på mig.

Annars kommer jag inte kunna ha något annat på mig än burka och jutesäck till vintern. Och dessutom kommer jag förlora vadet med mig själv och bli tvungen att visa upp mitt arsle på bild. Med tanke på storlek och antal celluliter ser den ut som keso i gladpack. Vem vill se det liksom?

Dagen fortsätter med fåniga ilandsproblem

Jag har alltid varit pinnsmal. En sån där jag själv är avundsjuk på numera, skitlång och skitsmal. Nåja, på senare år kanske inte skitsmal, men i allra högsta grad normal. Jag har kunnat tugga i mig vad jag velat och när jag velat, och snarare haft det omvända problemet. Svårt att gå upp i vikt.

Nu är jag ordentligt tjurig. För sedan i våras har jag gått från smalfet normalviktig timglasformad flaggstång till SÄL. Jag trodde inte ens jag kunde bli sälformad. Att det inte fanns i mina gener. Det gjorde det tydligen.

Alltså jag har väl känt att gravitation i kombination med ett par kilos övervikt har förflyttat fettets epicentrum en smula. Jag har till exempel fått degrullar framtill helt plötsligt, helt nytt ställe för mig. Och de redan färdigbakade limporna där bak har ju inte precis flyttat sig, så degrullarna är ju en ovälkommen bonus.

Eftersom skoproblemet drabbade mig idag, bestämde jag mig för att dra igenom min byxgraderob på kvällskvisten. Jag provade 30 par jeans. Jeans jag hade i våras och som kändes förträffliga då. Alldeles för många gick inte att knäppa idag.

Tur i oturen så älskar jag ju Pleasejeans, och tur i oturen så är de flesta modellerna från Please gjorda för både sälar och sådana som ser ut som Victoria Beckham. Mirakeljeans helt enkelt, oavsett kroppstyp.

Nu jävlar är det slut på slacket. Och inte för att jag är ett fetto på riktigt, utan mer för att det skapar shoppingproblem.

Under de perioder som min kropp inte riktigt samarbetar med mig har jag alltid haft två “droger” att falla tillbaka på. Den ena är såklart skor, och med en bruten tå, som visserligen inte kommer vara bruten för alltid, men tillräckligt länge för att det kommer stoppa mina Primeplaner ett tag framöver.

Den andra har varit solglajjor. För de växer man aldrig ur oavsett hur smal, fet eller smalfet man är. Jomen det sket ju sig med, fast för ett par år sedan.

Nu är jag fett förbannad (pun intended). Nu SKALL jag dra i mig det där jävla artificiella pulvret om jag så skall dra det genom näsan. Om jag skriver det här så måste jag ju rapportera avvikelser och faktiskt skämmas. Så kan vi hjälpas åt här lite kanske?

Jag har ett par Pleasejeans som jag älskar mer än alla de andra jag har. Mitt enda par som är bootcut. De går inte att knäppa. Degrullarna som är i vägen för knappen skall alltså bort, och jag måste ner en storlek. Vad är det i kilo på en flaggstång? Fem kilo?

En månad är rimligt. Om en månad skall de sitta på mig igen. Och det är även en förutsättning att jag skall kunna andas och böja mig ner utan att strypa syretillförseln till hjärnan.

Den 26 september är deadline. Och den här karaktärslösa kraken måste alltså hitta karaktär någonstans. Och tips och pepp. Mycket tips och pepp.

OM jag inte kommer i dem och de sitter som de skall den 26 september så kommer jag att lägga ut en bild på mina degrullar och mitt gropiga arsle som både växer upp mot ryggen och ner mot knäna. Det växer till och med snart ihop med ryggvalkarna som dök upp i vintras. Och det mina vänner är min näst största skräck. Att lägga ut ett dylikt foto alltså, inte att änglavingarna på ryggen snart sitter ihop med arslet.

Min största är att det enda som finns kvar för mig att shoppa som jag inte kan växa ur är hattar och sjalar.

Och det känns som pisstrist shopping i längden.

Nu skall jag och min bultande tå krypa ner i bingen. Jag hade lagt mig i fosterställning med tummen i munnen om det inte hade varit för att magrullarna är i vägen. Och röven hamnar i en annan världsel om jag böjer mig så mycket.

Herregud vilka sorgliga ilandsproblem. Röven är primär, världsfreden är sekundär.

Den här hade jag på mig i vintras. Inga spanx och inte en endaste degrulle på magen. Eller på ryggen.

Screen Shot 2013-08-26 at 11.10.39 PM

Om jag tittar på den bilden tillräckligt ofta så kanske jag klarar min första deadline om en månad?

Och sen jävlar. Nu är det slut på daltandet. Den 26 november skall jag få på mig den förbannade jumpsuiten igen. Och se ut som på bilden.

26 september och 26 november.

Näe, det här kommer inte bli en mat- eller dietblogg. Men detta var enda sättet att klämma åt tumskruvarna (valkarna) på mig själv.

Nu är det dags för mig och tån att binga. Utan att äta en ryss till kvällsmat.

Babysteps, babysteps.

 

 

 

Jag är totalt värdelös

Två dagar är tydligen maxgräns för för min så kallade karaktär. Men alltså, ugnsstekt broccoli med ugnsstekt broccoli och jordgubbsshake blir man inte precis uppåt av. Inte gjorde det saken bättre att jag fick reda på att man går ner 0.5-1 kg per vecka. Sju veckor med mat som är tristare än saltat kopieringspapper kommer inte att funka.

Så idag festade jag till det under frukosten.

20130711_085740_resized

Att äta en tallrik rysk kändes som att återse en ungdomskärlek och inse att we were meant to be. Det var fyrverkerier och rosa glitter (och kanske en och annan enhörning).

Ja, jag är medveten om att det bara gått två dagar. Även att jag bara klarade det två dagar sist också, innan jag attackerade en chipspåse. Den här gången var jag lite mer duktig.

Och jag lovar att det är godare att rapa yoghurt än artificiell jordgubb. Men nu är det tillbaka till pulvret. Igen. För att faila. Igen.

Det här kanske kan bli en riktigt bra dag.

Jag är på ett strålande humör och det kan omöjligt båda gott.