Började med ett samtal från Monas make, det vill säga make två. Som numera även är min make på pappret, eller ja, min partner i alla fall. Vilket är en sak som inte dryftats på varken min eller Monas blogg, men vi är numera kompanjoner. Varför nöja sig med en sjukt irriterande man när man kan ha två?
Nu vet ni det. I nöd och lust kör jag västkustdivisionen medan huvudkontoret ligger i Bromma.
Att skriva det var en sten från mina axlar, för det har varit vansinnigt jobbigt att vara svinförbannad på eller nästan lite kär i make två utan att kunna skriva ett ord om det. I korta drag betyder det väl bara egentligen att Mona får lite avlastning på antal samtal (höll på att skriva samlag – men ett sådant avtal finns inte) per dag medan jag får min beskärda del plus att jag fortfarande måste hantera make ett. Jag vet inte riktigt hur jag skall ta mig vinnande ur det här partnerskapet?
I vilket fall som helst. Morgonen började som sagt med ett samtal från make två. Klockan TIO. Första semesterdagen. Och för en gång skull hade jag varit så genomkorkad att jag hade med mig telefonen ner i sängen. Signalen under kudden väckte mig och jag svor ramsor på alla upptänkliga språk över att bli väckt på semestern, men jag hann inte svara innan jag hade svurit färdigt.
Sen ringde min adoptivdotter (talibanen) på FaceTime några minuter senare och då svarade jag. Från sängen. Med min “frisyr”.
Jag höll på att skrämma livet ur flickebarnet, ögonen hennes blev stora som fotbollar när hon fick syn på frippan och hennes första fråga var “men VICTORIA vad har hänt med HÅRET?”. Vad var det jag sa? Det där med krullar är skrämmande.
Vad make två ville är ovidkommande, däremot ville talibanen något viktigt på riktigt. I alla fall semesterviktigt. Hon ville veta hur långt jag hade kommit i Pretty Little Liars och om vi kunde diskutera och dissikera serien. Sådant får man ringa om på semestern. Sådant får man till och med ringa i semestersvinotta och fråga på semestern. Inget annat.
Sedan har dagen gått i rekordfart, trots ett ruskigt slött tempo. Det tar sin tid att gå på badpromenader med hundarna och ligga på sofflocket med en god bok i väntan på Litens dejt. Som han hade längtat sönder sig efter. Det var dags för semesterfirarna enlisailivet med hund (och make då’rå) att komma hit med båten.
Just idag kan det hända att jag fokuserar lite fel när det handlar om enlisailivet och hennes make, men det är helt omöjigt att fokusera på något annat. Trots god middag på restaurang, anksimning med hund och en vansinnigt trevlig kväll så var det något helt annat som dominerade kvällen.
Hennes man har en blogg. Han har inte bara en blogg, han har en blogg där han visar hur man viker något han påstår skall vara handdukselefanter. Jag har tittat på videon två gånger nu och jag är ledsen Ola, men videon går från att visa äggledare:
Till elefantpenisar:
Eller förlåt. Så här såg den visst ut när den var klar:
Snubbar som klarar att ha en lektion i både kvinnlig och manlig anatomi medelst handdukar osar respekt. Och gapflabb.
Vill ni se hur man gör kan ni kolla hans video i det här inlägget.
När jag har slutat skratta inombords lovar jag att återgå till mer normala semesterinlägg. Som att simma med simhjälpsapparater och att maken har fått lära sig av elefantpenismannen att det finns pistoler att skjuta getingar med (jadå, han har redan beställt en – den heter Bug-A-Salt – det förstår ju vem som helst att om man köper just simhjälpsapparater så måste man ju ha en getingpistol).
Imorgon är schemat späckat. Vi skall ha kappsimning med simapparat, öva kast med liten anka, bada med hundar och så skall Litens kärlek få testa vår badstege för hundar. Allra helst lära våra hundar att faktiskt använda sin jäkla stege som ingen av de så kallade vattenhundarna har använt någonsin.
Imorgon kommer det med andra ord bli mer normalt idylliska semesterbilder istället för underlivsbilder.
Men tills dess får ni leva med att jag tycker att det här med handduksvikning är orimligt underhållande.
