Author: Victoria

┣▇▇▇═─

Posted on | by Victoria | 27 Comments on ┣▇▇▇═─

Det är sprutdags och jag har varit tyst pga smärtskov eller VAD det nu heter.

Nu kanske ni är lyckligt lottade och har en man som förstår osynliga sjukdomar? Det har inte jag och vi har ägnat ganska mycket tid åt att GRÄLA om det. Hur något som inte syns kan göra ont, hur det kan göra mig trött, hur det kan göra mig långsam, hur vissa dagar kan vara jätteglada ändå och JÄTTEMYCKET mer.

Idag följer han med till smärtkliniken för att få en förklaring direkt ur pudelns kärna (ja, jag veeeet att det inte heter så). Vilket är helt fantastiskt för min del eftersom jag inte orkar förklara mer och då går vi tysta och oförstående på varsitt håll.

Ett litet steg för kvinnligheten, men ett jämlikt ljusår framåt för gammaldags manlighet. För kom inte och säg att ni är sådana där lyckligt lottade, då dör jag. 

Och maken visar med det att han inte är ett sådant här:


Som han, ibland välförtjänt och ibland oförtjänt blir kallad av sin ömma fru.

Men han har ju åtminstone viss självinsikt när han kommer in med en mask på huvudet (och skrämmer ihjäl hundarna).

Det här kommer bli ett spännande besök, kommer han förstå hur det här med smärta funkar efter besöket eller är han ett hopplöst fall?

Jag återkommer i ärendet. Jag återkommer även om glasögondragningen. För jag har aldrig ägt skönare glasögon än de blårosa. Dessutom kommer man undan med inget smink.

En bonus helt enkelt.

Vilken helg va?

Posted on | by Victoria | 30 Comments on Vilken helg va?

22 grader i fredags och 24 grader i lördags. Från november till juli över en natt. Nu är det lite risigare, men vi hann njuta av helgen innan det blev kallt igen.

Nu skall jag berätta vad vi gjorde på Koster. Eller ja, vad själva ärendet dit ut var. Maken har en kompis som är silversmed i en liten sjöbod där ute. Han är svinduktig, men jag glömmer alltid av att jag kan be honom om hjälp med grejor.

I vilket fall som helst behövde jag förstora en ring och då drog vi dit. Vill ni se en del av Stefans grejor kan ni kolla på den här länken. Det är troligen inte så märkligt att jag hamnade i himmelriket när jag fick intensiv rundtur i verkstaden, tycker man att det är kul att designa smycken hade det såklart varit en dröm att klara av att göra dem med. Men det kan jag inte.

Efter ett par timmar, när jag hade gått runt med tusen frågor, visat alla mina skisser och verkligen fattat att det nästan inte finns några begränsningar när det gäller vad man kan göra var både Stefan och jag exalterade. Maken, inte lika mycket, men han tyckte åtminstone sällskapet var trevligt.

Besöket slutade med att Stefan ville låna mig ett tag som designer och bollplank, mot att jag får lära mig att vara silversmed. Win win win. Jag älskar ju att “bestämma själv” hur mina saker skall se ut, oavsett om det är smycken, glasögon eller vad som helst. DET vet vi ju redan.

Sen gick vi därifrån. Jag hoppsaskuttade av lycka.

Sedan träffade vi ju grannarna och åkte till Syd och åt med dem på skinande nyöppnad restaurang.

​​
Den här skärgården är en idyll innan invasionen kommer. Så här års är det ljuvligt och något speciellt med ljuset.

I lördags åkte jag till stan utan jacka!!! Bara tisha, jeans och ballerinaskor. Förvåningens finger i häpnadens mun. I stan fick Jessica kapa mina naglar och lägga sådant där spegelpulver på dem, sånt som ser ut som hologram. Jag har inte lyckats ta ett bra foto på det än, men det kommer såklart. Hologram är min nya grej, det och rosa och om ni bara visste vad mycket coola sminkgrejor det finns med hologram. Ögonskugga till exempel. Och rouge.

Det var ju ungefär hundra år sedan jag gjorde min en timma långa sminkvideo (rodnar lite). Sedan dess har det hänt hur mycket som helst. Som att jag har fattat att man kan vara tyst när man målar så videon inte blir så lång.

Finns det något intresse av holograminspirerad sminkvideo som inte är en timma lång? I så fall gör jag gäääääärna det. Om ni bara visste så mycket skojiga saker jag har hittat på eBay sedan dess. Jag kan sminka mig olika varje dag i minst 30 år till.

