Author: Victoria

Dagarna bara rusar iväg

Posted on | by Victoria | 9 Comments on Dagarna bara rusar iväg

Och det ÄR ju verkligen bara en tidsfråga innan det är höst igen. Skrev hon pessimistiskt.

Nu vill jag undra en sak, om någon möjligen vet svaret. Sedan jag började med botox har jag ju varit migränfri och inte bara det, jag har ju inte ens haft vanlig spänningshuvudvärk. Dödsbra. Om man bortser från att jag ju fick ett anfall av dundermigrän förra onsdagen. Det var ju då jag spelade Pokémon istället för att sova och jag tänkte att det antingen var rejäl sömnbrist eller väderomslag. Jag är jättekänslig för väder. Och jävla fullmånar. Lite generellt allergisk mot ett helt vanligt liv vad det verkar, en vekling har jag blivit.

Inatt sov jag sjukt krattigt också och skulle egentligen gått upp klockan åtta för att fixa och trixa lite och sedan åka till Fjällbacka och hälsa på Annica som är “hemma” och semestrar lite från Hallsberg. Men jag hade migränkänningar så jag vände mig om i sängen och sov klart mina timmar. Plus att jag tog min migränmedicin. 

Det fanns liksom inget jag hellre ville än att dra till Fjällbacka. Vädret var ljuvligt, inte ett moln på himlen, stekande sol och en make som trallade omkring på gården i kallingar och foppa. Inte ens lite rart ovärdigt utan bara väldigt osexigt.

Men jag blir bombat trött av migränmedicinen och Annica var förkyld så vi fattade beslutet att skjuta på en tjejkväll i alla fall. Det var som sagt för fint väder för att inte ens kunna gå ner på bryggan i ren orkeslöshet. Det satt långt inne at bestämma sig för det.

Så nu undrar jag, två migräner på en vecka, båda efter nätter med krattig sömn. Sömnen är ju liksom inget nytt. Kan botoxen sluta funka för att man vant sig? Skitskumt.

Igår var det också fantastiskt väder när vi firade födelsedag. Som motvikt till Kalle Urban Kalle-bilderna kan jag visa min outfitta. Inte ens jacka trots att det började skymma.


Ljuset var dessutom magiskt.


Man behöver inte vara raketforskare för att lista ut att kläderna är köpta på Plain Vanilla och jag har ett BLÅTT plagg på mig.

Blått är flott

Födelsedagsfirandet

Posted on | by Victoria | 10 Comments on Födelsedagsfirandet

Vi har firat födelsedag hela dagen idag och det var den här som fyllde år.


Fotot är för övrigt taget på Alla Hjärtans Dag i år. Som vi aldrig firar, om man bortser från vår första sådan tillsammans då jag fick världens varmaste dunjacka i present och det var en av totalt tre presenter där han verkligen jackpottat. Det betyder alltså att han kan och döljer det väl, men han måste vara nykär eller åtminstone fortfarande sådär förälskad som man är i åtminstone två år. Herregud, jag fick ju till och med skojiga presenter när vi bara var kompisar.

Eller så ledsnade han bara på att jag snodde hans likadana jacka hela tiden trots att den var så stor att jag kunde ha den som långkappa med badbollar innanför. Oavsett anledning vet jag att jag blev så glad att det trillade tårar.

Men i alla fall, klädseln på fotot. Dessutom var det ju hans födelsedag idag. Det skulle väl möjligen kunna vara den enda dagen på året som jag håller truten om hans oduglighet att ge bort presenter? 

Han var väl i ladan som vanligt, dagen för fotografiet alltså, sedan åkte han till stan för att hämta posten och efter det kom han in och klädde på sig outfitten. Det var till och med en inbyggt fläkt i den för att kulorna skulle vara stora (??) och fina och att den skulle stå i all sin praktfullhet.

Jag vet fortfarande inte var han hittar alla konstiga saker. Jag är även förstummad över att just Alla Hjärtans Dag var DAGEN för användning. Faktum är att jag nog, oftast i alla fall, ställer mig helt likgiltig till konstiga saker nästan jämt numera. Däremot skulle jag vilja veta HUR han kommer på det, inte VAR han kommer på det. Det känns väl som en betydligt rimligare frågeställning?

Efter ett par veckor kissade katten praktiskt nog på den och nu finns den inte mer. Så himla synd.

