Gott & Blandat

Maken klämde fram igår kväll att han hade bett om en offert på ett båtjobb av dumskallen.

Den fick han igår, båtdel som skall beställas = inköpspris, arbetskostnad = ett gäng pilsner. Vi snackar inte om en timmas jobb här nu, vi pratar rätt stort jobb. Vilket innebär att han kommer fortsätta komma och “hänga”. Många timmars jobb torde bli jävligt många pilsner.

Det här kommer ta en ända med förskräckelse. För jag har flaggat för att jag inte kommer hålla käft.

Men nu skall jag göra er lite nyfikna medan jag först målar om naglarna (jag vet, jag ledsnade – det blev dessutom en utväxt i raketfart), och sen drar till skogs med hundarna.

Det där jumbopriset finns kvar, eftersom bara jag vet vilka glajjor B-M valde, jag återkommer med det. Men det finns en, förhoppningsvis, lycklig till där ute bland mina stackars läsare.

Sen…på lördag, kommer fd. kund, numera väldigt bra kompis, med sin snubbe från Borlänge och hälsar på oss i ett par dagar. Hon driver Selected Style

Hon brukar inte vara den som är den, så hon delar säkert ut ett par Pleasejeans och/eller något annat. Vi måste bara klura på vad och hur. Maken och hennes kille skall fiska, vilket är hysteriskt roligt eftersom maken inte vet vad som är fram och bak på ett spö, trots att han bor på en båt. Då får man kalla på hjälp från inlandet, eftersom vi behöver makrill. Jag och J skall…göra andra saker.

Och nu är det liksom bara att inse att det är dags att tvätta håret. Eller åtminstone kamma det.

20130731-103629.jpg

Jag återkommer med jumbon…sen. Nu, motsatsernas motsats, nagelmålning och skog.

De där diskussionerna om jämlikhet och genus och patriarkat

Och att feminister är rabiata manshatare. Eller var det rabiesfeminister? De har inget på mig. Jag är den jämlikaste i världen just nu. Det kan omöjligt existera någon på denna jord som är mer jämlik i sitt hat. Jag avskyr alla. Han som hon som hen. Bryr mig inte, och diskriminerar ingen. Jag tycker inte om människor, jag tycker om ost. Ost är ett bra sällskap. Vi har chitchattat om det i kommentarsfältet tidigare, men det har blivit värre med åren.

Jag är helt enkelt en semestermisantrop.

Och jag kommer fortsätta med det i ett par dagar till, beroende på om folk runt mig skärper sig. Och det här gången menar jag inte maken. Kors i taket.

Vi har haft en liten “situation” här. Som jag döpte till dumskallen och dilemmat.

Det där med att bo på båt har jag redan dryftat. Det är ju som att bo i ett akvarium mitt i staden man bor i och känner “alla”. Omöjligt att gömma sig, fönster överallt. Går inte ens att gömma sig på toa.

Men nu har vi en snubbe i periferin som måste vara felnavlad på något sätt. Jag kallar honom dumskallen hädanefter. Det är det här dilemmat jag behöver hjälp med, är detta verkligen normalt?

En av våra närmast sörjande köpte en motor till sin båt av en totalt okänd snubbe som jobbar på en känd motorfirma någonstans i Norge. Från början hörde jag bara talas om honom, för han fixade något på vår båtmotor med, och han var tydligen ett snille när det kommer till båtar och motorer. En sån kille man egentligen älskar och uppskattar att ha som kontakt, för att han är duktig och tar väldigt lite betalt. Sjukt bra. Som kontakt.

Efter motorpillet började han komma ner till stan, han är bosatt 15 mil härifrån, för att hänga. Hårda bud i Mellerud har fått en helt ny betydelse för mig efter det kan man lugnt påstå. Maken och kompisen var schyssta och hängde med honom första helgen han var här. Det var den fredagen och lördagen jag bara såg arslet på maken när han gick ut genom dörren hela tiden och försvann.

Den helgen träffade jag honom första gången. Mamma med make var ju här för att passa jyckar. De stannade, och vi hade en fantastiskt söndag på båten. Eller ja, vi SKULLE ha.

