När fan blir gammal blir han bara äldre

Det finns hopp för ålderdomen tydligen. Upptäckte jag idag.

Svärfars jämngamla bästis (85 år) är en vansinnigt rolig snubbe. Sjukt intelligent, har bott och jobbat över hela världen och trots sin ålder är han akademiker ut i fingerspetsarna. Utbildad jurist och sjökapten. Hans första och hittills enda fru bodde han med på andra sidan jordklotet, fick fyra barn, skilde sig för 30 år sedan och flyttade hem till Sverige igen.

I 70-årsåldern träffade han en “flickvän” på logdans som han har hängt ihop med tills ungefär nyss. Och såvitt jag visste hängde de fortfarande ihop. Ända till han ringde maken igår och frågade om vi kunde komma hem till hans nya “flickvän” (är man verkligen flickvän när man är 85?) och hjälpa dem med deras iPads.

Maken tog bara emot bomben till överraskning utan att ställa en enda fråga medan jag såklart knatade dit med att batteri av frågor i skallen. Vem var hon, hur hade de träffats, när i helskotta hade han dumpat exet och varför.

Vi kom dit och möts av en grymt snygg donna i vad som absolut inte såg ut som 85-årsåldern. Dessutom supertrevlig. Men vi funderar fortfarande över kronologin. Han är en lurig farbror med glimten i ögat. En 85-årig player if you will.

Vi VET att han var hos exet så sent som för en månad sen, men när vi satt där och jag ställde en miljard frågor om allt och inget (devisen frågar man inget får man inget veta) så visade det sig att de hade träffats på den lokala pensionärsföreningen och börjat gå på skogspromenader tillsammans. Redan i sensomras. Enligt flickvännen.

När jag blängde på gubben hade han i alla fall den goda smaken att se lite skamsen ut, för han visste precis vad jag tänkte. I sensomras hade han definitivt inte dumpat exet. De var i allra högsta grad ett par fram till för en månad sen.

Men skitsamma. Min åldersnoja försvann i ett huj. Har man fortfarande så många rävar bakom öronen när man är 85 år så finns det banne mig hopp. Kanske inte om män, men om mänskligheten sådär generellt. För de var nykära. De berättade att de pratade i telefon varje morgon i minst en timma innan det var dags att kliva upp och att spjuvergubben hade börjat skriva poesi till damen ifråga.

Ytterligare ett hopp för mänskligheten. Det går att lära gamla gubbar att sitta (kanske till och med att ligga?). För den här snubben är skitrolig i verkligheten men dödens trist och kortfattad i telefon. Han har dessutom aldrig någonsin skrivit en diktrad tidigare i sitt liv.

Livet ÄR alltså inte slut efter 45. Kanske. Helt avhängigt på antalet rävar bakom öronen?

Sen gick vi på lokal och åt middag. Jag och maken allså. För att häpet diskutera på temat “vad fan hände nyss och hur gick det till”.

När vi kom hem smög vi på jyckarna och ställde oss på en stol för att kika in i köket och kolla vad de gjorde när de var ensamma. När de fortfarande inte hörde något låg de snällt och kikade lite lojt på ytterdörren. Om det nu är snällt att ligga på köksbordet.

Sen kan det hända att jag knackade lite tyst med nageln på fönstret och då såg det ut så här.

photo(2)

Man MÅSTE faktiskt vakta från hög höjd. Den andre hann hoppa ner och försvinna mot ytterdörren medan han skällde sitt allra barskaste skall.

Ifall ni undrar vad det är för högar på golvet under bordet så hänvisar jag de frågorna till jyckarna. Eller snarare till Liten. Han brukar roa sig med att möblera om när de är ensamma. Vilket betyder “riva ner allt han når och lägga i en liten hög”.

Ytterligare en dag av minimalt datoranvändande.

Som avslutas med världens bästa tips.

Ni som gillade armbandet och örhängena jag fick igår.

photo 2(3)

In med er till Granntanten för hon har tävling där priset är just ett “Granntanten Original”. Där jag är meddomare. Ni har alltså chansen att vinna ett precis lika fint (eller snarare nästan lika fint, för mitt skall vara FINAST). Och det är jag och tanten som bestämmer vem som skall vinna enligt hennes kriterier.

Men innan ni drar dit kan jag ju passa på att tipsa om tävlingen hos Mona som har deadline imorgon (söndag) klockan 12:00. De världssnygga dunjackorna. Som jag med vill ha flera stycken av.

Det är mycket tävlingar nu. För blusen i kinesisk large skall ju hitta en ny ägare med.

Men det tar vi imorgon för nu är jag så trött att ögonen går mer i kors än vanligt.

