Mitt i all gråhet fick jag syn på den här bilannonsen på Blocket.
Den måste läsas medan den ligger kvar, för det skulle kunna vara den absolut bästa bilsäljar annonsen jag någonsin läst.
Jag blev till och med sugen på att köpa bilskrället.
“Kan Inte Sluta Skratta”
Jag har ju varit i Göteborg lite…sparsamt den senaste tiden. Och är känd för att ha vissa toarullesrelaterade problem.
Igår när jag redan låg och halvsov i mitt krypin kom maken och frågade efter toapapper. Jag minns knappt vad jag svarade, men var helt övertygad om att det stod en bal i tvättstugan. Sen funderade jag inte så mycket mer över det.
Imorse när jag morgonkissade såg jag att det låg en okänd servett där toarullen vanligtvis står, men ingen toarulle. Då fick jag lite panik inför kommande förlossning. Eftersom jag förlossar samma tid varje dag.
Ut ur badrummet, och in i skåpet där servetterna finns. Eller brukar finnas. Och prisadvaregudihöjden, det fanns servetter. Sådana vi köpt för att de var skojiga, men aldrig använt. De åkte in på dass.
När klockslaget för förlossning kom var det dags att packa upp och använda dem. Först den enorma lättnaden efter förlossningen, och sen…att torka sig i arslet med de här.
Det är nog första gången jag har torkat mig med 2500 spänn. Och mer kommer det bli innan dagen är slut och det har kommit toarullar.
Den känslan!
Sen blev det extra roligt när jag såg vad tillverkaren hette.
Kolla på paketet hehe.
Jag är helt fascinerad av det varierande handarbetandet. Men jag ser fortfarande inte den röda tråden (HÖHÖHÖ väldigt Oldsbergskt igen). Fortsätt skriv, jag är på riktigt mer nyfiken.
Och så skall ni få ett tips. Som ni kommer gilla om ni handarbetar och/eller gillar att läsa böcker. Det känns som att jag täcker in de flesta i de kategorierna. Läs The Friday Night Knitting Club (minns inte författare just nu), gillar ni den så läs de två uppföljarna med.
Men varning utfärdas. Ni läser på egen risk och jag tar inget ansvar för hur bankkontot mår när det är färdigläst. Själv åkte jag, dagen efter sträckläsning, på slirande hollywooddäck till den lokala garnaffären lagom till öppningsdags. Gjorde en stuntsladd in på parkeringen, rusade in och köpte garn för en halv månadslön. Min plan var att sticka en klänning i guldlamé. Ni kommer fatta varför om ni lyder mitt boktips.
Behöver jag säga att påsen med garn och lite halvhjärtat stickande ligger i garderoben sen flera år tillbaka?
Idag har vi knatat på stan, pratat med trevliga delar av lokalbefolkningen och även kämpat med att konversera artigt med de mindre trevliga delarna. Det sistnämnda gick sämre. Eftersom jag har lite uselt tålamod med dumma människor. Framför allt sådana utan självinsikt. Då blir jag gramse. Och en gnutta otrevlig.
Men nu har vi däckat framför Hunger Games.
Medan Admin Anka och Liten ligger och stickar.
Risken är just nu ganska stor att Liten blir nerpackad i resväskan och får åka med tillbaka till Uppsala imorgon.
Det har förekommit vissa hot om att somliga kommer att knycka och adoptera honom.
Isåfall är det väl inte mer än rättvist att jag stjäl ett barn av Admin Anka. Hon har ju ändå så himla många.
Visst visst visst?
Jag viftade tillfällig vit flagg och hoppade av som ordförande i motståndsrörelsen mot årstiden. Notera nyckelordet tillfälligt här. Total resignation är bara något jag pysslar med en dag, eller max två.
För jag kom på en fördel, och det var inte klockomställningen. Utan snarare att det går att hänga med Lill-Timell, hans morbor Stor och en hög böcker när det är skitväder. Och det var ett tag sen jag fläkte ut mig på soffan med just böcker.
Så, först dagens tips. Gillar ni att läsa? Framför allt på engelska? Jag älskar att läsa, men är periodare på grund av tidsbrist. Något som har drivit maken till vansinnets gräns eftersom jag inte kan åka många centimeter hemifrån utan att ta med mig alldeles för mycket böcker. Alla som vet hur jäkla bra jag är på att packa vet att jag åker hemifrån med en garderob på hjul, och kommer hem med ungefär 95 procent av innehållet oanvänt.
Lägg till minst tio bok-böcker på det och vi snackar övervikt så det visslar om det.
Men nu är det inte så längre, och har inte varit på många år. Innan Kindle och alla andra e-bokläsare fullkomligt exploderade och det var ett ganska nytt fenomen köpte maken en till mig, från någon obskyr firma i Frankrike. Bookeen hette den och var fantastisk att läsa på, men lite krånglig att knöla in böcker i. Men det visste jag ju inte då. Eftersom jag hade inget alls att jämföra med.