Söndag förmiddag skulle vi ta ut mor med make på sjön, käka gott och bada. Dumskallen, kompisen och maken stod och dividerade på bryggan om alla skulle åka på en båt (där och då var med andra ord alla tre dumskallar). Jag klampade fram och upplyste om att VI hade besök, och att det INTE var en grabbhängdag. På vår båt skulle det vara vi, mamma, man. Punkt. Jag pratade med hela handen när jag sa det, gick inte att missförstå.

Dumskallen missförstod såklart.

När alla har hoppat på båten hör jag honom säga:

– Jamen då åker jag med XXX (maken), så slipper jag åka egen båt.

Och vips hade han hoppat ombord och gjort sig hemmastadd.

Nu var min ömma moder mer human än jag, och tyckte det var helt okay. Medan jag mullrade som tordön. Och bestämde mig för att hata honom för evigt.

Att spendera en heldag med dumskallen var en upplevelse. Han var en sådan där typ som inte känner av någon situation alls. Dessutom var han inte bara bra på motorer, han kunde allt och kände alla i hela världen. Han både kedjepratar och kedjeröker. Dessutom är han kedjeirriterande. Semestermisantropen i mig ville be honom fara åt helvete. Men gjorde inte det för makens skull.

Nu kom han tillbaka den här helgen igen. Och försökte leka bästis med grabbarna.

Det enda han har åstadkommit är att bli portad av “frun” på kompisens båt, och bli portad på vår båt av mig. Maken vågar inte ta ombord honom, för jag har sagt att jag kommer säga EXAKT vad jag tänker om han sätter foten på båten. Den kontakten är värd att tappa i min värld.

Och ja, det var han som stoppade in huvudet genom fönstret klockan ett på natten i lördags när maken låg och halvsov, och bjöd in sig själv.

Jag vet att jag är en semestermisantrop. Det är möjligen inget vidare trevligt drag, även om jag tycker att det är svintrevligt – för mig.

Men dumskallen måste det ju vara fel på på riktigt?

Kommer han en helg till tar jag inte ansvar för mina handlingar.

Det måste man inte alltid väl?

 

Dag två – transformationen från Gunilla Persson till Don King

Och, nu vet jag varför vi (jag) inte velat flytta till båten så tidigt i år.

Igår vaknade jag till hinkvis med vatten från himlen och världens åskoväder. Lite senare blev det helt fantastiskt, klarblå himmel, elva miljoner grader varmt och förvånansvärt lite vind. Helt ärligt så blev jag nästan lite besviken eftersom jag hade tänkt att ligga pladask hela dagen i regnet och läsa. Båt gör mig trött. Båt gör mig även galen, jag skall förklara.

Men först. Dag två i samma post-frukostställning.

20130728_111355_resized

Fantastiskt vad samarbetsovilligt håret har blivit på bara två nätter. Och jag har inte badat ett endaste dugg. Jag kommer se ut som ett penntroll/Don King snabbare än planerat i den här takten.

Nu, ett dilemma, och en anledning till att båtboende gör mig galen (medan vi är i stan). Bor man i hus eller lägenhet är det sällsynt att folk bara dyker upp utan att ringa innan. Inte ens i en liten stad. Men att ha båt är som att bo på en flytande välkommen in-matta. Att bo på båt betyder att folk tar sig en sväng förbi när de skall gå till krogen, när de går hem från krogen, om de sitter uttråkade hemma, är på hundpromenad och ändå är i krokarna. Om EN person gör det en gång i veckan tycker ju inte den personen att de är påträngande, men det finns ju en uppsjö av “EN” person. Vilket genererar mycket besök men olika personer.

