Och så raggar hon på gift cowboy samt skämmer ut dottern medan hon säger att det verkligen är BONDING med dottern.
Hej jag är vaken. Är ni? 🙂
Author: Victoria
Jag sover inte
Det är bara nätet som är segt som sirap.
Nån här?
Det är ju tur att man har hund när man behöver tassvård.
För vi hade aldrig haft Klorhexidin, kompresser, Jodopax och sparris hemma annars. Men för de små yttebytte raringarna har vi allt och lite till. Såklart. Det råkar ju bara falla sig så att alla tvåbeningar behöver det oftare än fyrbeningarna. Faktum är att jag inte ens minns när en fyrbening faktiskt slog sig sist och verkligen behövde pussar på det onda och omvårdnad (peppar peppar), däremot minns jag senast vi använde det på en tvåbening. Gången före det med.
Ser ni den här grejen? Den ser kanske inte så stor ut, men om man tänker att slangen som skall sitta inuti grejen med gängorna är ungefär som en trädgårdsslang i storlek. Då kanske man lättare kan relatera till storleken på grejen med gängorna. Dessutom ger jag mig fan på att någon, i lönndom, har skickat iväg gänggrejen för att slipa dem knivsvassa. För det var de, skulle jag bli varse.
Maken skulle hämta några humrar och jag skulle springa efter maken och skrika på honom om glömd sak efter att han hade stängt ytterdörren bakom sig. Givetvis låg gänggrejen mitt på trasmattan i hallen. GIVETVIS. För det är ju inte så att det finns en hel lada att lägga TILL EXEMPEL gängrejor i? Nej nej, i mitten av hallen är ett typisk gänggrejaktig ställe.
Det gör jätteont att trampa ner delen med hårdhud under lilltån rakt ner på sylvassa gängor när man går med infanteristeg för att hinna efter, så ont att jag inte fick fram ett ljud utan bara avbröt uppdraget och lommade in på toaletten för att inte bloda ner hela hallen (lätt överdrift, möjligen halva). Det som retade mig näst mest var att jag inte kunde se deformationen eftersom jag inte är tillräckligt mobil generellt för att titta under lilltån. Finns inte en chans att min kropp kan konfigureras för att se något som är undertill 178 centimeter nedanför syncentra.
Ett par varv med toapapper runt foten och soffläge medan jag väntade på maken och humrarna.
Klorhexidintvättat sår med omplåstring är det närmaste jag har kommit fotvård på väldigt länge.
Nu skall jag sluta vara en pipig tant och berätta om det jag egentligen skulle berätta. Det Stora Ljuskriget som inföll när jag och maken blev sambos. För övrigt exakt samma dag som vi bestämde oss för att bli ihop. Jag kom med övernattningsväska och åkte aldrig mer hem.
Klart jag hade varit hemma hos maken innan, men antingen har jag inte funderat över det eller så har det inte varit stearinljusrelaterade besök. Men tjena tjena mittbena, det skulle visa sig att han hade ljusstakar i alla möjliga och omöjliga storlekar och former. I alla rum utom datorrummet. Snubben hade till och med en kandelaber. Eftersom vi blev ihop en höst eldades det nästan orimligt mycket stearinljus och eftersom vi åkte till USA en månad efter att vi blev ihop raidade jag alla Yanke Candle-butiker som fanns. Det visade sig att han inte hade koll på doftljus. Han hade tydligen testat något från Ikea, men slängt eftersom det luktade fejkäckligt. Nu gick han bananas tillsammans med mig inne på Yankee Candle, det mesta var vi rörande eniga om, som man skall vara när man är nykär. När han började fylla kundkorgarna med fel sorts bildoft tyckte jag nog att han överdrev, men i alla fulla fall kom vi hem med minst en resväska full med produkter från Yankee.
När vi skulle ställa ljusen där ljusen skulle vara visade det sig att han hade mer än ett skåp med stearinljus. Flera skåp, flera sorter, väldigt petig med vilka ljus som skulle köpas var. Han ägnade minst en lunchrast i månaden åt att fylla på stearinförråden och jag blev doftljusansvarig.
