Category: Båtliv

Det kommer mera

Posted on | by Victoria | 7 Comments on Det kommer mera

Jag är fortfarande lite mållös efter gårdagens totala #fail med simhjälpsapparaten. Och här råder total enighet.

Det finns inte en chans att jag fattar vitsen med något som inte har mer kraft än att det går snabbare att faktiskt trampa vatten bredvid och ändå hinna ikapp, förbi och vinka auf wiedersehen. Inte bara förbi, gissningsvis skulle en vattentrampare hinna trampa hem, duscha och lägga sig i bingen och pilla navelludd innan simhjälpsapparaten ens hade “hjälpt” sin förare hem?

Men vi har ju fler leksaker. Så varför inte fortsätta?

Låt mig presentera sexgungan. Som tog 45 minuter att blåsa upp och som gav 47 sekunder av tvivelaktigt nöje.

Två, snart 50-taggare, som gungar i en uppblåsbar leksak gjord för sjuåringar. Blir det så mycket sexigare än så här? I think not.

Men sedan impade faktiskt en av de medelålders männen på mig (inte maken såklart), för ytterligare en leksak kom fram ur gömmorna. En knee board som funnits i familjen sedan Familjen Flinta var unga och raska. Man ligger alltså på mage på brädan, håller ett fast grepp om snöret med högerhanden tills man kommer upp i plan, då är det dags att sätta sig på knä medan man spänner fast benen med ett kardborreband. När man har klarat alla de momenten är det dags att hoppa i vågorna och, i vår aktningsvärda ålder, undvika att bryta lårbenshalsar.

Ingen av kidsen kom upp. Men kamrat norrman fixade det. Trots att han inte hade testat brädan de senaste 20 åren.

Det här var premiärförsöket. Då kom han inte upp, antagligen för att jag filmade. Sen kom han upp och då filmade jag såklart inte.

Men han impade stort faktiskt. På oss allihop.

Det är stort att vara 46 år och bräcka fem smidiga tonåringar.

Nu orkar jag inte ha helg mer, får man gå och lägga sig?

James Bond och stadskampen

Posted on | by Victoria | 14 Comments on James Bond och stadskampen

Jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta dagen. De ord jag skulle behöva för att beskriva exakt hur töntig den där förbaskade simhjälpsapparaten faktiskt var, de orden existerar helt enkelt inte i något språk, varken levande eller dött.

Min inbillning var att det skulle gå fort. Som i en James Bond-film. Där skurken har gömt sig i en u-båt som precis skall starta och dra ut på internationellt vatten efter att ha placerat en bomb för att utplåna en hel kontinent. Då sliter Mr Bond åt sig…simhjälpsapparaten…hoppar i vattnet med den, gör ett gracilt benfladder ner under vattenytan och använder sig av den missilformade apparaten för att köra igenom u-båtens skrov, döda skurken, desarmera bomben och rädda världen.

Så var det inte. Inte ens i närheten. Det är till och med väldigt tveksamt om Mr Bond hade kunnat forcera skrovet på en gummibåt från Rusta för 149 spänn. Min gissning är att det hade varit enklare att rädda världen genom att simma på eventuella u-båtar och skalla skrovet. Utan simhjälpsapparat.

Först såg det ut så här.

photo 1(4)

Till och med Liten såg väldigt skeptisk ut.

photo 3(2)

Sedan förbereddes det för kontinenträddningen.

photo 2(4)

Sen var det dags att sätta på turboapparaten för att dra iväg och leta efter illvilliga u-båtar.

Spänningen var olidlig.

Sen var den inte det mer.

…

… … …

Jag är fortfarande lite mållös. Vi pratar svindlande hastigheter här. Det enda någorlunda svindlande är Gula Faran i bakgrunden på slutet.

Och hade Bond haft en så usel simhjälpsapparat hade det bara blivit en film, världen hade gått under och ingen alls hade gjort några uppföljare.

