Jag gick på stan och tröstshoppade en snopp

Jag måste bestämma mig, jag måste lösa följetången med de trasiga glasögonen. Annars kommer jag a) bli galen och b) skitmycket fattigare. Jag har ingen LUST att slänga pengar i sjön (närmare bestämt 17 papp) om vi inte kommer iväg. Hade jag haft guldbyxor, eller skitit pengar så hade jag inte brytt mig. Men än så länge ser det inte ut som tusenlappar i klosetten efter uträttat värv.

Jag hängde i alla fall på låset till optikern klockan tio.

20130701_104245_resized

De skrattade åt mig när de fick se hur massmördade mina glasögon blivit, men sedan grät de lite av medkänsla när jag sa att han gjorde det dagen innan Barcelona. Osäkert dock om tårarna kom av skrattet.

20130701_103625_resized

Med löfte om att de skulle göra sitt yttersta för att få tag i båge och glas (för jag hade tydligen inte tittat så noga på mina glas i ren lycka över att de var hela, och hela var de om man bortser från att det var en triljon “stenskott” från valptänder i dem). Och när de hade gjort sitt yttersta skulle de ringa mig.

Så jag gick ut på stan.

Först gick jag hit, där de har de underbara snopplamporna och fismuggarna som maken fick i födelsedagspresent.

20130701_125957_resized

Där stod jag och beundrade snopplamporna och muggarna igen, medan jag funderade på om jag skulle investera i en mugg till mig med. Temuggarna är finfina.

20130701_130215_resized

Men det slutade med att jag köpte det jag kom dit för, som de inte hade inne när jag handlade lampan. En ljusblå snopp till den, och en headsetsladdantitrassel-snoppgubbe.

snopp

Efter det gick jag en runda och funderade.

20130701_104837_resized

Jag vinkade åt min favoritrestaurang. Och ägaren.

20130701_105148_resized

Och precis efter att jag passerat Park kikade jag ner i hamnen och tittade på ett av Strömstads mest lättigenkännliga hus. Nattklubb, resto och svinstor uteservering alldeles vid vattnet. Men maten kostar som på en Guide Michelin-krog och smakar sämre än på en Rasta-resto. Just det, det var ju där jag träffade Kicken när jag hade ätit mina pommes och pulverbea för 300 spänn. Turistfälla som ibland duger för att utsikten är finfin. Vill man ha übergod mat skall man gå på Park.

20130701_105243_resized

Jag kikade ner på en väldigt tom strandpromenad och gästhamn och undrade om det var första juli eller första oktober?

20130701_131036_resized

Medan jag konstaterade att det inte ens var fullsketet med folk vid Kosterbåtarna. Något är helt klart fel.

Då bestämde jag mig för att gå till det jag envisas med att kalla kemikalieaffär. Min älskade sminkaffär där det finns mängder med nagellack, och de ringde i veckan för att tala om att sommarfärgerna på gellacken hade kommit in.

20130701_105340_resized

När jag kom in och hade kontrollerat varje färg i detalj och valt ut…elva olika färger fick jag reda på att deras lilla butikshund var hängig. En fyra månaders dvärgpudel skall inte vara hängig. De skall vara så här söta och helt wild and crazy.

vaffe

Det här är Nona. Och Nonas mattes bröst. De har aldrig haft hund tidigare så jag frågade vad som hänt. Men inget specifikt. Valpar är valpar och kan göra mycket konstigt och oförklarligt, men hon hade varit hängig sedan i torsdags och skrikit till ibland, sådär som de gör när man trampar på dem. De hade tydligen även åkt akut till veterinären (slakthuset) här i stan imorse, men blivit tillsagda att vänta en VECKA till. Veterinären hade inte ens känt igenom henne eller tagit tempen. En vuxen hund skall inte vara hängig i över en vecka, en valp skall absolut inte vara det. Jävla veterinär.

Då lekte jag veterinär. Kände igenom den lilla medan hon pussade ihjäl mig (sååå hängig var hon alltså inte) och hittade en punkt på frambenet där hon skrek till. Sen tvingade jag matte att gå och köpa en termometer på apoteket för att kolla så hon inte hade en infektion i kroppen. Och det gjorde hon. Men hon klarade inte att vara den “elaka” som tog bakdelen, det fick jag som nagellackskund göra. Lilla raringen, där stolpade jag in och stoppade kall metall i hennes dvärganus. Det var den minsta lilla hundrumpa jag någonsin sett.