Gårdagen var däremot särdeles inaktiv. Båda armarna trasslar och jag hade ont och när jag har ont blir jag trött och sur. Som en mycket god vän sa idag, tänk att jag gick med den här smärtan (fast värre) i så många år och hanterade det. Nu hanterar jag det inte, men hon lärde mig anledningen till det. Jag vill aldrig mer hantera det och jag accepterar att den är kronisk. Det var nog det svåraste, att någonstans hitta styrkan att acceptera att det är just kroniskt. Nu har jag rotat fram armbågsskydd och axelskydd (ortos heter det va?). Piller och sprutor resten av livet och när det trasslar till sig lite extra får mina skydd haka på igen. Allt som hjälper gör livet piffigare.

Extra konstigt att bloggen nästan är det enda stället jag pratar om det, även om jag har blivit bättre på att sluta låtsas. Det är svårt med en sjukdom som inte syns.

Men det finns de som har det värre. I detta nu ligger min 43-åriga kusin på operationsbordet där de skall ta bort hans hjärtsäck. Innan han blev dålig visste jag inte ens att hjärtsäckar fanns. En lång och svår operation, och för bara fyra veckor sedan fick han sitt andra barn. Det är tur att han har en fru som är helt fantastisk när det stormar runt dem. Han är som en bror för mig och just nu väntar jag bara. Och önskar att jag var där.

Det här blev ju en munter blogg. Mormor hade antagligen varit mindre dyster.


Så vi återgår till sminket. Det här har jag köpt. Jag tänker att rosefärgade tånaglar kan vara snyggt till sommaren?

Och så har jag köpt lite kläder på Plain Vanilla. Som matchar glajjorna. Jag skall bli bättre på att ta Dagens Outfitta.

Men vad tror vi om sminkvideo? Och hur många testade GlamGlow och vad tycker ni? Min hud (hy?) blir bara bättre och bättre. En babyröv är sträv i jämförelse med mitt ansikte.

Your wish is my command.

Hundarna åt upp min läxa 

Posted on | by Victoria | 12 Comments on Hundarna åt upp min läxa 

Det vill säga dragningen av glasögonen och det skäms jag … errr … de över. Jättemycket skäms de, eftersom de vet att det hade varit trevligt med dylika glasögon när solen lyser. Men det berodde mer på att vädret gjorde ett hoppsaskutt från november till juli över natten i helgen och vi fick först 17° och dagen efter 20°. Jag hade till och med min jätteglada orange klänning med rosa flamingos på Valborg, så livat och glatt (och varmt) var det ute.


FAST det fiffigaste med den typen av glas är ju att de är lika behagliga, om inte mer så, när det är mulet ute. Innan jag faktiskt bestämde mig för just de här två paren läste jag ju allt som fanns att läsa om färgade glas och vad de olika färgerna gör. 

Ett litet hum hade jag ju innan, har man åkt skidor vet man ju vilken färg som är praktisk i vilket väder. Gula skidglasögon när det är mulet ute är ju en livräddare och enda chansen att se bulor i backen. De är kontrasthöjande. Vad jag däremot inte visste var att de var bra att spela golf i om vädret är sisådär. Jag köpte varsitt par till ömma modern och styvfadern, nu efter ett par veckors användande på golfbanan kan de bekräfta att det stämmer. Styvfar ser sina bollar som aldrig förr och de har varit sjukt bra på banan. Nytt tips till er som råkar spela golf. Snygga var de också och extra trevligt att det ser ut som solljus trots trist och mulet. Det sägs att styvfadern undviker att ta av sig dem och jag tänker att gula glasögon hela oktober och november borde dämpa hösttristess även om de inte botar säsongsbunden depression.

Men nu är det vardag igen och dags för hundarna att utföra sina sysslor. 

DÅ kom jag på at jag har glömt berätta något annat viktigt och fint. Jag har ju ett par ringar som Amanda – Namnsmycken har gjort. Två som jag aldrig tar av mig.


De som sitter ovanför knogen. Med hundnamnen inhamrade.

Och så min parabolring (som somliga kallar den).


Den har jag inte jämt, men ganska ofta, eftersom den har ett av mina bästa ordspråk skrivet i den.

Jag har gått och värkt på en till ring, men framför allt ett halsband ganska länge. Det hänger ett runt halsen på mig med alla djurnamn som hängt med i en evighet och det tycker jag är asjobbigt att ta av mig. Ibland måste jag, när jag vill ha på mig annat halsband, men det känns konstigt att inte ha alla djuren med mig.

