En tips (uppgift) för helgen

Igår tipsade maken om en dokumentär som han hade kollat på kvällen före och det är inte särskilt ofta han provar att tipsa mig om tv-program. Det brukar ju liksom vara meningslöst eftersom han gillar svartvitt och andra världskriget och jag … jamen jag gör ju inte det?

Men nu TIPSADE han verkligen. Lyriskt dessutom. Och han lovade att jag skulle gilla den. Dessutom var han lite hemlig av sig. Eller ja, inte hemlig, men han var inte så detaljerad i sin framställan. Han berättade att han hade sett en himla bra dokumentär om en 14-årig tjej från Holland som ville ensamsegla jorden runt och så gjorde hon det. Typ.

Så jag tog med mig dokumentären upp i sängen och tänkte att det kunde bli min godnattsaga.

Har ni inte sett den så avsätt en timma av helgen och kolla på den. Här är länken till “Laura” (gick till och med att se den länken på paddan).

Jag tänker inte heller säga mer.

Jo, jag kan säga att kvaliteten på dokumentären kanske inte är av Oscarklass OCH det första typsnittet som dyker upp är Comic Sans (vilket nästan fick mig att stänga av). Men det är innehållet man är ute efter. Visar det sig.

Resten kan vi diskutera i smågrupper i kommentarsfältet. Efter att ni har kollat.

Jag ser redan fram emot det.

Dagens tips

Jag fick ju lite skäll för att jag inte tipsar i tid om grejorna jag bestämmer mig för att funda på Kickstarter (och Indiegogo) och talar om det först när jag får grejorna.

Igår fick jag ytterligare en grej som jag fundade för evigheter sedan på Kickstarter, men jag har inte hunnit packa upp den än, och dessutom är det lite brådis om jag skall hinna tipsa om senaste fundingen så jag skriver om den senare.

Den HÄR.

Kolla på filmen, men ignorera den rikstöntiga speakerrösten. Hon lät inte direkt som att hon pratade om toaborstar.

Men ni har bara nio timmar på er att bestämma er, sedan är kampanjen slut.

En skitsnabb (pun intended) förklaring. Nu är ju just det här projektet redan i hamn efter att ha nått sitt mål, men OM man fundar något som inte nått upp till sitt kampanjmål är det ändå helt riskfritt. Pengar dras först när kampanjen är slut OCH har nått upp till sitt mål. Nås inte målet failar kampanjen och ingen betalar något alls.

En toaborste känns verkligen som en bra grej att börja småskaligt med.

Jag hatar toaborstar. De är fullkomligt vidriga.

Den här ser betydligt mindre vidrig ut och mycket fiffig.

Så. Nu har jag gjort min medmänskliga plikt.

Jag återkommer angående grejen som landade i posten igår. Praktiskt nog är den inriktad på att just teckna och måla.

Däremot har jag en grym träningsvärk i pekfingernageln idag.

Avdelningen träningsvärk man inte ens visste att man kunde få?

Hur roligt? Och de har ingen aning.

Om hur elak matte är alltså.

Jag är gräsänka i helgen. Hussen har åkt någonstans för att göra någonting med vår båtmotor. Det enda jag vet och lyssnade till var att motorn har blivit urtagen ur båten och numera ligger alldeles tom på sin båtplats, för motorn skulle åka släpkärra någonstans. Oklart varför, det var inget fel på den, men den skulle tydligen bli bättre och jag var inte involverad i bestämmandeprocessen. Det vet jag däremot varför jag inte var, för jag hade sagt nej.

Typiskt onödigt att göra en fullkomligt bra motor “bättre”. Vilket betyder fler hästkrafter. Onödigt som sagt.

Den här lördagen är det därmed lite störningar i invant beteende. Jag brukar vakna runt åtta, hundarna brukar blinka sömnigt, husse brukar inte blinka överhuvudtaget och allihop ligger kvar medan jag går upp.

Jag vaknade som vanligt runt åtta och gick upp och hundarna upptäckte att det inte fanns någon att ligga kvar med. DET är ju otänkbart (att ligga kvar i sängen utan människa alltså). Så de vacklade upp, tittade slokörat på mig medan jag åt frukost och sedan åååårkade de faktiskt inte mer, slingrade sig ut ur vardagsrummet och försvann.

Hålla på och gå upp mitt i natten är inte deras grej.

Vad de inte vet är att jag smygkikade på dem.

Ni vet den där crowdfunding-sidan som jag har pratat om cirka en miljard gånger, där man betalar för något som inte är tillverkat än och liksom hjälper till ekonomiskt med processen att tillverka något käckt i begränsad upplaga för att testa marknaden? Kickstarter.com?

Där hittar jag ju käcka saker ganska ofta (och ibland dödslarviga men roliga saker som min skäms- och sovkudde), men lika ofta tar det ju såklart ganska lång tid innan man får grejorna man har varit med och fundat så man hinner glömma av det. Igår fick jag en pryl som jag fundade för drygt ett år sedan och som jag trodde skulle vara lite daterad nu, men det var den inte.