Igår till exempel. Först hade vi planerat besök och en dag på sjön med en kompisfamilj. De har för övrigt världens coolaste tvååring. Han kan inte se vatten utan att gå bananas och vilja bada. Allt det vatten han såg från båten igår gjorde honom så jäkla frustrerad. För honom var det ju ett gigantiskt slöseri med vatten att bara se det och inte få bada, så han satt och gallskrek “BADA” oavbrutet i en timma. Så vi ankrade, ungen hade flytväst, och vi slängde i honom. På riktigt, det var hans grej, att bara kliva rätt ut i vatten. Går inte ens att beskriva lyckan och nöjdheten i ögonen på honom. Sen var det sysselsättningen, kasta i – plocka upp. Kast med litet barn. Gissa hur förbannad han var när ingen orkade mer och vi hade gjort det 234823482 gånger. Jag har aldrig någonsin sett en sådan badnymf. Definitivt inte i den åldern. Som är okay med att bli ikastad med ett snöre i flytvästen?

Nåväl. Efter en heldag med socialiserande, och vid hemmabrygga igen runt tiosnåret på kvällen är man rätt trött. Man vill pilla navelludd och göra inget alls. Inte tänka intelligenta tankar och få nobelpris, inte röra sig mer än för att gå på toa. Bara chilla.

Jomen försök med det på den här jävla välkommen in-mattan. Först hann jag chilla i tio minuter, så dök en polare upp och bjöd in sig själv (en jag visserligen känner så väl att jag hade kunnat be honom fara åt helvete – men jag var storsint). Sen kom kompisen på grannbåten och skulle bara komma ombord och säga hej och ta en öl. Klockan ett halvlåg maken på soffan och blinkade väldigt mycket, tiden ögonen var stängda mellan varje blinkning var längre än öppettiden. Då kom en sjukt påträngande typ (mer om honom senare = annat dilemma jag behöver hjälp att hantera), stoppade in huvudet genom fönstret och sa:

– Men det är väl okay om vi bjuder in oss på en liten sängfösare.

Tack och lov att han jag delar möbler (och båt) med faktiskt sa att han inte orkade. Hade han inte gjort det hade jag tagit den ena och slagit den andra med.

Överför ovanstående till en verklighet i hus/lägenhet. Att det mellan klockan tio och ett på natten är drop-in med svängdörr. Att någon mitt i natten står i ditt öppna fönster och utgår ifrån att de kan komma in och bli bjuden på något.

Det är ju fan inte normalt.

Idag SKALL jag chilla. Kommer en enda obehörig i närheten av båten startar jag och kör iväg. Det är trist väder och det betyder vila, läsa och äta. Gärna mycket ost. Det betyder inte att man skall underhålla varenda människa man känner och även inte känner.

Maken är safe för stunden med andra ord. Jag är så pissed på alla andra att jag inte har tid att vara förbannad på honom med, men jag lämnar inga garantier.

Om jag orkar skall jag ställa dilemmafrågan om den konstiga personen senare. Orkar jag inte så vet ni att jag befinner mig i horisontalläge med en bok/iPad/TV/ost.

Första sommaren på båten som riktig klimakteriekärring. Kan bli hur spännande som helst.

Och vad ni än gör. Kom för fan inte hit.

20130728_111005_resized
(Trist väder = ligga. Inte MED någon, det är alldeles för energikrävande)

Semesterchill

Här ligger vi och chillar, och räknar hundkex. Och nu menar vi inte kex i form av löpande tikar som går förbi på strandpromenaden, utan ätbara. Vi har räknat ut att vi kommer få fler kex var än vad vi faktiskt kan räkna till. Tårna räcker inte till.

Den lyckan.

image

Men så orutinerat av mig

Vi gick på semester igår som sagt. Inatt sov vi första semesternatten på båten, och där skall vi spendera de kommande tre veckorna tillsammans.

Det hade nästan varit lättare att ha en tävling om hur lång tid efter semesterstart (17:00 igår) som det tog att bli osams.

Man kan ju för all del gissa för skoj skull bara.

Fast det är så jäkla mycket roligare att läsa solglasögonhistorierna. Jag skrattar fortfarande så tårarna trillar åt barnen som kissar på grannhunden. En historia som bara ger och ger.

Och det är fortfarande lika kul med sökorden. Vem i hela friden söker på “pungkulor som stressbollar”?

20130727-014215.jpg

Oerhört underhållande. Nu skall jag äta frulle och vänta på att den peruanska panflöjtsspelaren sätter igång.

Godmorgon.