Sedan var det ju som det var och vi lämnade hans ställe och flyttade in i mitt hus där mitt ex huserat i ett halvår efter att vi separerade. Exet ville flytta. Maken och jag bodde redan ihop och jag ville inte göra mig av med huset och absolut inte ha två hyror. Maken hade stor och dyr hyresrätt, så valet var rätt enkelt.
För att kunna flytta in var vi tvungna att göra en ordentlig utrensning. Verkligen en sådan där släng tjo i alla små skrymslen och vrår. Då hittade maken mina stearinljus i ett skåp. Ett ledset litet paket från Ikea. Det var allt jag ägde. Paketet var till och med dammigt, så sällan tände jag stearinljus med andra ord. Värmeljus till alla mina vax- och oljekrus hade jag däremot i mängder, och såklart doftljus.
Det här hånar han mig för fortfarande. Han kan inte förstå på någon intellektuell grund att det existerar människor som har dammiga ljuspaket.
Jag skulle vilja vända på situationen och tala om att jag inte tror att det finns överdrivet många män som springer omkring och tänder sin takkrona, kandelaber och gud vet vad med så fort man kom hem från jobbet?
Trots tiden som passerat får jag fortfarande inte lov att köpa några andra stearinljus än värmeljus. Och doftljusen.
Vi sitter fortfarande in rummet med Tigerliljeljuset på ett lite Ernstigt vis. Och jag skall låta hälsa att alla ljusen jag valt fick med beröm godkänt. Om det finns doftgrejor till bilen är maken spekulant. Även han hatar Village Candle, men eftersom han inte klarar att slänga saker som inte är slut så löste vi det genom att ge bort alla som inte var tända (förlåt alla som fick våra skitljus) och de som var kvar gjorde vi slut på på båten när det inte var sommar och man inte kunde ha öppet.
På fem kvadratmeter med stängda fönster hittade vi enda fördelen med doftljus som luktar skit och inget alls.
Så, vad har ni för relation till ljus och sådant? Här gränsar den nästan till osund?
11.11
Idag har vi varit gifta i åtta år. Grattis oss. Och den här dagen har varit fånigt bra hela dagen, minus litet utbrott som var blodsockerrelaterat vid lunch. Jag kom på mig själv med att till och med domdera hundarna. På samma sätt som jag gör med maken, men eftersom han inte var hemma åkte två fyrbeningar på det istället. Typ; “måste ni alltid slabba med vattnet”, “var är min jävla sko, det är ju himla underligt att det alltid är mina saker som är borta”.
Ni hajar resten. Hundarna tyckte det var jätteskojigt att mamma fräste dessutom. Det lät tydligen som att jag ville att båda skulle hoppa på mig och det ville jag inte. Heller. Sedan åt jag och blev glad och snäll.
Nuuuu skall ni få höra HUR bra dagen varit.
Igår försläpptes biljetterna till Robbie Williams i Stockholm. Idag har jag biljetter till VIP-området. Om man tittar på arenakartan ser det lite ut som att jag kanske når honom om jag tar med mig en pinne av något slag. Eller megafon.
Ett par stövlar som jag har muttrat över idiotin i att inte köpa och så sålde de slut hasta pronto direkt. Jag har alltså muttrat i flera månader. Idag dök ett par upp och jag är barnsligt glad efter att ha köpt dem.
I förrgår kom ju massa Kinasaker som jag inte hade beställt. Maken hälsar att Frugan fungerade över förväntan. Den var tydligen så rolig att använda att han frivilligt skyndade sig att städa micron så att jag inte skulle hinna före för första gången på … alltid?
Sedan kom ju doftljusen som jag köpte från Yvelis. Hon har hängt här inne sedan tidernas begynnelse och nu fick jag tummen ur.
Jag är petig med doftljus. Och jag är ännu petigare med dofterna. Det har hänt att någon i familjen köpt doftljus på Ikea och de har åkt i soporna innan de ens hunnit tändas. Dofterna vill jag ha blommiga och fruktiga och de enda som kommer över tröskeln är Yankee Candle och Voluspa. Yankee har hängt med i så många år att jag inte ens minns när jag började fylla resväskorna i USA. Och äntligen kan jag säga att jag tycker Village Candle är rena skiten. För att de tappar doften när man haft dem tända ett par gånger. Särskilt de stora burkarna.
