Tomten kom tidigt i år!

Tack för infon om förbundskaptener. Men jag fattar ändå inte riktigt, Bengan var ju klädd i träningsoverall och mer… med i matchen? Medan Snusk-Svennis och Hamrén ser ut som nobelpristagare?

Såg ni förresten Markoolios sjungande utanför hotellet? JÄTTEROLIGT var det.

Och jag vet att jag är dödstrist fortfarande, jag skall förhoppningsvis till farbror doktorn imorgon och bli frisk och rolig igen.

MEN…under tiden kan jag visa vad som kom med posten idag. Den uppblåsbara tvåmeters tomten. Med hulakjol. Som med andra ord redan till helgen skall stå på akterdäck och vinka till de som går på strandpromenaden.

1.  Jösses som jag längtar.
2. Fan ta mig själv om jag inte är frisk och kan smyga ute och kolla reaktionerna på folk.
3. Målet är att båten skall hamna i lokaltidningen. Igen. Fast förra gången var det inte lika kul. Då var det inbrott medan vi låg och sov. I båten. Skitroligt att vakna till att någon har knatat omkring och snott grejor en meter ifrån vår sovplats. Framför allt jättekul att de snodde min dator som jag inte hade backup på. För jag är ju en skillad datanörd så sånt händer ju inte mig. Jo, jag har backup nu. Man lär så länge man lever.

En väl förpackad hulatomte. Längtar ni med? Jag älskar eBay osunt mycket.

bild(16)

Och hörrni, idag har jag inte glömt att det är Montazami. Skall vi kolla?

Uppdaterat:

Maken kunde inte hålla sig från att packa upp tomteskrället för att klura på vad han skall köpa för att få rätt ström till den. Han är mer nyfiken än jag.

bild(18)

Ja, jag smygfotar alltid honom. Ibland står han inte still.

bild(17)

Nu står den lilla raringen här. Och jag ber om ursäkt, han är inte två meter utan “bara” 1,8. Två centimeter längre än jag. Som vi skall hula ihop i vinter.

Rövar och Montazami

Märks det att jag hatar rubriker ibland?

Först, så är det avklarat. Här var det en Peter och varg-storm. Jag väntade och väntade och väntade. Sen gick jag och lade mig och då hörde jag att det började vina lite i ventilationen. Maken gick ut och hämtade dynorna i trädgårdsstolarna, och ungefär när han kom in igen hade det slutat blåsa.

Hade exakt ingen sagt något om en storm så hade jag snarare reagerat över att det var en ovanligt vindstilla dag för att vara just här. Enda fördelen var att den verkar ha blåst bort alla moln, för idag är det sol. Som jag älskar den där stora gula lampan på himlen.

Hur gick det för er?

Sen, jag kikade in hos Mona. Och såg att hon hade de magiska jeansen på sig.

Med tanke på att hon är den största gnällröven i världshistorien när det gäller plattröven, så var hon rätt tyst när hon provade jeansen. Och nöjd. Då tog jag det här fotot.

bild 1(6)

Sen visade vi det för hennes husbonde på kvällen, och frågade om han kunde gissa om det var min eller Monas röv. Han gissade på min. Nu är ju han lite lurig så det är oklart om det var en komplimang eller förolämpning.

Men vi kan väl unisont konstatera att det där inte är en plattröv?

Min röv är bred och lång, men även den går att skopa upp i ett par Pleasejeans och få den att se någorlunda ut. Den tacksamheten man kan känna till ett stycke tyg som är sytt på rätt sätt.

Och ikväll *trumvirvel* har vi ju premiären på Montazami med vänner. Så mycket som vi har kollat på henne är ju vi helt klart del i gänget. Kvällens gäster är tydligen min sommarflirt Kicken…

bild(1)
Ja, väldigt kortvarig sommarflirt, med tanke på att maken satt några meter därifrån. Trist.

…och Kikki Danielsson.

Herregud vilket familjärt program det kommer bli.

Är ni redo?

 

Peter och vargen?

Och SMHI är Peter?

Bara genom att skriva så kommer jag antagligen få tugga i mig varenda stormhatt senare, men den tiden den sorgen.

Det blåste inte en endaste vindpust på väg till Göteborg. Och det kom kanske fem regndroppar. Bron var absolut inte ett dugg avstängd. Hej Antiklimax. Men det tjafsades på nyheterna om att orkanen kommer sen. Jahapp.

Så, nu känner jag mig lite kluven.

Det finns en ö en bit utanför Strömstad som är sådär pittoreskt västkustig. Den heter Ursholmen. Det är även vår västligaste punkt, utanför den är det bara himla mycket hav, och med rätt kurs över vattnet hamnar man till slut i England. Om man nu inte skulle råka fylleköra lite åt höger, för då kan det hända att man snavar över södra Norge på vägen.

Den ligger alltså här, enligt sådana där kartritare.

20131028-120932.jpg

Och dit åker man helst bara när det är rätt fint väder. Eftersom vägen dit är kantad med grund både över och under vattnet, samt väldigt mycket vågor när det blåser. Just för att det är…öppet hav? När det är finfint väder ser det ut så här…

20131028-121513.jpg

…om man kikar in mot land. Åt andra hållet är det bara vatten. Och sedan England. Där stormen tydligen är nu.

Min lite mer korkade sida sitter inomhus och klappar katten…

20131028-121718.jpg
Ja, vi har bara svartvita djur. Inga gråskalor här inte.

…medan jag tänker just på att jag verkligen verkligen skulle vilja vara på Ursholmen i eftermiddag. Med en kamera. Om orkanen nu kommer intrillande från England.