Till slut satte jag mig ner och tänkte till och skissen blev så här.


Lite multi-purpose är tanken. Alla namn sitter fast med karbinhake så om jag behöver byta halsband är det bara att haka av och låta dem följa med i armband istället. Lädersnodd med glidknop för att kunna ha både som choker eller längre, beroende på vad som passar för dagen. Eftersom det här kommer bli mitt nya varje dag-halsband.

I helgen såg jag det på instagram.


Så jävla snyggt och perfekt enligt skiss. Det kan inte bli mycket bättre.

I mitt nästa liv skall jag bli trendsättare.

Det är för sent nu va?

Huvudet under armen

Posted on | by Victoria | 4 Comments on Huvudet under armen

Ser bokstavligt talat ut så här.


Varje morgon. Först lilla skeden under täcket tills det blir för varmt. Då blir det den här ställningen med kliande på kalkonlåren. Efter det här brukar det få ett abrupt slut, för när man ligger så här rinner snoret bakåt i näsan och det kittlas tydligen för det kommer alltid en nysning. Stor, som brukar ligga lite längre ner i sängen och sover, vaknar av nysningen och blir tvärförbannad pga störd skönhetssömn och flyger upp. Morrningarna eskalerar i ljud och ett mindre slagsmål påbörjas, vilket betyder att fridfullheten är över för sängliggarna och alla ger upp tanken på något slags fortsatt lugn. Då går alla upp och gör lite olika saker, någon äter frukost, en annan går och kissar, en tredje sätter på tv:n.

Vi mös tills du nös, som vi brukar säga i den här sängen.

Den fjärde sover på piedestalen och suckar djupt när tolv fötter dundrar ner för trappan för att gå åt olika håll.

Just idag har den femte snackat lite med byrackorna, det blåser alldeles för mycket ute för att kunna genomföra deras första plan. 

Men vi återkommer såklart. Vi återkommer alltid.

Er Moster Victoria virkelige voksen mamma?

Posted on | by Victoria | 17 Comments on Er Moster Victoria virkelige voksen mamma?

Berättade ömma fadern att prinsessyskonbarnet hade frågat sin mamma och medan han berättade det skrattade han så mycket att han åstadkom ljud. De som känner honom vet att han skrattar ljudlöst och det gör även jag om det inte är så roligt att jag skrikskrattar. 

Men han visste inte vad syrran hade svarat och DET skulle jag väldigt gärna vilja veta. 

Vi satt här igår och pratade om barn i synnerhet och barn i allmänhet och då kom han på att han hade glömt berätta det. Man undrar onekligen vari tveksamheten ligger och hur funderingen uppkommer? Eller så väljer man att vara inbilsk. Att man inte ser en dag äldre ut än förstakladdare (lågstadiet givetvis, inte gymnasiet).

Och då fick jag ett fredagsryck, som inkluderar genuint tips till er. Mina tips brukar inte vara särskilt ogenuina. Den Stora Vårstädningen fick kickstarta helgen helt enkelt. Av mig själv alltså, huset ser lika trist ut som vanligt. Och då slog det mig att jag inte har berättat om den här produkten alls, jag som brukar komma ihåg att berätta om saker som råkar vara fantastiska.

Plain Vanilla säljer ett märke som heter GlamGlow och när de började med det för ett tag sedan fick jag några sådana där små prover. Men jag var skeptisk, man blir just skeptisk mot det mesta när man har Rosacea och så torr hud att pannan flagar och trillar ner i småbitar på mina kläder. De flesta krämer ger mig rosaceautbrott, de som inte gör det hjälper istället inte ett skit.
Åh! Nu kan jag berätta om en sak till, något som jag tror att jag sagt tidigare, men det här är banne mig skitviktigt.

I alla fall, till slut vågade jag mig på GlamGlow.


Jag har inte järnkoll förutom på den jag använder. Den blå som heter ThirstyCleanse.