Men ingen feber och lugnare matte. Dagens goda gärning.

Då köpte jag en miljard nya lacker.

lack

Och sen gick jag hem.

20130701_145924_resized

Nu är mitt andra stora val (näst efter bröllop eller inte bröllop som blind), vilken färg jag skall måla naglarna i.

Jag blir i alla fall glad av nagelmåleri.

Och att byta färg på snoppen.

 

Nej, jag har inte tankat ner appen än…

…jag återkommer med utvärdering.

Men, igår fick jag tre nya mail, som jag väntade med att öppna. Tills jag kände mig mer stabil.

Idag insåg jag att jag inte kan bli mer stabil. Inte utan tunga droger. Så jag öppnade mailen. För någonstans har jag ju insett att jag såklart vill se och vara del av spektaklet. Jag vill vara där för min kusin. Jamen det är väl ungefär det jag vill. Det är ju bara en gnutta trist att de engagerar sig så sinnesjukt mycket. Det som verkade kul när inbjudan kom, känns idag lika attraktivt som att hoppa bungeejump utan lina. Eller att flytta in i en lejonbur på Skansen i ett par dagar för att det känns som en kul grej.

Screen Shot 2013-06-29 at 10.40.00 AM copy

Tre mail som sagt. Det första med en påminnelse om appen.

Det andra med logistiken kring bussandet från slottet till den katolska kyrkan:

Screen Shot 2013-06-29 at 10.42.14 AM

Kolla in blandningen mellan spanska och engelska. Jag förstår att min buss heter “familia” (vilket nästan är lite coolt, jag får Sopranosvibbar), att vi är 27 personer på bussen, när den avgår och vilken tid den åker till festen.

Jag förstår även att det är fem minuter att gå på “cobble stone”, och att klädkoden är klack (att det är klack står inte här, det står på någon av de andra femtioelva utskicken). Att gå fem minuter. Fem spanska minuter dessutom, i klack på kullersten, är ju som gjort för vrickade fötter. Om någon trillar och får konstiga skador så är det ju självklart jag. Hjälmtvång som sagt. Fast enligt klädkod får man inte ha hjälm. Vadderad hatt?

Vad som står mer har jag ingen aning om. Och det står mer saker, men jag antar att det är av underordnad betydelse för de icke spansktalande.

Och sen kom mailet med instruktioner (för fjärde gången fast i annan utformning?) med hur, var och när jag skall leka tv-pastor i kyrkan:

Screen Shot 2013-06-29 at 10.44.01 AM copy

Är det någon som sett ett kyrkprogram på över 50 sidor? På riktigt? När jag och syrran satte ihop hennes hade vi till och med vissa svårigheter att få ihop tillräckligt med information för att fylla en vikbar pamflett. Vi löste det med käcka bilder.

Brudens syster måste älska bröllop (hon har dessutom själv gift sig alldeles nyss och lika överdådigt), älska logistik, men framför allt vara fullständigt och upp över öronen förälskad i pdf-filer. Somliga syr och broderar, andra gör pdf:er på fritiden. Var och en blir salig på sitt sätt?

Jag skall läsa sidan 41.

Jomensåatte…jag är lite mållös.

Idag har jag jagat optiker som kan fixa nya bågar och slipa om mina glas. Lönlöst på en lördag. Jakten fortsätter på måndag. Och när jag vet att/om det löser sig så bokar vi nya svindyra biljetter senare i veckan.

För det säger ju sig självt. Det finns inte ens chans att jag åker och deltar i något sådant här utan glasögon. Skall jag vara med om ett “kungabröllop” så skall jag ju åtminstone se vad som försiggår.

Sen tror jag att det uppskattas om jag hittar till den där läsargrejen i kyrkan där jag skall deklamera sidan 41, utan att lägga mig raklång över trappsteg/åldriga släktingar/prällen eller råka irra ut i vapenhuset på min väg dit.

Jag vill ju faktiskt inte förstöra bröllopet mer än nödvändigt?

 

Nu funkar det inte med tejp och tjärat snöre längre.

Det verkar som att ett stycke liten hund inte vill att jag skall åka på det där nedrans bröllopet. Oj så tråkigt. Eller ja, lite tråkigt är det ju faktiskt.