Idag har vi alltså firat k*kens födelsedag hela dagen. Först hemma, sedan utbjudna på lokal av svärfar, svärfars bästis, svärfars bästis flickvän och en annan dam som varit svärfars kamrat sedan koltåldern. Vi sänkte medelåldern till dagisnivå. Men vad som är orimligt fascinerande är att svärfar har ungefär samma inställning till födelsedagar som maken och den här inbjudan kom förra veckan. Dock utan någon slags information om att det var en födelsedagsmiddag. Det tillhör dessvärre inte ovanligheterna att svärfar glömmer sonens födelsedag och om vi råkar ses på just en födelsedag för att kanske ta en fika, då lyser skammens rodnad på kinderna när svärfar kanske blir varse efter kaffet för att någon ringer och han överhör samtalet. Det är ju inte så svårt att räkna ut om man hör ett födelsedagsbarn replikera under ett gratulationssamtal. 

Att vi går på lokal med nämnda personer är inte så egendomligt, men att bjuda med dem på födelsedagsfirande kändes väldigt besynnerligt. Jag trodde att svärfar hade glömt och för att han skulle slippa eventuella samvetskval ringde jag honom igår för att fråga vad det var för middag. Födelsedagsmiddag svarade svärfar, med sådan självklarhet att jag nästan trillade baklänges.

För egen del lider jag inför framtiden. Far och son är läskigt lika. Mina födelsedagar kan alltså bara bli sämre, aldrig bättre. 

I present överträffade jag mig själv, för jag ju älskar även andras födelsedagar. Även om maken är den svåraste av alla att köpa till. Om man till och med har (hade) en snoppdräkt, då har man allt. Men jag gav honom tid. I form av det bästa han vet. Jag lade ner hela min själ och många många timmar åt att rita det han fick. En grej per lapp och så lade jag lapparna i ett hemmaritat kort. Han fick fyra stycken ryggkliande till dess han somnar vid läggdags, två stycken fotmassage, fotvård på riktigt fotvårdsställe en gång per månad året ut (jag bokar och skickar iväg honom, annars kommer det ju naturligtvis inte hända och en överraskning i två dagar vecka 24. Nu känns det som jag har glömt något, men ni kan få se de omsorgsfullt gjorda lapparna imorgon. Extra tacksam skall han vara att det inte låg skilsmässopapper i kortet just den här födelsedagen.

Nu är det dags att prata jättemycket om att nästa födelsedag är det stora 50. Maken fyllde alltså 49 idag. Han har sådan ångest att han blir asförbannad när man säger något. På riktigt. Min tämligen diplomatiska pappa råkade fråga om det fanns någon plan för den stora födelsedagen. För att han har två svärsöner som fyller nästan samtidigt, men det skiljer tio år på dem. Svågern fyller imorgon. Pappas tanke var nog att det kunde vara kul att ha baluns tillsammans eftersom maken fyller 50 och svågern 40, men då fräste maken okontrollerat och ville inte prata om det.

Jag sätter en hel hög med guldpengar på att han kommer krisa igen, precis som han gjorde före 40 och köpte en Mustang cabb och var en generell pina att leva med ett tag.

Just det. Den där resan med de läskigt snåla. Det var faktiskt över makens 40-årsdag.

Lovar att berätta. Den var bisarr.

Men först skall jag ta med mig Psykopaterna och lägga mig. Jag har en känsla av att jag inte tar mig igenom många sidor.

Zzzzzzz 

Dagens Boktips

Posted on | by Victoria | 16 Comments on Dagens Boktips

Och jag har inte råkat glömma cliffhangern om väskan, utlottningen och allt annat. Jag råkade bara dräneras på energi idag.

Men jag beställde en pappersbok idag, den finns tydligen på Storytel, men sådana här böcker vill jag inte att någon skall läsa för mig. Där vill jag ha min egen röst i huvudet.

Inte för att framhäva mig själv även om jag gör det nu ändå (åh jag hatar att säga att jag är så jävla bra), men om man har träffat mig och känner mig någorlunda vet man att en av mina goda sidor är att jag är generös som fan. Och jag kräver inte att man skall ge mig saker tillbaka för jag tycker det är kul att ge om jag kan och har möjlighet. Det enda jag kräver är väl bara vanligt vett. Men det har ju inget med generositeten att göra, det är ju mer ett generellt relationskrav oavsett om det är kompisar eller partners. Även kompisar är ju en relationshistoria liksom? 

Maken är minst lika generös, om inte ännu mer och det är en av de saker vi är rörande eniga om att det är en ganska trevlig egenskap. Vidrigt snåla människor tycker vi inte så mycket om, men en gång råkade vi åka på utlandssemester med ett par som räknade femöringar. Även gentemot varandra vilket var hemskt att se eftersom det var mest en av dem. Påminn mig någon gång skall jag berätta om DEN semestern. Men vi hade tur med vädret.