Ibland hatar jag att jag är feg och envis för OJ vad den har förändrat mitt liv. Särskilt min panna. Och det är inget konstigare än en rengöring för ansiktet. Lera som blir mousse och den doftar ljuvligt. Den använder jag dagligen och bara det är ett stort steg för mig, innan kunde jag bara tvätta med vatten och helst inte varje dag. Rosacea är ju inte farligt, bara väldigt irriterande och utbrotten kliar. Plus att det ser ut som om man har en släng av mässlingen. Det är helt enkelt inte KUL och enda botemedlet som fungerar är svinstark antibiotika. Det provade jag i åtta månader för jättelängesedan och även om jag fick babyhy fick jag även en helt uppfuckad mage och ständig svamp. Aldrig mer. Salvor har aldrig fungerat. De torkar bara ut mer.

Tills nu. Hade jag kunnat gifta mig med GlamGlow hade jag gjort det. Och jag behöver inget annat. Rengöringen återfuktar tillräckligt, men idag slog jag på stora trumman och använde ansiktsmasken också. Eventuellt ser jag inte ut att vara en dag äldre än nio år. Hej Hybris.

Det finns fyra sorter. Jag har ingen koll på de andra tre, bortsett från att jag vet att det finns en för ungdomar med acne. Den har jag sett up close att den funkar den med.

Är ni torrisar med överdrivet känslig hy, testa den blå. Är ni något annat, gå in och kika vad de andra gör. Här sitter jag med inpackning i håret, väntar på Let’s Dance och är fånigt exalterad över den här. Jag är inte knastrigt torr längre, men inte heller full av kliande prickar. 

Det andra tipset då. Fatta hur mycket pengar jag lagt på olika krämer som jag blivit LOVAD skall göra underverk. Köper ni en kräm eller något annat (även smink) från stort och välkänt märke, släng inte kvittot. Nu pratar vi Lancôme, Clarins, Elisabeth Arden osv. För oavsett om det är öppnat och använt har man rätt att lämna tillbaka det på inköpsstället och de i sin tur får skicka tillbaka till sminkfirman. Jag hade alltså kunnat lämna tillbaka allt jag har lagt orimliga summor på pga fortsatt prickighet. Eller mer prickighet i en del fall. Min typ svägerska som är marknadschef på l’Oreals huvudkontor i New York bekräftar det. De vill veta vad som kan vara fel för att labba om det.

OCH NU HAR JAG INTE EN ENDA PRICK.


Inte heller krokodilhud i pannan eller ens red spots som jag får av allt annat i tvål- eller krämform. Och jag behöver inte ens någon annan extra kräm! Herregud, hade ni sett ett kort direkt efter dusch för ett halvår sedan hade ni lagt in mig i karantän på någon slags infektionsklinik. 

Nu har jag mitt magiska puder som täcker allt utan att se kakigt ut och som jag tål. Som döljer alla prickar som jag inte har längre. Och rengöring plus mask som återfuktar och … ja återfuktar. Men jag behöver en primer. Det har jag ingen som a) är BRA och b) som jag tål.

Läste en drös bra tips när jag letade efter Rosacea och Glam Glow (jag hittade inget om Rosacea och krokodilpannor snabbt och lätt, det verkar som om hudterapeuter fnyser lite fånigt åt det i kombination med just Rosacea, men privatpersoner ger mer eller mindre stående ovationer – då tror jag på privatpersonerna) men jag hittade det här för masken:

ANVÄNDNING: Använd 2-3 gånger i veckan eller vid behov. 

ANVÄNDING/DAG: Låt sitta kvar i 10-20 minuter för att huden på bästa sätt ska absorbera produkten. Torka av med servett och massera in resten av produkten eller skölj med vatten. 

ANVÄNDNING/NATT: Applicera och låt huden få en maximal behandling. Vakna med extremt återfuktad och smidig hud. 

ANVÄNDNING /FLYGPLAN: Använd under flygtiden för att skydda huden mot den torra flygplansluften.

Klarar den äcklig flygplansluft klarar den allt.

Kolla vilken som är er typ HÄR.

Och vad vore väl ett blogginlägg utan att prata lite om mina sjukt snygga nyaste glasögon?


Nu sitter vi här och är inpackade och avmaskade  och GNISTRAR i väntan på den där våren som ryktas komma i helgen. PAH. Det tror jag när jag ser det.

Men om den kommer skall jag sätta mig på uteservering vid havet och äta halloumiburgare. Kanske till och med åka lite båt.

Utan mössa – iklädd vårkläder. Alla mina fina vårkläder som längtar efter mig i garderoben.

Jag tror till och med att jag skall slå på stort och sminka mig.

Fy fan vilka snygga glasögon jag har. Hej Hybris igen.

Sedan skall hundarna få köpa leverpastej för veckopengen och ha sin dragning.