Imorse hittades mina glajjor på utsidan vid deras barnpool. Jag kan lova att glajjorna inte har tagit sig dit för egen maskin och förstört sig själva, utan fått god hjälp av en liten och inte så jäkla oskyldig hund.

Förra bitningen hade han ju vett på att åtminstone bara göra på skalmarna. Så de fortfarande gick att använda, jag behövde bara tejpa lite längst ut så de inte skavde.

Nu lever de inte längre. Skulle möjligen fungera som monokel.

Jag är blind utan glasögon
Jag har slipade solglasögon
I Spanien drar de ner rullgardinen över solen ganska tidigt, så solglasögon kommer inte ens funka på bröllopet
Tror att det är hyfsat opopulärt att läsa kristen vers i katolsk kyrka med pilotglajjor med blå spegelglas
Planet till Barcelona går imorgon
Jag måste alltså hitta exakt likadan båge IDAG, för glasen lever ju i alla fall
Bågen är en utgående modell och finns inte mer

Jag känner lite panik komma krypande. På riktigt. Jag ser inte ett jota utan glasögon. De låg mitt på soffbordet som alltid. Maken satt och tittade på TV igår kväll, så jag inser att han inte är helt oskyldig, eftersom hundarna kan riva huset när han tittar på TV utan att han noterat det.

För det första kommer alla framtida veckopengar dras in för Liten. Och detsamma kommer gälla för maken.

Men det hjälper ju fan inte idag. Jag trodde klänning skulle vara mitt största problem. Det visade sig bli ett helt annat.

Hur löser man något olösbart?

20130628_083503_resized

Ena skalmen intakt, med glas nedslabbad av hundsaliv. Den andra skalmen böjd i vinkelvolt och går inte ens att fälla ut. Och ännu mer “förkortad” av valptänder.

20130628_083524_resized

Bågen av vid högerglaset. Glasögonen hittades på tomten, men det “urtrillade” glaset hittades på golvet i hallen.

Jag tror inte ens McGyver fixar detta? Trots att glasen lever, men bågen är stendöd?

Det kom ett mail…

…och som vanligt är det inte killen och tjejen i filmen som har skrivit brevet.

Eller jo det ÄR det ju! Och här sitter jag och skrattar mig hjulbent. Jag som precis skulle gå och lägga mig, men jag känner mitt ansvar och upplysningsplikt.

Jag trodde hemsidan, Facebookgruppen, mail-listorna och allt det där andra var nog. Det var ju det där med nådd bottom. Men ICKE. Det här mailet landade precis i min inkorg.

weddingapp

Jag är mållös. Sitter som en fågelholk i soffan. Den tappade hakan ligger på parketten.

När man trodde att man hade sett allt. Och att allt var “under kontroll” så kommer en APP. För både Android och iPhone dessutom.

Detta kan inte vara möjligt? Fast det är det ju. Jag skall inte säga att the bottom is nådd en enda gång till. För vem vet vad som komma skall imorgon, med tanke på att detta dök upp ikväll.

Det finns ju mänger av outforskade områden kvar. Och här sitter jag och ser ut som Tomas Tvivlaren. Jag är helt övertygad om att förberedelserna för prinsessan Maddes bröllop med sin seriemördare till nybliven make (han är säkert ingen seriemördare, men stackaren ser ju en smula seriemordisk ut) inte ens var i närheten av detta.

Artificiellt Intelligens känns som ett naturligt nästa steg. Och en smekmånadsresa på Enterprise NCC 1701 med James Tiberius Kirk som reseledare likaså.

En app. Nej, jag har inte tankat ner den ännu. Jag måste smälta det lite först. Och skratta klart. Kanske sova lite på saken.

Det där med den persiska flygande mattan med insmugglade silkesmaskar från Kina skulle faktiskt kunna vara helt sant i sammanhanget. Det låter som om det är helt i linje med resten.

I morgon skall jag kika på appen.

Men snälla nån?

Jag måste älta bröllopet igen. Det tar ju aldrig slut. Vilket kanske är hyfsat logiskt eftersom det inte ägt rum ännu.