Nu gissar jag att den kommer stå och samla damm i källaren. Ihop med alla andra fiffiga saker.

Då var det ungefär en miljon triljoner gånger mer spännande att komma ner till båten idag och upptäcka att det var föreningarnas gummibåtstävling i hamnen. Med en “station” ungefär en centimeter från vårt akterdäck.

Sjukt impad av precisionshoppen ner i de små båtarna. Och att de små båtarna höll.

Det var min lördag och vi hade ju åtminstone tur med vädret?

Vuxna män gör saker tillsammans

Posted on | by Victoria | 11 Comments on Vuxna män gör saker tillsammans

Jag tänkte bara upplysa om att vi befinner oss på båten ihop med kamrat norrman, hans dotter och ett gäng kompisar till henne. Storbåten är ankrad och lillbåten går fram och tillbaka i vattnet med diverse tonåringar i.

Men den stora nyheten. Makens simhjälpsapparat är testad.

Och dissad.

Det var tydligen väldigt lite James Bond-feeling över det.

Jag återkommer med både film och bilder.

När jag har slutat hånskratta.

Backloggbloggen

Posted on | by Victoria | 20 Comments on Backloggbloggen

För på den fjärde dagen däckade hon igen. Jag känner mig lätt biblisk för närvarande. Det har varit lite väl mycket väderomslag den senaste veckan, men nu (vågar jag knappt säga det) börjar det kännas som att jag kan lägga det här anfallet bakom mig. Och jag avslutade det med en tvättäkta migränilska igår kväll, en sån där som kommer när man inte har kunnat göra något, velat göra massor, men istället bara lyssnat på folk som faktiskt gör saker.

Då menar jag inte bara folk som gör saker i mina ljudböcker, utan folk på gatan. Sjukt spännande att ha fönstren öppna i en bottenvåningslägenhet mitt i stan. Allt från grälande par till folk som viskar hemlisar precis utanför fönstret. Om de bara visste att sjuklingsoffan står precis under det öppna fönstret så de står sisådär 20 centimeter från mina öron och grälar, pratar och gallskriker.

Så jag har en backlogg, som bara växer. Men tills vidare får ni nöja er med att se lillbåten in action, utlånad till kamrat Norrmans dotter. En båt med jetmotor (eller en jetski för all del) är väl det enda flytetyget som faktiskt klarar att göra handbromsvändningar, bredsladdar och tvärnitar. På havet och utan att gå på grund. Annars är det väldigt vanligt att det krävs just ett grund för att en normal båt skall kunna tvärnita.

DSC08171-2

Typisk bredsladd med handbromsvändning.

DSC08179-2

Enbart en mindre handbromsvändning.

DSC08180-2

Bredsladd med vattensprut.

DSC08182-2

Och de ser ju för all del väldigt glada ut på båten, så man får anta att de tyckte det var roligt.

Avdelningen Hur Man Har Kul Oavsett Generation (eftersom jag råkar tycka att det är precis lika roligt trots att jag är skitgammal).

En annan dag ville jag testa att skjuta flygande fåglar med det nyaste objektivet, så vi åkte och hälsade på…Jonny. Som satt och chillade i godan ro på sin sten.

DSC08183-2

Hellre kamera än hagelbrakare tänker jag och sa hejsan hejsan till Jonny Mås.

Sen körde jag närmare för att han skulle sluta chilla på sin sten och faktiskt lyfta på fötterna och dra därifrån så jag kunde undersöka hur bra det funkade att sitta i skumpande båt med full zoom och hålla kameran i handen. Det funkade förvånansvärt bra. Eller så var Jonny Mås bara väldigt fotogeniskt. Jag hann inte fråga honom.

DSC08189-2

Prepare for take-off…

DSC08187-2

Och han tejkade off.

DSC08193-2

Upp i himlen till och med.

Sen blev han matt i vingarna och satte sig på en ny sten och jag åkte därifrån.

