Vissa dagar är det roligare att åka båt än andra dagar

Sitter och klurar på om man kanske kan hoppas på fint väder till Kristi Flygare och om man därmed kan åka till Skagen med båten.

Det där med Skagenåkande över Kristi Flygare var tradition i en helsikes massa år. Sen var det helt plötsligt inte det.

Trist, eftersom det är oerhört underhållande att sitta på egen båt och kika på alla katastrofer runt sig. Där förvandlas de rara förskollärarna till flirtande pumor och Direktör Dudley Doright lämnar fru och barn hemma och blir ett litet otroget as. Medelålderns luderhelg. Inte alla förstås, men väldigt väldigt många. Skagen är en liten plats och de tusendubblar sin turism just den helgen eftersom folk kommer med tåg, cykel och båt. Sen är det regatta samtidigt och det kommer en hoper norska segelbåtar.

Man ser helt enkelt inte vattnet för alla båtar som ligger där. Och skulle en båt längst in behöva åka hem innan det är officiell hemåkning (på lördagen) är det bara att glömma. Det finns ingen som helst vattenyta att uppbringa för eventuell “utfart”.

Egentligen en vidrig företeelse men från åskådarplats ganska underhållande. Människostudier är underhållande. Som bonus är det väldigt vackert i Skagen och det finns enorma mängder god mat och bra shopping.

Två av gångerna vi varit i Skagen har vi råkat ut för riktigt uselt väder på väg hem. Ena gången blåste det styv kuling och var vågor på mellan fyra och fem meter. Roligare resa kan man ha på helt öppet hav i ett antal timmar. Allt på båten var fastsurrat och att gå på toa (eller bara resa sig från stolen) var bara att glömma. Den gången jublade jag när vi kom in i lä ungefär vid Smögen. Sen sprang jag ner på toaletten.

En annan gång hade vi bara trist och tråkigt väder. Inte jättehöga vågor, men det där med att stampa sig fram i vågorna är faktiskt dödstrist och långtråkigt.

Då mötte vi en tanker. Bakom tankern är det plattvatten, sen kommer man in i propellervattnet och där är det INTE plattvatten alls. Det filmade jag för den som vill se att det inte alltid är en idyll att vara på sjön. Man har ju en tendens att bara filma och fota de få dagarna som det är högsommar och kanonväder.

I det här landet är det oftast inte det. Verkligheten ser snarare ut så här. Och jag menar såklart inte “rakt och fint” utan menade “platt och fint”.

Och japp. Jag var kissenödig där med. Låg bakom förarsätet och ville inget annat än att gå på toa.

Transportsträckor på öppet hav är pisstrist när det inte är gassande sol och vindstilla.

Dagens Hund

Det där med köksbord och köksbord verkar spela kvitta totalt när det gäller Stor och Liten. Särskilt Liten.

I Gbg kommer de inte upp på köksbordet, eftersom det är ett barbord. Här kommer de upp och har dessutom full koll ut genom fönstret på allt som kan tänkas hända på utsidan. Koll är viktigt.

I helgen premiäråkte de med båten och Liten lade sig snabbt tillrätta.

DSC07102

På bordet. Var annars?

Hundar och huvudet högt är ett måste.

Sen är det en helsikes bonus om det finns ett bord i närheten.

PS: Hörrni, vill ni se sjukt söt hund på blogg så måste ni faktiskt följa Majabella som precis har fått hem sin svarta guldklimp. Den lille är ett bedårande monster.

Dagens Hund

Man kan faktiskt inte få för mycket hund. Man kan heller inte låta bli att fotografera hund när man ser hund. Så idag blir det inte mina monster, det blir andras, till synes, väldigt väluppfostrade jyckar.

I alla fall de här två som bara låg och var tjusigt röda i solen när vi var på båttur/fotosafari förra helgen. Di däringa settrarna är vansinnigt tjusiga faktiskt. Inte en min rörde de trots att jag brände ett gäng foton på dem. Eller så var de bara snorkiga?

Tilläggas bör att de ligger och kikar upp mot en uteservering där husse/matte antagligen satt. Och där fanns det mat. Sjukt mycket mer intressant än en kärring med högst oaptitlig kamera.

DSC07003

Sen träffade jag den här pricken. Han hette Morris och var inte heller intresserad av tanten med kameran. För han hade span på en tjusig tik en bit bort och försökte dra ner sin husse i gruset i ren iver att få flirta lite på nära håll.

DSC07020

Sen när vi kom tillbaka till stan igen träffade vi en liten westiepojke på 13 veckor. Som pussades och doftade valpkiss.

DSC07086

Då ledsnade maken på mig och gick hem, det är inte bara mina jyckar som numera springer och gömmer sig när kameran kommer fram, tydligen har även äkta makar en gräns.

Men det var det SÅ värt.

Jag fortsätter på inslagen bana

Att jag avskyr höst och vinter kan knappast ha undgått någon.

Jag lyssnade på Christina Stielli i Nyhetsmorgon häromdagen då hon pratade om sin nya bok och jag fastnade för en grej hon sa. Nu återger jag inte exakt, men något i stil med “lägg inte energi på att vara irriterad över saker du inte kan förändra”.

Det låter ju jätteklokt, ungefär som allt annat hon säger. För det är dödstrist att vara en grinkärring hela tiden. Även om jag tror att jag passar som grinkärring.

Men då tog hon upp vädret som en grej att inte irritera sig över eftersom man Inte Kan Göra Ett Skit Åt Det.

Fetglöm. Där sket sig hela min gladkarriär. Den dagen jag accepterar drivis, påtvären-regn och mörker har jag genomgått en lobotomi. Det går att göra något åt och en (o)vacker dag kommer jag inte bo i ett land där det inte finns sommargaranti, men däremot har vi mörkergaranti i ett halvår. Snö är för all del vackert, men det räcker på julafton. Eller om jag av fri vilja drar någonstans och åker skidor.