Sedan ett år tillbaka har bröllopet haft en egen hemsida. En hemlig grupp på Facebook för oss närmast sörjande. Det har gjorts ett antal filmer om hur den blivande bruden och brudgummen träffades, eftersom hon (katolsk spanjorska) bodde i Frankrike, han från USA och av en ren slump möttes dessa själsfränder. Antagligen genom små gracila svanhopp rakt in i varandras armar i Australien när de var ute på varsitt håll och flygluffade. Hur en stor portion öde och en tesked magi skapade den dynamiska duon under en dyktripp till Stora Barriärrevet, på andra sidan klotet. För att sedan bryskt skiljas åt och resa hem till sina respektive jobb och verklighet igen. De har räknat ut hur många flygturer som gjorts mellan New York och Paris, medan de körde långdistansförhållande. Hur många telefonsamtal och Skype-konversationer som föregick den Stora Flytten, innan hon slutligen blev förflyttad till New York-kontoret och tog sina pinaler och flyttade hem till min kusin och de två blev ett. Orka räkna?!

Hans frieri, en minutiöst planlagd skattjakt runt Manhattan som slutade i Central Park, där HAN mötte HENNE med universums största diamantring. Ringen, baguetteslipad till perfektion av femton blinda munkar från ett schweiziskt alpkloster ackompanjerade av von Trapp-barnens “the hills are alive with the sound of music”. Tio liter champagne (en liter att dricka och nio att vaska) gjord av speciellt utvalda druvor, nytrampade av Frankrikes blåblodigaste adel endast iklädda sidenstrumpor som spunnits av 8500 silkeslarver utsmugglade från Kina på en persisk flygande matta. Champagnen inmundigades självklart ur kristallglas, briljantslipade i Turkiet och polerade i Böhmen.

Helt sant (nästan), sagan finns nedkortad till en sexminuters film, med piffigt romantisk bakgrundsmusik. Med undertexter i form av mindfulness-citat. Den första filmens titel är “The journey of your lifetime is magnified by the ones you love”. Behöver jag ens nämna att Tony Robbins är husgud (sektledare)?

Sedan finns det fler filmer. Från deras ljuvliga små semestrar som ALLA har varit pre-smekmånader. Alla med enhörningar i motljus och regnbågar i bakgrunden. Till och med svensexan var Hollywood-esque. De hängde med Adrian Grenier från Entourage, klädseln var förtjusande homogen och de hamnade i GQ Magazine:

Screen Shot 2013-06-22 at 11.34.30 PM

En manusförfattare i Hollywood hade inte kunnat skriva ett mer über-romantiskt manus än introt till det här bröllopet (utan att kräkas lite i sin egen mun). Jag tvivlar inte på förhållandet, jag är superglad för min kusin som står mig extremt nära. Men jag har en smula svårt för det neonrosa (grisskära) skimret.

Från datumet när det var 60 dagar kvar till den stora dagen har det uppdaterats än mer flitigt. Filmer, pdf-filer med olika instruktioner och statusuppdateringar i Facebookgruppen till förbannelse. Som sagt, Hollywood hade verkligen inte kunnat göra det bättre (sämre?).

Nu är det en vecka kvar till avresa, två veckor kvar till bröllopet och idag kom ytterligare en PDF i mailen.

wedding

Ett nedrans schema för fyra av de åtta dagarna på plats. Notera gärna att den är på sammanlagt sex sidor, och detta är bara de första raderna på den första sidan.

Jag brukar inte använda ordet måttfullhet. Men nu gör jag det. Jag efterlyser måttfullhet!

Om jag någon gång har önskat att jag hade en gnutta mer romantisk man så tar jag tillbaka det. Jag stormtrivs med att ha gift mig i Las Vegas, utan filmer, hemsidor, pdf:er och 50-sidiga kyrkprogram. Inte en enda enhörning närvarande. Bara vi, prällen och Elvis.

Det här har gått överbord. Över soffor och stolar också.

Om man säger så här, det där taggtrådsstaketet jag känner i halsen när jag sväljer. Skulle det vara SVÅR halsfluss/bronkit/lunginflammation/KOL som gör att vi måste ställa in resan så skulle jag inte lägga mig ner och dö ledsenhetsdöden.

Jag älskar verkligen min kusin. Men det räcker nu. The bottom was nådd i ungefär samma veva som jag köpte Spanxen.

Och nej, jag har fortfarande ingen klänning.

Helvete.