Väldigt Viktigt VM

Och nu menar jag givetvis inte något som har med sport att göra. Vi pratar Veronica Mars.

Jag har vetat ett bra tag att det var release på första VM-boken igår, så givetvis hade jag förbokat den på min Kindle för att kunna hänge mig åt fortsättningen på filmen.

Igår fick jag reda på att det är Veronica (Kristen Bell) som är uppläsare på ljudboksvarianten.

Nu går det ju såklart inte att läsa boken, när en lyssning kommer vara som en åttatimmarsfilm fast utan bild.

Som stumfilm fast helt tvärtom.

Screen Shot 2014-03-25 at 10.26.46 PM

Först tar serien slut med en jäkla cliffhanger och man famlar i mörker i sju svåra år innan filmen kom den 14 mars. Sen kommer en bok som fortsättning på filmen den 25 mars.

Mars månad är min bästa månad numera.

Härmed kommer jag referera till den här månaden som Veronica Mars. Inte vilken mars som helst.

Idag är det med andra ord den 26:e veronicamars 2014. Den 24:e veronicamars 2014 kissade jag ner mig.

Jamen ni hajar?

Vad har ni för planer den 27:e veronicamars 2014?

Och så lite allmän åldersnoja apropå inget alls

Jag lyssnar ju som bekant på ljudböcker för att somna. Dels för att det är rätt mysigt med en bra uppläsare som håller en sällskap i natten och dels för att jag vääääägrar lyssna på makens förbannade nattljud. Win-win.

Så jag abbonerar såklart på Storytel. Himla värt det med tanke på masskonsumtionen.

Igår hittade jag en sprillans ny bok av Helen Fielding, ni vet hon bakom Bridget Jones. Jag blev jätteglad, eftersom jag vill lyssna på något lättspytt nattetid. För att slippa drömma konstigare än vad jag redan gör. Och Bridget är ju rar och harmlös.

ÄNDA TILL MAN UPPTÄCKER VAD BOKEN HANDLAR OM!

20140303-205535.jpg

Vad i hela helsike? Hur blev hon 50 år? Och NÄR?

Jag har ju inte blivit ett dugg äldre sedan hon hängde med Hugh Grant och Colin Firth.

Då lade jag mig i fosterställning och planerade vilken ålderdomshem jag skulle välja.

Sen tröstade jag mig med en nostalgifilm istället.

20140303-205610.jpg

Inte ens växthuseffekten smälter is på samma sätt som det smajlet. Och ögonen. Jösses de ögonen.

Med handen på hjärtat så är nog Grease och Pulp Fiction de filmer jag sett så många gånger att jag kan varenda scen. Och så Veronica Mars förstås.

Men jag vill fortfarande ha en förklaring till Bridget.

Det var ju inte ett dugg lättspytt. Snacka om att sätta i halsen och få åldersnoja deluxe.

 

Filmtips

Maken har dragit till källaren för att kela med sina inköp från Jula, och med tanke på hur jävla lyhört det är mellan vår lägenhet och källarutrymmet hör jag att han lyssnar på Mauro Scocco. Är det dags att börja ta tempen på hans mentala hälsa då?

“Jag väntar i hörnet på Seven Eleven…” trallar maken medan han pusslar ihop…vaddetnuvar han köpte igår.

Jojomänsan.

Det är alltså jättelyhört. För det är en springa mellan tröskeln vid vår ytterdörr på nästan en centimeter som går rätt ner i källaren. Vilket maken blev varse den hårda vägen när Liten var liten och inte helt rumsren. Han kissade vid ytterdörren (cred till Liten som i alla fall gick till ytterdörren men inte hade en tillräckligt snabb matte) och preciiiiiis när han kissade var maken rakt nedanför springan i källaren. Man skulle kunna säga att Liten kissade rätt i huvudet på maken. Jättemycket dessutom.

Det är väldigt ovanligt att bli kissad på huvudet av sin pyttelilla valp faktiskt. Men här händer det.

Då hajar ni graden av lyhördhet.

Men innan han drog ner till sitt mansion tvångskelade vi ihjäl varsin hund och kollade på film.

Jag säger bara SE The Wolf of Wall Street!

Det var den bästa filmen jag sett på väldigt länge. Jag dristar mig till att säga att det var den bästa film jag sett sedan Pulp Fiction. Och nej, de spelar inte i samma liga av filmer. John Travolta ni vet.

För det första hade jag inga förväntningar mer än att jag ville se den. Jag gillar sanna historier. Jag kan ha lite svårt för Leonardo di Caprio (babyface), men efter The Aviator fick han min respekt.

