Nu skall vi prata tabu igen

Ni vet den där tryckande värmen som kommer precis innan ett åskoväder? Som lätt kan ge huvudvärk och som man knappt klarar av även om man skulle råka befinna sig i ett kylrum på Dagab?

Den kom inatt någon gång. Jag började, av förklarliga skäl, att svettas på öronen. Av med lurarna, som faktiskt fick mig att stensomna trots en hel gästhamn med idioter samt fyra olika nattklubbar runt oss. Sedan trodde jag att jag hade kissat ner mig. Icke då, det var bara lårsvett. Jag tror aldrig att jag har svettats på låren och öronen förut.

Sömndrucken som jag var tog det en stund innan jag insåg att jag även låg och badade i min egen ryggsvett. Armsvett, pattsvett, handsvett, knäveckssvett, hårsvett och fotsvett. Jag svettades ur varenda por.

Och då sover vi ändå rätt behagligt och stort. Det brukar vara betydligt kallare i “sovrummet” på båten än någon annanstans på båten, av någon outgrundlig anledning. Precis som Hondjur påpekade så har vi lägenhet 300 meter från båten, men envisas med “att på sommaren bor man på båten”. Det är tydligen en regel. För det är så HIMLA mysigt.

Det var rätt mysigt. Innan jag blev en klimakterieko som inte kan leva utan AC, eller i lägenheten som är byggd i sten och inte släpper igenom någon värme alls. Skitbra på sommaren, mindre bra på vintern. Men näe, vi låter den kalla stora lägenheten stå tom och bor på bastubåten istället. För det är pittoreskt som satan.

Hade det inte varit för att vi får besök idag som skall bo i lägenheten så hade jag knatat upp och lagt mig naken på köksgolvet och bara andats. Och tagit med mig hundarna som är sjukt less på värmen och den lilla ytan. Så hade maken fått vara pittoresk och mysig helt ensam.

Då kom jag att tänka på båtgrannen som sover och bor på en totalyta av två stövelsteg. De hade dessutom påhälsning av blöjbös häromnatten och vågar inte sova med öppna ventiler. De har alltså en flytande kuvös.

20130803_132324_resized

Den är en tredjedel så stor som vår. Ni fattar sovytan va? Längst fram i snibben finns det någon slags madrass i babystorlek att sova på. Jag var tvungen att kolla om de levde imorse. Men de såg fortfarande ut som att de hade TREVLIGT?! Då ville jag inte prata med dem. Helst aldrig mer.

Nu ser det ut så här.

20130803_132213_resized

Notera vågorna. Det är aldrig vågor inne i hamnen. Då blåser det åtta miljoner meter per sekund.

Gissa vem som har öppnat alla fönster som går att öppna, och som sitter i bara B-H och trosor och njuter och väntar på regnet som kommer när som helst. Typ NU.

Tipset från svettkossan är alltså, lägg av med husvagnar och båtsemestrar när det är klimakteriedags. Åk på sommarsemester till Alaska.

För det är inte ett skit idylliskt. Det är ett rent helvete.

Ursäkta, men nu skall jag ut och rulla mig i regnet.

UPDATE:

Nu ser det ut så här. Det är manna från himlen. Om man bortser från mattan som har hängt på tork i tre dagar i fören och som var torr. Jag gissar att den inte är så fantastiskt torr längre. Idyll var det ja.

20130803_133531_resized

 

Men gonatt då

Nu har jag inte sovit sen i förrgår natt. Jag är beyond trött. Det är fredag kväll och alla nattklubbar plus partybåtar brassar musik medan jag ligger i en jävla resonanslåda.

image

Nu åker lurarna på och omvärlden bort. Det räcker att sätta på dem så slipper jag höra allt bös.

image

Nu skulle jag inte ens höra om en marschorkester går över kudden.

Bästa köpet ever om man har stökig omgivning, make eller bara vill vara sig själv för en stund.

Norsk allsång (till dansband) i kombination med sömnbrist kan driva vem som helst till vansinne.

Nu är det inget bös på bryggan

Och det är knäpptyst från nattklubben. Har jag somnat? Näpp. Finns det något att göra? Näpp.

Till och med hundarna kikade på mig med ögonvitan och upplyste om att jag kan glömma att få med dem ut på promenix. Över deras döda sovande kroppar.

Så ursäkta, men nu skall jag ägna en halvtimme åt att kolla på kommunens städsnubbar och räkna leveranserna till konditoriet här bakom.