Nu skall jag hålla tummarna jättemycket för att alla mina droger faktiskt har fungerat och att det är över för den här gången. För idag kommer mina kusiner från Amerikatt för att hänga två veckor med syrran och kids i sommarstugan och imorgon blev det en impromptu födelsedagslunch för pappa.

Men först skall den här sunkapan duscha för första gången på alldeles för många dagar. Till och med slå på stort och tvätta håret. Sånt där som inte är prioritet när man spenderar dagarna med ett osynligt svärd inkört ovanför vänsterögat.

Och så börjar det bli dags att komma överens med maken om när vi egentligen skall ha semester och dra ut med båten.

Nu är jag löjligt less på att sitta på insidan och titta ut på det fina vädret. Men vet också att så fort datum är spikat så kommer ovädret och kanske även höstrusk.

Lovar att förvarna i god tid.

Det skall börjas i tid som sagt

Posted on | by Victoria | 37 Comments on Det skall börjas i tid som sagt

Först är det väl bäst att be om ursäkt över vädret, för vi har givetvis haft kanonväder idag igen. Dessutom hejdlöst varmt, gissningsvis närmare 30 grader än 20, och det var dags för mitt lillkrull att få åka snabbåten för första gången. Han har inte varit stor nog att orka hålla sig fast tidigare. DEN lyckan.

Först var han dock lite skeptisk över att jag skulle köra. Och frågade sisådär tre gånger på väg ut ur hamnen om jag VERKLIGEN kunde köra båt. Kärringar gör inte sådant och han svimmade lite när jag talade om att till och med hans mamma hade kört just den båten en gång. Tveksamt om han ens trodde på det.

Det där är något som retar mig lite. Inte att lillkrullet frågade, för han är ju inte direkt nedlusad med kvinnliga förebilder som rattar varken storbåtar eller småbåtar. Men ATT det är så. Alla här, kvinnor som män, är uppvuxna vid havet, men kikar man på båtar runt sig är det 99 av 100 som körs av gubbar medan tjejerna (kärringarna) möjligen står med snöret i handen för att vara hopp-i-land-kalle.

När jag kommer in med storbåten ensam i en hamn tittar folk (gubbar som kärringar) så mycket så ögonen nästan ploppar ur sina hålor för att det är så KONSTIGT. Även om gubbarna i princip uteslutande alltid blir imponerade. Och så hjälpsamma att de springer benen av sig till sina fruars enorma förtret. Det är oerhört underhållande.

Inte ens i en liten hamnstad som den här är det en jämn fördelning. Det är grabbarna som har båt och tjejerna åker med och kan till nöds ro om det kniper.

Jösses vad jag är tacksam över att min pappa fick två döttrar som han satte i båt redan som sjuåringar och sa “åk, det löser sig”. Sen slutade syrran vara intresserad, jag slutade inte. Men en av två är ju är ju inte så pissigt.

Nåväl, det blev visst ett sidospår.

Lillkrullet och jag skulle åka, och morfar frågade om han fick följa med. Det fick han. Så vi spenderade ett par timmar på sjön med att skutta i vågorna, göra lite tricks som man bara kan göra med den båten (som alltid resulterar i att man blir plaskblöt) och krullet skrattade så han kiknade.

Sen fick han köra. Dock inte i 40 knop.

photo

DEN stoltheten. Och tungan rätt i mun.

Nu skall jag, enligt order från båda lillkrullen, genast knata iväg på pyjamasparty hos pappa och sova med ungarna.

Spänningen är olidlig. Sist vi hade pyjamasparty låg jag och grabben uppe och spelade Nintendo i sängen till klockan ett på natten. Och så vaknade jag klockan åtta av att han dängde spelet i huvudet på mig och sa “SPELA”.

Jag kommer troligen få vila upp mig imorgon.

Men det skall bli mysigt i alla fall.