Sen köpte jag min första Amazon Kindle när vi var i London…förra året tror jag? Med tanke på att jag läser i princip uteslutande på engelska var det mitt livs bästa köp (lätt överdrift men ni fattar). En pocketbok på engelska kostar en förmögenhet, mellan 200-300 spänn, i bokhandeln. En Kindle kostar runt en tusing med tillbehör men då har man ständig internetuppkoppling till en av världens största boklådor, Amazon. Där kostar böckerna max en hundring, vanligaste priset är runt 50 spänn.
Efter Kindlens inträde i mitt liv släpar jag runt på hundratals böcker vart jag än går, och de väger ett par hundra gram oavsett antal. Plus att jag lätt har tjänat in kostnaden för själva bokläsaren med tanke på bokpriserna. Jag är nöjd sådär i allmänhet, maken är nöjd för att han slipper sucka och stöna över packningen när vi semestrar.
Nu köpte jag en ny. Bytte upp mig lite. När mamma var på Irland och Fejstajmade oavbrutet så fick de som uppdrag att “smuggla” med en från flygplatsen. Kärlek vid första ögonkastet.
Så, idag ligger jag och är allmänt snygg i soffan med fleeceonepiece och vampyrböcker.
Bokälskare Unite! Dagens pryltips är en Kindle. Det går att läsa på en iPad men mina ögon pallar inte blänket och ljuset. Det här ser ut som papper, med inbyggt lampa. Jag har bara en sak att säga, köp! Ni kommer älska både mig (för tipset) och själva prylen. Jag kan varmt rekommendera alla varianter, men den jag bytte upp mig till är en Paperwhite.
Som sällskap har jag Lill-Timell.
Som blir vampyrlik om man vänder bilden upp och ner.
Och den lite mer värdiga Stor.
Som bonus har vi bjuckat in oss på middag hos pappa. Vilket betyder att jag kan ligga här tills det är dags att kamma sig och hoppa ur OnePiecen och gå hela de 200 meter det är att gå till honom.
Årets längsta och tristaste dag blev…okay att genomlida.
Hundar och böcker är en finfin kombination.
Det enda som behövs nu är ett bulkpack antidepressiva och valium. Så jag kan genomlida hösten i något slags rosa fejkat töcken.
Men det sistnämnda har jag inga tips på hur man får tag i. Utan att vara jäkligt olaglig. Eller återigen, känna en läkare som glatt bläddrar i sitt receptblock.
Jag nöjer mig därmed med min Kindle och hundar.
I’m a survivor!
Den där nageln som är lite “frakturerad”, som jag envisas med att laga med gellack och lim, den rök igår igen.
Nageln överlevde alltså ett möte med nio små håriga murbräckor och ett antal vuxna vovvar, men igår fastnade den i pälsen på Liten när jag kliade honom. Jag märkte det inte förrän han hade gått en bit och han var på bushumör. Så vi lekte jage ett par vändor fram och tillbaka i huset innan jag fick tag i hunden och kunde plocka nageln ur pälsen.
Den överlevde ju för fanken till och med ett nagellacksbyte med lagning, men inte detta.
Nu känns det som att den sjunger på sista versen, men hållfasthetläran kring naglar och gellack borde utredas i någon slags uppsats. Om jag så skall skriva den själv. Här.
Men ett sista försök. En sista lagning. Eller kanske näst sista beroende på hur enveten jag är.
Så, ofrivilligt amputerad nagel.
Blev vips en hel igen.
Eller ja, vips och vips. Det krävde lite tålamod den här gången. Men jag kom på något nytt.
Istället för lim tog jag baslacket och kletade på brottytorna medan jag limmade ihop det genom att hålla nageln över lampan. Revolutionerande minsann. För det funkade.
Sen bufferfil över hela nageln, rengöringsmedel och ett nytt lager underlack. Och sen två lager vanligt lack för att avsluta med topplack på både nagelytan och undersidan nageln. Frakturen har ju växt ut så mycket nu att det går att lacka på undersidan och få lite (möjligen inbillad) extra styrka.
Men, precis som med ett vanligt benbrott som fått läka ihop flera gånger och lite fel så blir det ju komplikationer. I det här fallet börjar den krokna. Jag tror jag tryckte lite väl hårt när jag “limmade” fast den.
Det kan man leva med. Smärtan i att behöva klippa av alla naglarna går inte ens att tänka på.
Så, I present to you, ett alldeles nytt nageltips.
Jag börjar tro att det där lacket är något slags mirakel. Vänta bara tills jag kör Kajsa Warg-stuket med det och börjar tapetsera, laga bilmotorer eller lära det att städa.
Det kommer. Och då kommer jag få nagelnobelpriset.