Jo, jag kräver även att inte bli utnyttjad. Eller att känna mig utnyttjad. Ibland går det hand i hand såklart, men inte alltid och det har hänt förvånansvärt få gånger. Tre stycken gånger närmare bestämt. I hela mitt liv. Det är rätt okay ändå tycker jag, rentav rimligt?

Boken då.


Och beskrivningen:

“Upptäck psykopaterna i din närhet!


Efter den stora succén Omgiven av idioter kommer nu Thomas Erikson med den efterlängtade uppföljaren Omgiven av psykopater.

Du har säkert stött på den här personen: en spännande människa som är otroligt karismatisk, trevlig, charmig och hjälpsam. Som alltid har en komplimang i beredskap. Och som garanterat får dig att må bra. Du tror på det du får höra, även när det låter falskt – eftersom det känns så bra. Men det som verkar för bra för att vara sant är troligen det …

I boken avslöjas hur en psykopat använder sig av dina svagheter för att kunna utnyttja dig så mycket det bara går. Du får reda på om din egen personlighetstyp är röd, gul, grön eller blå enligt det psykologiska DISA-systemet. Genom att bli medveten om hur du själv fungerar kan du se igenom och stå emot psykopatens avancerade manipulation. Helt klart är att vissa människor har en personlighet som är exceptionellt manipulativ. De kan övertyga vem som helst om vad som helst. De tycker om att kontrollera andra. Och de drar sig inte för att ljuga och förvränga sanningen för att komma dit de vill.

Alla med psykopatiska drag är naturligtvis inte psykopater. Och alla psykopater är inte bindgalna seriemördare. De flesta av dem vandrar faktiskt omkring här mitt ibland oss. Dessvärre är de betydligt fler än vad man tidigare har trott, vilket betyder att du med största sannolikhet redan har träffat på några av dem i grannskapet, på jobbet eller kanske i din familj. Nu är det dags att ta reda på hur de gör för att utnyttja dig – innan det är för sent!”

Nu längtar jag efter en jäkla pappersbok för i vanliga fall behöver man ju inte ha tålamod med böcker. Och det gör jag för att han har skrivit en bok innan som heter Omgiven av Idioter och den är fantastisk.

Sådär hickskrattig.

Vi skall prata om allt det där imorgon, för att jag är en idiot som inte gör som jag ska och tummen råkade cementeras fast.

Men först måste jag sova lite igen. Tre timmar på soffan räckte inte.

Har ni läst dem?

Och jag måste ju medge att jag önskar att han hade skrivit psykopatboken liiiiite tidigare.

Har man lovat så har man

Posted on | by Victoria | 10 Comments on Har man lovat så har man

Och jag skrev ju igår att jag både skulle berätta om den mystiska väskan och se till att dra vinnaren av glasögonen. Det sistnämnda hade jag till och med planerat exakt hur lilla katten skulle få göra för en gång skull. Hundarna får ju välja orättvist ofta.

Dessvärre blev en dag som ändå började hyfsat okay ungefär en sådan här känsla:


Åh vad jag skulle vilja leva ut det, sådär som man bara kunde när man var liten.

Eller ja, liten ELLER en brun hund. Brun hund-humör går bra det med:


Nu har jag gått och lagt mig och fantiserar om vuxenspadar istället för den lilla och lila barnspaden överst.


Men jag lovar att göra ett nytt försök imorgon.

Mini är i alla fall vidtalad och med i matchen.

Sov sött. Det skall jag kanske göra.

Men män?

Posted on | by Victoria | 6 Comments on Men män?

Vi kom fram till hufvudstaden. Nästan i tid till och med och om man har i åtanke att vi var en halvtimma försenade redan vid avgång Göteborg, men bara tio minuter när vi kom fram. Imponerande, det går alltså att gasa?

Då åkte vi till doktorn som inte hade en aning om att maken var med och inte heller varför. Det blev han snart varse och tog sig tid att förklara sjukt pedagogiskt. Jag önskar verkligen att jag kom ihåg vad han sa till maken eller att jag spelade in det eftersom sa saker som även var nytt för mig. Eller så har jag glömt. I vilket fall som helst förklarade doktorn så bra om vad som händer i hjärnan och att det inte BARA handlar om “aj jag har ont” att maken fattade. Det är stort. Mannen som tror att vanlig ångest är som fylleångest, men då har man ju gjort något? Ååårka.

När doktorn och maken började prata om isbrytare, andra världskriget och något mer irrelevant var det dags att bryta och ta hand om mig och samtidigt kom Kicki Husfruen för att be om en tid. Käre doktorn skall gå ner på deltid och bara jobba var sjunde vecka vilket betyder att en tid hos honom kommer vara hårdvaluta. Kicki fyllde år och vi sade grattis med en present hon hade fått på sin stora dag förra året och som lämpligt nog precis tagit slut. Sedan blev det brådis eftersom hon skulle ha kalas och vi skulle till Grand.