Den här filmen handlade ju egentligen om en tid som var vidrig när det kom till aktiehandel på hög nivå. Droger, 90-tal och yuppies. Och jag är inte särskilt liberal när det kommer till droger. Men jag skrattade så jag kiknade periodvis, och var fullkomligt hänförd resten av filmen (och nu måste jag såklart läsa boken).

Se den.

Helst i sällskap med en hund.

Har ni ingen hund går det bra med katt.

Har ni inte det heller ta en pläd.

Bara gör det.

Mina älskade ljuddämpare

Nu skall ni få världens bästa tips. Igen. Eller ja, nästan igen, eftersom jag har skrivit ett liknande inlägg tidigare.

Ni vet ju redan att jag har ett par stora lurar modell brusreducerande som är asbra. Som jag hade på båten i somras för att hålla mig från att a) mörda maken och b) knata upp till alla nattklubbars elstationer och plugga ur sladden till musiken.

Men, även om jag älskar de lurarna in i evigheten och tillbaka så är det ju lite begränsande att sova med dem. Det är svårt att ligga på sidan, eftersom det är svårt att ha lur på bara ena örat.

Nu råkar jag vara en ljudfantast i största allmänhet, och en samlare av hörlurar i synnerhet. Jag älskar hörlurar nästan lika mycket som jag älskar skor och handväskor. Jag har många lurar. Mest brusreducerande dock, eftersom jag lever med en jävla ljudmaskin. Och jag älskar att kunna sätta mig på en långflygning, plugga in lurarna och sedan inte höra varken skrikande barn eller störiga medpassagerare (eller för all del flygvärdinnan). För det fiffigaste med dylika lurar är att man inte behöver ha något som låter i dem, man kan ha dem på sig och omvärlden försvinner även om man inte lyssnar på något.

Nu har jag hittat de ultimata lurarna. Eller snarare, de ultimata plupparna att stoppa i öronen. För mina öron gillar inte sådana där lurar som heter in-ear och som man måste ha specialformade öron om de inte skall göra svinont efter sisådär tre minuter. De här kallas något annat, nu minns jag inte vad, men det är en slags hybrid. Man måste alltså inte trycka in dem i hörselgången för att de skall sitta kvar.

bild

Ni ser den där lilla vingen? Den, samt delen man stoppar i örat, är mjuk som kokt spaghetti ungefär. Det går inte riktigt att förstå att den skall fylla någon som helst funktion, men det gör den. Man lägger öronpluppen i örat, och sen petar man in den supermjuka vingen bakom något öronveck och lurarna sitter som berget. Utan att sitta inuti örat och göra ont.

Sen kan man välja om man vill köra med eller utan brusreducering. Lever man med en man som väsnas på alla upptänkliga sätt föreslår jag dock att brusreduceringen är på. Nu kommer det fina i kråksången. Jag brukar ha dem på kvällarna när maken kollar på TV med pensionärsvolym och jag sitter i andra soffan och kollar på något på datorn/iPaden. Jag hör inte hans TV, jag hör inte ens när hundarna skäller. Jag befinner mig i en utopi.

Varför berättar jag inte om det förrän idag då?

Jo, för inatt trodde jag på allvar att jag skulle ta livet av han jag delar möbler med. Han gick och lade sig och började snarka, jag tog en lur och stoppade i ena örat medan det andra örat låg tryckt mot kudden och sedan lyssnade jag på en ljudbok. Och stensomnade.

Inatt var det tydligen makens tur att sova dåligt, så han har pendlat mellan säng och soffa/TV hela natten. Och jag har inte märkt ett skit. Noterade inte ens att hundarna bjäffade och ville ha frukost och sen gå ut. Har inte hört snarkningar, hagelskottsfjärtar, tandklapper eller TV.

En natt med bara mig själv, min hjärna och en ljudbok.

De här lurarna kommer vara en äktenskapsräddning. För inatt fick de banne mig bekänna färg.

Nackdel. De är givetvis dyra. Men med tanke på att jag använder dem varenda jäkla natt (inte bara sådana här hopplösa nätter) och även som headset när jag pratar i telefon, eller om jag åker bil/tåg/flyg/persisk matta/rymdskepp så är de banne mig värda varenda krona.

Parterapi är ju exempelvis väldigt mycket dyrare.

Fördel. Man får köpa dem, testa dem i 60 dagar (tror jag det var, nu var det längesen så jag minns inte) och om de inte funkar så får man lämna tillbaka dem och få varenda krona tillbaka.

Av alla lurar i min samling skall jag härmed inga lurar hava jämte dessa.

Jag är kär.

Och utsövd.