Jag hatar att frysa, jag hatar regn och jag hatar mörker. Jag kan ägna mina höstar åt att skriva en bok om hur man går tillväga för att bli så olycklig som möjligt. Med titel: Vill du vara grinig?

Plättlätt.

Men så kommer helger som de här två senaste. När man bara totalt glömmer att det har varit novemberregn, decembermörker och januarisnö.

Det föreligger en viss risk att jag kommer bombardera med gladbilder nu. För jag känner mig inte ett dugg bitter trots att det är måndag.

DSC07412

Det här är Sveriges västligaste bebodda ö (säkrast att skriva så eftersom jag blev nedröstad sist jag plåtade den här ön).

Dit åkte vi med badbaljan och kikade igår.

DSC07431

Men vi gick inte i land den här gången.

Om man skulle få för sig att gå i land, för det gör vi ju ibland, så ser det ut så här när man tittar in mot fastlandet uppifrån fyren.

DSC04592

Nu snackar vi skärgård. Kosterskärgård. Där norrmännen gillar att gå på grund. Eller ja, de kanske inte gillar det, men de gör det i tid och otid eftersom det kan vara en smula komplicerat att navigera.

Det här skulle kunna vara en av mina favoritplatser på jorden. Sommartid när det är fint väder och inte blåser småspik.

Jomen det var lite till från gårdagen (minus ovan bild, den är från förra sommaren).

Så vi avslutar det här med en släktträff.

DSC07272

Säg hej till mina närmsta släktingar.

Blod är inte alltid tjockare än vatten.

Och idag är det inga som helst konstigheter att vara glad.

Ett säl(l)synt säl(l)samt inlägg

Alltså, nu skulle man kunna tro att jag är värsta naturisten (dock ej naken sådan) som bara hänger med hundar, sälar och…paddor? Men det är jag ju kanske inte. Däremot ÄLSKAR jag havet, sådär barnsligt mycket.

Det får väga upp för allt annat trams jag pysslar med, för dagar som den här blir jag havsreligiös.

Jo, det kan faktiskt vara en slags religion. Kan man vara pastafarian med durkslag på huvudet så finns det inga som helst hinder för att bli väldigt religiöst lagd på havet. Gäller även när det inte är så bra väder, som till exempel när man går på öppet hav från Skagen (Danmark) till Strömstad i fem meter höga vågor. Jag lovar att man tillber alla havsgudar som finns i det läget.

Jag föredrar dagar som den här. För vi tog lillbåten way out west idag.

DSC07081

Med tanke på att den är ungefär lika stor som ett badkar men går att köra i warp speed så är det definitivt ingen båt man ger sig ut i kass väder med. För då blir man jätteblöt. Men idag var den alldeles perfekt, ungefär som skylten jag såg förra helgen på Koster.

DSC06999

Jag hade 600 bilder från två dagar på sjön, så jag tror att jag skippar att visa alla faktiskt. Jag misstänker även att om jag visar alla så kommer ni ha somnat ungefär vid bild nummer elva. Men jag kan ju spara några till en annan dag och så låter vi den här dagen handla om mina släktingar sälarna.

Vi drog alltså till den västligaste punkten idag igen. Efter det här skäret är det på riktigt öppet hav till England.

DSC07125

Där satt vi i badbaljan med avstängd motor i kanske två timmar och spanade på sälarna. Eller rättare sagt, de spanade på oss. Maken till nyfikna djur får man leta efter. De kan bara inte låta bli att skutta ner i vattnet och lägga sig i formation runt båten för att kika.

Eller ja, en del tycker för all del att man stör lite när de ligger och solar och sover. Som den här klunsen.

DSC07294
Öhh…*plirar med ögonen*…alltså jag SOV faktiskt. SOOOOV…och så kommer ni och sabbar?

DSC07301
*pust stånk och stön*

Fattar ni egentligen hur kallt det är i vattnet och hur himla jobbigt det är att ta sig ner när man är nyvaken? Hrmf, näe det gör ni antagligen inte!

Jo det fattar jag, jag vet precis hur det känns när man ligger på båten och har somnat till Sommarpratarna och något snille kommer på att det är dags att bada. Trust me killen, jag vet precis hur du känner dig. Förlåt så himla mycket då?

DSC07304
Inte det näe, men då BADAR jag väl då (hade jag orkat lyfta labben hade ni fått fingret)…

DSC07366

Men det fanns ett gäng som var desto trevligare. Eller kanske bara tröttare. Som låg kvar och sov sin middagslur och bara struntade i oss.

DSC07381

Och så fanns det de som bara var glada, välkomnande och nyfikna. Som liksom simmade fram och sa “tjena tjabba hallå”.

DSC07221

Hade man slängt i hundarna hade det nästan inte gått att varken se skillnad eller höra skillnad på en sälskalle och en hundskalle. De frustar och har backslick.

Men de flesta sälarna hade käkat blängsylta.

DSC07350
Kommer ni ett steg närmre så hoppar jag!

DSC07348
Jag med! Kan man inte ens få klia sig på magen i fred här alltså?

Sen drog vi och det gjorde blängsyltesälen med. Men han viftade med svansen åt oss först.

DSC07354

Dagens Naturruta är slut. Det finns mer. Cirka 590 bilder mer. Inte bara på sälar dock.

Hur länge pallar ni att vara med mig på sjön?

Och vill ni kolla hur det ser ut att åka badbalja får ni kolla på instagram.

Nu är det dags att sova, förhoppningsvis riktigt gott, efter två heldagar på böljan den blå.

Godnatt,

Kapten Haddock