Kolla här, så här ser den ut.

IMG_8014

Väldigt äpplefierad, men inte mig emot. Den passar utmärkt ihop med alla andra äpplen i den här familjen. Och den ser ut som en digital väggklocka med lite olika attribut som termometer, väderstation och annat grejs. Man kan alltså trycka på de där ringarna om man nu skulle vara hugad att veta mer om just luftfuktigheten i lägenheten.

Just nu struntar ju i just den biten totalt. Så långt har jag inte kommit än. Mitt roligaste är att det är en svinbra vidvinkelkamera på den och att jag har den i hallen och att hundarna inte har en aning om att jag smyger på dem.

Så imorse då. När de slank ut ur vardagsrummet för att ostört tryna vidare. Då tog jag bara upp min telefon och invaderade deras privatliv för att kika på dem genom appen. Man ser dem alltså live och i rörligt format, men det är svårt att ta skärmdumpar på rörliga format.

Först låg de jättelänge och trynade i en böghög vid ytterdörren. Att kombinera sovande med vaktande är deras bästa gren.

IMG_7999

Hm. Liten har faktiskt inte lagt ner huvudet här ser jag.

Sedan gick Liten in på toaletten för att dricka lite. Vattenskålen står där, så man hoppas att det var just ur den han drack och inte ur toastolen, och så gick han tillbaka.

IMG_8002

Och så vilade han sig lite igen. Fast närmare spionklockan den här gången.

IMG_8004

Det här är ju hur roligt som helst.

Och antagligen väldigt praktiskt. För jag inser ju att det inte enbart är meningen att man skall sitta i vardagsrum och spionera på hundar i hall. Den larmar om någon rör den (och filmar personen som rör den), det upptäckte jag av en slump när jag flyttade på den. I appen kan man se en hel drös med saker, men jag har inte läst manualen än.

Jag gjorde det viktigaste först.

Vad är väl viktigare än att spionera på sina högt älskade djur?

Gissar att det kan finnas ett visst intresse för nämnda pryl om man har just husdjur som är ensamma hemma, eftersom den larmar för både det ena och det andra, men då får ni läsa om den själva.

Nu skall jag fortsätta smygkika på jyckarna.

(Nej, jag är som vanlig absolut inte sponsrad och nu har jag faktiskt bestämt mig för att inte skriva det mer, jag skriver när jag är det istället, okay?)

Kult(ur)kvarten

Ni skall få ett tips så här på kvällskvisten. Som jag glömde berätta förut.

Vet ni vem Iris Apfel är? Egentligen helt ointressant om man vet eller inte, men hon är stilikon och krutkärring, 94 bast och svincool. 

  
Inatt kunde jag inte sova, som vanligt, men istället för att lyssna ljudbok gick jag upp och käkade limpmackor med O’boy och scrollade igenom utbudet på Netflix och hittade en dokumentär med nämnda dam som jag kollade på vid fyratiden mitt i natten.

Det finns nästan inget som är så jäkla roligt och givande som att lyssna på gamla människors livsöden. Man kan ju på intet vis relatera till deras uppväxt (och vedermödor) eftersom vi och våra samlade generationer här på bloggen bara upplevt räkmackeglid och just inga vedermödor alls. Vad är en skilsmässouppväxt med ensamstående förälder mot en uppväxt under brinnande världskrig liksom. Man får perspektiv. Oavsett om man lyssnar på success stories eller Plain Jane. Jag gillar verkligen att höra gamla människor prata om sitt liv.

Om ni har en timma över att slå ihjäl, tveka inte. Kolla på Iris. Så himla värt. Tala gärna om för mig om ni gillade dokumentären också.

Med det sagt måste jag även erkänna att jag älskar Iris glajjor. Som hon har i tusen färger och hon verkar ha samlat på sig bågarna på 70-talet någon gång.

Döm om min glädje när jag googlade det och upptäckte att Attling precis lanserat en Iris-båge, som hommage till kruttanten.

Jag har en fäbless för udda glasögon och udda typer och det här inlägget är absolut INTE sponsrat.

Men däremot skall jag ta en sväng förbi optikern imorgon och be dem beställa hem bågarna så jag får testa.

Jag känner mig inspirerad. Det är ingen idé att försöka stoppa mig då.

It’s all about accessorizing 😉

Dessutom var dokumentären en fin motvikt till Gunilla. Den hade liksom stil.

Kulturkvart – The End

Jag borde verkligen få betalt av det här företaget

Men det får jag inte. Jag tror inte att ni tror det heller, men för att vara på den säkra sidan basunerar jag ut det.

Nagelupptäckten alltså.

Det kan vara så att jag är skitmycket sist på bollen eftersom jag inte har engagerat mig så värst i nagelvärlden på sistone, men om jag inte är det så kommer kanske några bli glada i alla fall.

När vi hade besök av familjen med den trasiga hunden så hängde jag och tonårsdottern i gallerian en kväll. Eller snarare en timma. Det går dessvärre inte bra för den alldeles skinande nybyggda gallerian för det finns inte jättemycket roliga affärer. Vilket är synd eftersom de har en alldeles fantastisk mataffär och en lika bra food court.