Village Candle är kopior. Företaget grundades 1993. Yankee Candle grundades 1969. Klart som korvspad att det ena är kopior även om det finns en omarbetad version av den historian. Om det är anledningen till att doften försvinner vette katten. Och även en kopia kan göra en bättre produkt. Mitt luktsinne tycker dock inte det.
Det här ljuset är det enda jag hunnit testa från Yvelis dock.
Det luktar ljuvligt otänt och ännu godare när det är tänt. Dofter där melon är med brukar jag älska, men det här blev ju så extra rart tack vare tigerliljan. För här finns ju bara en Tigerlilja. Hur hon doftar vet jag inte, men trevligheten stämmer nog ganska bra överens med ljuset. Dofterna “stämmer” med hur jag vill att det skall vara.
Jaha. Det var ju trevligt och lite egoistiskt att bara vara glad över egna saker på bröllopsdagen?
Men, maken har faktiskt fått en present. Han slipper gå med på Robbie (sist tvingade jag ju honom) och han sa själv att det var den finaste present han någonsin fått.
Just det, har jag berättat att vi äntligen har flyttat ihop igen? Vi har ju legat i varsin säng i varsin ända av det enda sovrummet som finns. När ömma modern hälsar på ligger hon i tältsäng mellan mig och maken. Något alla utom vi tycker är jättekonstigt.
Äntligen har vi påbörjat rockaden av sängar.
Jag vet. Jag har bäddat ojämnt. Och ingen tavla.
Där sover vi nu och har gjort i en vecka. Varje natt vaknar jag och förstår inte varför jag ligger åt fel håll. Ibland går jag in i väggen när jag måste kissa. Men det är mysigt att vara två igen (eller fyra).
På andra sidan rummet står makens säng fortfarande kvar. Mamma hade den sist och slapp sova mellan oss i dubbelsängen åtminstone. Då var den även bäddad. Frågar man hundarna är den bättre bäddad nu när de har styrt upp den.
Sovrummet är förvånansvärt stort för att vara litet torp.
På den väggen skall vi ha fullt med PAX-garderober. Och det skall vi ha väldigt snart.
Det finns en gräns för hur mycket tid man kan lägga på ett garage medan man har kläderna på matsalsbordet nämligen.
Roligare saker än den trumpne
“Vi” har shoppat igen. Att jag har shoppat det vet jag, och att maken köper mer och mer märkvärdiga verktygssaker till garaget vet jag också. Men tydligen är det som köps på den skojiga Kinasidan “vår” shopping.
Det visste jag inte.
Igår kom han hem med den här.
Jag hade inte en susning om vad det var mer än att det litegrand liknade den där rivjärniga damen och på kartongen stod det Angry Mom. Det var väl rimligt?
Det var fel. Det var något man skulle stoppa i micron med vatten och vinäger och så skulle hon pysa omkring där inne och göra rent. Först döpte maken om henne till hela mitt namn med efternamn och allt, men det blev för långt och jobbigt att säga efter en stund.
Nu heter den bara Frugan.
Sedan köpte han nästan en discolampa. Nu ligger jag i sängen medan det här skvalpar omkring i taket och det ser lite ut som att ligga på svaj med båten.
Slutligen hade han (förlåt; vi) köpt kylkuddar. Det var ett jävla meckande med varnvatten i och ligga både plats och platt i fyra timmar. Sen skulle eventuell luft ut så det blev vakuum för annars skulle de inte bli kalla. Nu får de ligga över natten och har det inte fungerat skall steg tre och fyra repeteras.
Återstår att se om det blir kylkuddar av det hela. Tveksamheten är stor.
Sist men inte minst har vi köpt Pokémonlagtröja till systersonen..
Den tror jag mest på. Synd bara att han valde så ful lagfärg.
Själv har jag köPt Moon Boots (platina såklart, ni tyckte rätt allihop) och en hoper doftljus jag inte testat tidigare.
Men det pratar vi om imorgon för nu är jag så trött att ögonen har ramlat ihop flera gånger.
Efter at bara ha luktat på dem leder den med cantaloupe oslagbart
På återhörande,