Det är något jävligt mäktigt med ett rasande hav. Som gör att det tiltar lite i skallen, för jag menar det verkligen.

Om det nu skulle vara så att stormorkanen rasslar in med full styrka lite senare kan ni väl bara glömma att jag har skrivit de här raderna.

För då vill jag antagligen absolut inte vara någon annanstans än just inomhus.

Nu skall jag ha kvalitetstid med internet och elbolaget medan jag laddar ner böcker till Kindlen, laddar alla andra mackapärer och jobbar lite. För om det nu är så att Peter har rätt om vargen så lär jag inte vara så här kaxig sen. Framför allt inte utan internet.

Men just nu skulle jag lätt dra till Ursholmen.

(Och så lovar vi att glömma det här inlägget. Okay?)

Tillbakaresemorgon och orkan

Jag som inte kollat väder på ett helt år (sjukt osvenskt att inte ha koll på vädret) kollar idag maniskt.

För det här var prognosen enligt SMHI igår.

20131027-225753.jpg

Och då känner man sig inte så jävla kaxig när man bor vid havet och som bonus dessutom har två båtar i sjön. Plus att det är dags att köra mot Göteborg. Jag är villig att sätta en stor fet peng på att den största bron kommer vara avstängd så det visslar om det. Eftersom de stänger av den bara det blåser lätt sommarbris (jaja, lätt överdrift men ungefär?).

Maken var nere igår kväll och trippelkollade samt säkrade förtöjningarna, och nu “roar” jag mig med att kolla webbkameran som sitter uppe på badhustaket och streamar bild från våra båtplatser. Den kameran sitter så bra att man skulle kunna tro att de satt upp den enbart för vår skull. Men om man tror det har man lite storhetsvansinne. Riktigt så långt har det inte gått. Men oavsett så är den väldigt praktiskt placerad.

Så här praktiskt.

20131027-230706.jpg

När det går vita gäss inne i hamnen vet man att det blåser satan. Och jag vet inte riktigt varför jag maniskt kollar webbkameran, men mest kanske i förhoppning att jag skall slippa se att diverse hustakdelar blåser ner på båtarna. Eller för all del att båtarna börjar blåsa omkring. Fast snarare med förhoppningen att de inte blåser omkring.

Det är inte så himla ofta det blåser så rysligt mycket som SMHI har klurat ut att det skall göra. Vid sådana tillfällen är det lite svårt att hålla tätt i ren nervositet.

Men jag fortsätter kolla. Medan jag tycker synd om båtar som faktiskt är ute och åker. Vid 33 m/s är min gräns för båtåkande väldigt passerad. Jag drar den någonstans runt 20 (senaste resan i så mycket blåst och fem meter höga vågor gick på öppet hav från Danmark till Sverige – då var det lätt att hålla sig för skratt när allt var surrat, inklusive vi som delade på kaptenskapet).

Om någon mot förmodan tycker att det är spännande att kolla om våra båtar kommer flyga all världens väg är länken här.

Eller så kan ni bara hjälpa mig att vakta medan vi blåser omkring på motorvägen till Göteborg.

Fy för den lede när det blir sådan här sensensensommarstorm.

Till och med jyckarna hatar det. Förnedringen i att blåsa omkull när man bajsar är rätt stor, det kan man ju förstå. Jag hade nog tyckt att det skulle vara en smula genant.

Kan vi hålla tummarna för att de inte blåser någonstans?

Så återgår jag till vanligt trams så fort jag sitter i säkerhet inomhus.

Vi kör en motvikt innan natten

För imorgon bitti bär det av på valpträff till Småland. Ett tjugotal portugisiska vattenhundar skall leka/bråka/ramla ihjäl sig.

Det hämtades hummer idag igen. Och det är ju så rasande vackert så här på sensensensommaren. Men idag var det något slags personligt rekord i storlek, inte antal (Karin, var har du tagit vägen – har alla dina humrar ätit upp dig istället för tvärtom – det har varit knäpptyst jättelänge).

Maken är 1.92 lång och har händer stora som dasslock. Nåja nästan i alla fall. Båda mina, ganska stora händer, får plats i hans ena näve. Och den här kom upp idag.

bild 4

En hummer med större händer än makens. Det ser ut som ett slags skaldjur med boxhandskar på sig. Man kan anta att den här killen har vunnit många fighter under sin levnadstid, och så blev det en så neslig förlust. En Mohammed Ali som kryper in i tinan och lever sina sista dagar i bur för att sedan kokas och ätas upp.

Och nu fick jag så dåligt samvete över att ha lurat värsta fightern att det kan vara möjligt att han får flytta tillbaka till havet. Skit också.

Men han hade väldigt stora händer i förhållande till sin kropp.

bild 3

Som förvisso var en ganska stor kropp med. Nu måste jag sluta ha dåligt samvete. Han har säkert levt ett långt och lyckligt liv. Med målet att hamna på min tallrik ihop med lite smör och bröd. Jajjamänsan.

Och så här såg det ut på sjön idag. Återigen, fördel lilla staden. Man ser inte att det snart är vidrig årstid. Nästan i alla fall. Ljuset är lite annorlunda. Men det är marginellt.

bild 11

bild 2
Ja, vi har en sned horisont här.

Nu är det natten. Om morgondagens tempo skall orkas med kommer jag behöva oerhört mycket skönhetssömn. Och en plastpåse med plåster och andra första förband. Di däringa valparna fattar liksom inte att de inte är små, utan snarare murbräckor modell mindre med mycket päls.

Idag humrar, imorgon hundar. Många hundar. Som kommer tugga på varandra och oss, snarare än vi på dem.

Det är ju lite variation i alla fall.