Låt oss ponera ett scenario där hustru och make går på restaurang tillsammans. De äter först en gigantisk och väldigt god varmrätt, och hustrun slår till på efterrätt. Sedan rullar di båda tillbaka till båten de bor på. Hustrun så mätt att shortsen är uppknäppta hela vägen.
De pratar lite skit. Och har planerat att se en film, vilket de gör. Om filmen är lite seg, och man är lite mätt är det lätt hänt att man somnar på soffan, och sover och sover och sover. Näe, det var inte mannen som somnade, det var hustrun.
För när mannen somnar brukar hustrun tassa tyst, släcka lampor och flytta sig till ett annat rum. Nu är det svårt på båten eftersom det inte är en Steve Jobs-yacht, men det går fortfarande att vara dämpad.
Om mannen på båten då börjar med att kolla tv är allt frid och fröjd. När han fortsätter med att tända varenda jävla lampa inom synhåll, samt mecka med något så det både bankas och borras. Ja då vaknar hustrun till slut. Och om hustrun skulle råka vara en klimakterieko så blir hon sjukt förbannad och frågar om maken är helt rudad som aldrig kan ta lite hänsyn och hålla käft när hon sover.
Nu ligger hustrun här och är klarvaken, medan mannen snarkar så skrovet vibrerar. Samt att det låter som muskötskott varje gång han fiser, han gnisselklapprar tänder och pratar (gapar) i sömnen. Självklart fick hustrun även leta efter fjärrkontrollen och stänga av TV:n som han envisas med att sätta på och somna från varje kväll. TROTS att hon nästan hade somnat om.
Han är ju inte ens tyst när han sover, hur skall jag då kunna begära det i vaket tillstånd. Nu är jag rosenrasande, sömnlös och med en vilopuls på 200.
Hur har andra hustrur och män det?
Maten var i alla fall svingod. Filmen sög. Det var skönt att sova ett par timmar för nu lär jag vara vaken. Jag går alltid upp först. Ett par timmar “först”. Imorgon (idag) skall jag inte vara så tyst.
Nu skall jag ligga här med händerna på täcket och planlägga hans uppvaknande.
Och jag har med brusreducerande hörlurar som är oslagbara när hans nattljud blir för mycket.
Vi har en båt bredvid oss. En pyttebåt (på riktigt), där en make och hustru är inne på sin tredje vecka ihop på båten. De skall vara ute i två veckor till. Båten är kanske sex meter och de har bara en pyttekoj. De måste flytta ut packningen i sittbrunnen varje kväll när det är läggdags, och sen flytta tillbaka den in på morgonen för att kunna käka frulle. Inget kök, inget dass, ingen TV, bara ett kylskåp. Så som man hade det förr. Vi känner dem, och det har funkat i tre veckor. De har inte bråkat alls utan har trevligt – trots att de inte kan röra sig en halvmeter utan att snubbla över varandra. TREVLIGT?
Dessutom har de kört med pyttebåten hela vägen från Göteborg.
Hur bär de sig åt? Vi hade inte ens klarat en halvtimma. Det kan inte vara normalt?
(Och nu lyssnar jag på nattklubbarna som överröstar varandra. En spelar Carola och en spelar Björn Rosenström. Det är torsdag. Det är inte industrisemester. Kan inte alla bara DRA.)
Mvh, Solskenet Mitt I Natten aka Semestermisantropen