Men de har en väldigt rolig plats i parkeringshuset.

IMG_7416

En enda plats med röd matta och sådana där tjusiga kravallstaket (vad heter de där staketen på riktigt?).

Jag vill verkligen veta vems plats det är, vilket inte borde vara så svårt i en liten stad, men jag har inte lagt manken till.

Man skulle kunna säga att platsen inte fyller så stor funktion eftersom det aldrig någonsin är i närheten av fullt i p-huset.

Tillbaka till nagelgrejset.

När jag och tonåringen gick där ville hon gå in på Cubus. Den butiken är en av de få som finns och den är ny för mig, av oklar anledning har jag varit övertygad om att det är en tantaffär. För att namnet börjar på C och det finns en annan affär i Göteborg som också börjar på C (Cassels) som definitivt är en tantaffär. Eller var åtminstone. Det var cirka tusen år sedan jag var inne i en Cassels. Tydligt är att jag även har missat all reklam som just Cubus har gjort i TV, med tanke på att somliga (alla) fnös åt mig när jag sa vad jag trodde om butiken. Och nu är jag fantastiskt långrandig utan att komma till vägs ände. Herregud, kan jag komma till saken någon gång eller?

I alla FALL. Jag gick, lite motvilligt, med in i butiken för att bli glatt överraskad av att hitta lite bra att ha-saker, som linnen, för nästan inga pengar alls. När de började låsningsproceduren för att klockan faktiskt var åtta på kvällen hamnade vi i kassan och där stod de här.

depend

Det var helt nytt för mig. Jag har ju levt på gellack som blev återkallat för att folk inte kunde hantera det och före det levde jag på lim och remsor av glasfiber för att laga eventuella nagelsprickor.

Förvåningens finger i häpnadens mun när det fanns skulpteringsgele på flaska! Möjligheterna som började måla upp sig i huvudet på mig. Jag behövde inte ens fundera i en nanosekund innan jag köpte (paketet kostade 160 spänn vill jag minnas).

Efter att min nagelmirakelgörerska flyttade från stan har jag ju inte vågat mig på att gå till någon annan och det var ju ett tag sen hon flyttade. Det var också ganska längesedan jag filade bort de sista resterna av vad som en gång var snygga naglar och sen klippte ner mina egna jäms med fingertoppen. För att liksom börja från början, med lite lätt trötta naglar.

Dagen efter satte vi oss här. Med det nyinköpta och med min skattgömma av hamstrat gellack.

IMG_7461

Gelkitet kom ju med plasttippar och allt man behöver för att göra egna “salongsnaglar”, vilket jag medger att jag inte riktigt trodde på.

Enligt instruktionerna skulle man limma på plasttippen och sen ha ett lager gel på och sen skulle det vara klart. Det var det inte. Det såg ut som fan rent ut sagt. Jag gjorde en nagel, tummen, och mina naglar är jäkligt välvda vilket innebär att den där förbannade tippen ville peka uppåt. Den ville absolut inte se ut som en salongsnagel. Fanns inte en janne att det skulle kunna bli en salongsnagel oavsett hur mycket jag kämpade och jag kämpade verkligen. Jag lade orimligt mycket tid och många lager gele på bara en nagel. Ungefär lika mycket tid som ett proffs tar på sig att göra fyra hela händer.

Men jag misströstade inte för det. Jag ville ju testa.

Jag kom därmed fram till en sak. Nu när mina naglar är lite skraltiga och sprickiga och det inte funkar att laga med lim så funkade däremot det här. Skit i tipparna, de var svinfula. Använd flaskan med skulpteringsgel som “lim” på naglar som har flisat sig och kommer att flisa sig, eller naglar som är trasiga. Helt enkelt en svinbra hemmaförstärkning/hemmalagning. På det funkade det utmärkt med både gellack och vanligt lack.

Halleluja och Eureka!

Den här nageln lagade jag och förstärkte för två veckor sen.

IMG_7593

Igår kväll tog jag bort gellacket, men förstärkningen/lagningen sitter fortfarande kvar (jag tog bort lacket med en fil), nu är det dags att lägga på ett lager gel till.

Härmed tipsar jag alltså glatt alla som har tunna naglar, naglar som gärna flisar sig och naglar som går sönder. Jag tipsar även om att använda det som lagningsgrej istället för lim. Det måste ju till och med funka om man är nagelbitare, för det blir ju tämligen omöjligt att bita igenom.

Men skit i plasttipparna. Det måste vara omöjligt att få till det snyggt om man inte är superproffs. Oavsett så var det inga särskilt snygga tippar.

Nu skall jag hamstra även det här. Eftersom jag är en obotlig pessimist som tror att allt bra alltid återkallas för att det är farligt.

Det är ju precis sådant här många går till salong och gör, enbart förstärkning och lack. Och så är det busenkelt att göra själv med delar av kitet och en schysst polerfil.

Jag förstår på riktigt inte varför jag inte är sponsrad av något bra nagelgrejsföretag?