Alltså det hotellet!?

Vi bad om rum ut mot vattnet (Pokéstopsen på framsidan av byggnaden. Så värt det.


Vatten, stan är full av vatten. Och balkong!

Plain Vanilla skulle ha kundkväll med Gynning, det visste jag. Så jag lade inte sten på stressade axlar utan talade bara om att vi var där, men att maken var med och vi bodde på Grand. Men det var väldigt roligt att ringa Celine och fråga om hon längtade. Det gjorde hon massor. Sen frågade jag vad hon och mormor skulle göra, då skulle de precis gå en promenad på stan.

– Jamen kom till Grand då. Sa jag. Och fick en ylande fråga till svar om jag var DÄR.

Jajjamän. Vi checkade in och de kom upp på rummet och sedan skulle vi gå och äta lite. Inte maken, han skulle utnyttja det faktum att det fanns stort badkar. Då var klockan typ halvfem, sedan sa tiden swish-swosh och helt plötligt var den tio över nio. Spa-avdelningen stänger 22.00 och det var en smula underligt att maken varken ringt mig eller faktiskt kommit ner och visat sin nybadade nuna för att påminna om spa:et. Men nä, när jag kom upp och sa förlåt för att tiden rusat iväg då var han fullt upptagen med att sticka offerkofta och titta på tv för jag hade läääähäääämnat honom hela kvällen.

Vi tar det igen. Jag var en trappa ner och båda hade mobiltelefon. Hans lidande var helt klart påhittat. Han hade både Pokémon och Candy Crush.

Han surade i fem sekunder och sedan bestämde vi oss för väldigt tidig frulle för att ta en behandling och så ligga lite på locket före utcheckning. Fint så. Maken somnade tidigt. Det gjorde inte jag, för det var ju en lantllolla som kom till byn och det fanns mängder av både Pokémons och Pokéstops. Jag hade dödsroligt under täcket till dess det var dags för bedårande gryning. Klockan 04.45.


Sa jag att vi hade planerat frukost klockanä åtta och larmet stod på 07.30?

Jag hörde inte den omgången. Jag hörde däremot den som ringde 08.05. Då spikades gårdagens frukostplan klockan nio istället, med Kicki och Tormod som firade 17 maj.


Det är förbaskat synd att vi struntar i vår nationaldag. Det är otroligt vackert med bunad. Nu har jag inte sett det på Skansen, men norrmännen GÖR ju verkligen något till och med när de bor här. I Oslo går vissa klasser till slottet och säger hej. Bland annat systersonens skola. Och de har såklart bunad. Nästa år har systerdottern kommit upp i ålder för att få gå till prinsarna och prinsessorna. Det är folkfest på riktigt.

Kicki och Tormod lämnade oss vid halvtolv och vi sträckte ut oss i en halvtimma. För att bestämma om vi skulle checka ut och gå till spa:et, men det blev inte så. Vi valde ett tåg och drog hem. Eller i alla fall hem till mamma där hundarna var.

Då kom straffet för att jag blivit “hög” av att vara smärtfri (det är bedövningsmedel i sprutorna, inte knark). Jag hade sovit för lite och vaknat med huvudvärk.

Det händer aldrig. Inte sedan jag började med botox. Så det var INTE migrän, sa jag. Hela vägen till Göteborg sussade jag sött på tåget. Sedan eskalerade huvudvärken som inte var migrän förrän klockan blev åtta hos mamma och jag sprang och spydde medan jag övervägde hagelbrakaren som ett rimligt alternativ. En migränmedicin hittade jag i väskan, den tog jag och jag och lade mig, fortfarande med hagenbraketankar. Halvtolv var jag okay. Då åt jag, lurade med Liten upp i mamma säng och sedan sov jag som en sten och vaknade med restmigrän. Inga konstigheter. Och då packade vi in vårt spartanska packande och lämnade ett 25-gradigt Göteborg. När vi kom hem var det mulet och jag somnade på soffan ackompanjerad av hällregn och svinkyla.

Ingen väderförändring imorse och pga orsaker var humöret långt ifrån muntert.

Till kvällningen kom sol ute, men inte i sinne så nu är det dags att sova.

Imorgon skall jag berätta för er om en av mina konstigare väskor.

Det är dock inte väskans fel att jag är lite dyster. Den är mest bara fascinerande. Och så skall vi äntligen dra försenade solglasögon, eller vad man nu vill ha dem till. Personligen har jag dem till alla väder.

Until tomorrow.

Trevlig helg och fridens liljor.