Vissa räknar fårskallar, andra lastbilar. Fårskallarna här är bättre på att sabba min nattsömn.

image

Väldigt tyst nattklubb. Väldigt tyst gästhamn. Är det min tur att brassa igång svinhög musik över hamnen om en timma eller så?

Men och MÄN

Låt oss ponera ett scenario där hustru och make går på restaurang tillsammans. De äter först en gigantisk och väldigt god varmrätt, och hustrun slår till på efterrätt. Sedan rullar di båda tillbaka till båten de bor på. Hustrun så mätt att shortsen är uppknäppta hela vägen.

De pratar lite skit. Och har planerat att se en film, vilket de gör. Om filmen är lite seg, och man är lite mätt är det lätt hänt att man somnar på soffan, och sover och sover och sover. Näe, det var inte mannen som somnade, det var hustrun.

För när mannen somnar brukar hustrun tassa tyst, släcka lampor och flytta sig till ett annat rum. Nu är det svårt på båten eftersom det inte är en Steve Jobs-yacht, men det går fortfarande att vara dämpad.

Om mannen på båten då börjar med att kolla tv är allt frid och fröjd. När han fortsätter med att tända varenda jävla lampa inom synhåll, samt mecka med något så det både bankas och borras. Ja då vaknar hustrun till slut. Och om hustrun skulle råka vara en klimakterieko så blir hon sjukt förbannad och frågar om maken är helt rudad som aldrig kan ta lite hänsyn och hålla käft när hon sover.

Nu ligger hustrun här och är klarvaken, medan mannen snarkar så skrovet vibrerar. Samt att det låter som muskötskott varje gång han fiser, han gnisselklapprar tänder och pratar (gapar) i sömnen. Självklart fick hustrun även leta efter fjärrkontrollen och stänga av TV:n som han envisas med att sätta på och somna från varje kväll. TROTS att hon nästan hade somnat om.

Han är ju inte ens tyst när han sover, hur skall jag då kunna begära det i vaket tillstånd. Nu är jag rosenrasande, sömnlös och med en vilopuls på 200.

Hur har andra hustrur och män det?

Maten var i alla fall svingod. Filmen sög. Det var skönt att sova ett par timmar för nu lär jag vara vaken. Jag går alltid upp först. Ett par timmar “först”. Imorgon (idag) skall jag inte vara så tyst.

Nu skall jag ligga här med händerna på täcket och planlägga hans uppvaknande.

Och jag har med brusreducerande hörlurar som är oslagbara när hans nattljud blir för mycket.

Vi har en båt bredvid oss. En pyttebåt (på riktigt), där en make och hustru är inne på sin tredje vecka ihop på båten. De skall vara ute i två veckor till. Båten är kanske sex meter och de har bara en pyttekoj. De måste flytta ut packningen i sittbrunnen varje kväll när det är läggdags, och sen flytta tillbaka den in på morgonen för att kunna käka frulle. Inget kök, inget dass, ingen TV, bara ett kylskåp. Så som man hade det förr. Vi känner dem, och det har funkat i tre veckor. De har inte bråkat alls utan har trevligt – trots att de inte kan röra sig en halvmeter utan att snubbla över varandra. TREVLIGT?

Dessutom har de kört med pyttebåten hela vägen från Göteborg.

Hur bär de sig åt? Vi hade inte ens klarat en halvtimma. Det kan inte vara normalt?

(Och nu lyssnar jag på nattklubbarna som överröstar varandra. En spelar Carola och en spelar Björn Rosenström. Det är torsdag. Det är inte industrisemester. Kan inte alla bara DRA.)

20130802-030540.jpg

Mvh, Solskenet Mitt I Natten aka Semestermisantropen

Petra, du kom verkligen med bästa idén

För alla oss som gillar kärringarna i Hollywood.

Jag vill bara meddela att jag ringde gårdsbutiken. Det fanns ett pyttelitet kvar, som ägarinnan modellar med på bilden här. Hon hade inte tänkt på det heller, och blev sjukt impad.

MM-kollektionen för hundar tillverkas inte längre, men det finns lite kvar i ett annat lager. Det var en limited edition (snacka om fancy schmancy jyckar), men nu har jag bett henne fixa ett till Daisy, och ta hem alla små. Så vi kan få armband. Det är bara att göra ett par hål till, utrymme finns.

armband

Jag återkommer i frågan. Bilden är snodd från gårdsbutiken.

Nu går vi tillbaka till normalt bloggtrams.

Det känns som att det var flera dagar sedan jag var förbannad. Men vi skall ut på böljan den blå idag, och det brukar borga för taklyftarbråk.

Havet är verkligen rogivande – om man tittar på det på avstånd.