Author: Victoria

Världens hemskaste siffra om man frågar maken. Ångesten har legat som en blöt filt över honom sedan i januari och med tanke på att han hatar födelsedagar i allmänhet var det här en synnerhetsfödelsedag. Dessutom var han fortfarande jetlaggad såklart. Som gjort för bästa födelsedagsfesten.

Men jag var typ snäll. Väckte honom 09.00 genom att säga till honom att han skulle sitta i bilen inom två minuter. Skräckslaget frågade han “snälla säg att det inte blir överraskningsfest med människor?”.

Det fick han SÅKLART inte svar på. Han satt dessutom i bilen inom två minuter och jag körde till stora spahotellet i staden där jag hade bokat in honom på en timma helkroppsmassage. Sedan fortsatte han snarka i vilorummet, men lyckades hålla sig vaken länge nog att äta rar fruktbricka hotellet kom med.

Kejserligt helt enkelt.

Nej men oj. Fel bild, förlåt 😉

Sedan åt vi lunch på hotellet, köpte med Budapestlängd till hans pappa för att fira pyttelite och sedan hem för då kom min pappa.

Vi respekterade nästan hans önskan om inget firande alls med andra ord. För när kvällen kom fick han gå ut och leka i ladan igen, precis som en alldeles vanlig dag.

Det här var ju en onsdag. På lördag morgon hade jag och ömma modern bestämt att hon och styvfadern skulle komma och spendera helgen. Utan att maken visste det. Egentligen ett högst oklart överraskningsmoment.

Tack vare nya låsen klev mamman in och sjöng när maken låg på soffan med morgonkaffet och så drog vi ut med båten till Koster och hade heldag på sjön i 30-gradig värme.

Och jag är SÅ stolt över ömma modern. Hon har haft båtfobi i hela sitt liv, alltså inte sjösjuka utan varit rädd för att vara på båt. Så till den milda grad att hon till och med vägrat färja.

På lördagen var hon då ute hela dagen och trots att det var lite läbbigt när det gungade på fjorden var det mer än okay. Det var så bra att hon kunde fokusera på det fina istället för det läskiga. Dagen efter var vi också på sjön hela dagen, men då lade vi till vid en holme för att gotta oss. Det gick ännu bättre. Det är coolt att vara nybliven 70-taggare och börja ta bort fobier.

På holmen badades det. Trots båtfobi blev mamma en jävla manisk badare för sisådär 30 år sedan. Ursäkta språket, men det skall badas och tjatas om bad från mars till oktober typ. 15 grader i vattnet och mamman sjunger lovsånger om hur skönt det är och att alla måste bada för att nå något nedrans vattennirvana.

Jag badar inte under 20 grader. Över 23 badar jag gärna. Men jag kan inte gå i vattnet, det är långsam tortyr. Jag hoppar i.

Den största nyheten här är alltså att jag badade den där söndagen i maj och det finns bildbevis.

Det är jag mitt i hoppet och just där är det svårt att ångra sig. Sedan finns inga fler bilder för jag dog av köldchocken, knuffade bort mamma och sprang upp för badstegen.

Första badet sedan 2015.

Efter den helgen ansågs det färdigfirat (eller…?) och jag blev liggande ett par dagar för återhämtning.

Så värt det efter den helgen. Så himla värt det.

Nämnde jag att maken är femtio nu?

Innan vi kommer till makens “50-årsfirande” (han lider på riktigt varje gång man råkar säga att han faktiskt är 50 – sjukt fascinerande vilket såklart leder till 50-tourettes för min del) måste jag bara komma med ett väldigt specifikt råd som antagligen ingen kommer ha nytta av. Men jag hade haft stor nytta om jag tex hade läst det i en blogg först.

Om man tatuerar sig på vintern när man har mycket kläder och ofta långärmat är det bra om man har alla årstider och eventuella klädesplagg i åtanke. Ni vet ju redan att jag tatuerade in min lilla älskade arga gula fågel i vintras. Om ni har sett den på instagram, nu blev jag lite dement och minns inte om jag visade Tweety här.

Nåväl, när det var dags att hänga dunjackan på hyllan och skippa långärmat upptäckte maken att VARJE gång jag hade något slags kortärmat på mig fastnar ärmen på exakt samma ställe. Närmare bestämt här.

Nu senast gjorde jag succé på studentkalas i tjusig klänning, när jag hör maken fnissa bredvid mig samtidigt som han talar om att kulorna hänger utanför igen. Yngsta plastbrodern hör, sedan ser han och så fnissar han också medan han undrar VAD jag faktiskt har tatuerat. För vilken gång i ordningen sedan det blev kortärmsväder sitter jag där och förklarar och visar hela armen. Det känns som om jag har förklarat det minst tusen gånger.

Så fin var jag, med mitt ännu finare äldsta gudbarn (hon är 28 år, hur nu det är möjligt). Tack och lov hade jag åtminstone fel arm mot kameran, men ni kan ju visualisera hur andra sidan såg ut.

När jag tatuerade underarmen var jag så noga med placeringen, att den skulle gå att dölja i fördomsfulla sällskap. När jag tatuerade arg fågel hade jag överhuvudtaget inte en tanke på vad som skulle synas.

Då hade det onekligen varit praktiskt om jag hade läst det här rådet någonstans.

Men jag tycker ju så väldigt mycket om min lilla arga ändå.

Chick Power

För det vet ju alla att det bara är sjömän och kåkfarare som tatuerar sig. Som maken älskar att påpeka.

Samma dag som det var dags för mannen att flyga från Los Angeles till Oslo tog jag lurvskallarna under armen och åkte hem för att vänta i ett par timmar. Eller mer om de blev sena, men allt gick som smort och de var till och med hemma en halvtimma tidigare. Många pussar blev det och en väldigt snabb kram med ressällskapet som trånande skulle vidare hem till familjen i typ Borås.

Jag trodde jag skulle få det jag beställt av maken, men trodde inte på present. Men det fick jag, det finaste han någonsin kommit på. Och chocken/glädjen över ATT han kommit på det själv?

En fyrkantig 3D-lasrad lampa från Vegas, med bröllopsdatum.

Då dog jag lite inombords medan tårarna rann.

Vad han inte visste var att jag hade pysslat lite under hans resa. Eftersom det enda som gjorde mig just lite dyster var just Vegas. De bodde tom på samma hotell som vi, de flög helikopter som vi och gjorde allt som vi gjorde när vi gifte oss. Förutom att gifta sig, tack och lov. Men de åkte förbi kapellet.

Ni ser pysslet lite i bakgrunden. Den här satte jag upp när de var i Vegas.

Vår Elvissång. Ifall någon undrar och nu vill kräkas lite i munnen pga rosa fluff.

Även den här hade han hittat utan att jag beställt.

Sedan var det beställningar. En resväska full med olika förkylningsmedikamenter och Voluspaljus.

Tryggheten i att ha så det räcker ett tag. Hej möjlig överdrift.

Sedan hände inte så mycket mer den dagen. Nio timmar jetlag och typ elva timmar på flyg tog ut sin rätt och han havererade.

Men vad sa han om låset då?

“Äsch, vad löjligt.” Och en djup suck på det innan han bad mig om koden.

Det var åtminstone innan jag hade talat om att jag hade tagit bort hans skitlås i stan och bytt där med.

Jag valde att säga det inomhus.

Då körde vi till mormor. Sista veckan före husbondens hemkomst. Vi har aldrig varit ifrån varandra så länge och pratat med varandra så lite och det kändes som världens längsta veckor för mig.

Sedan Stor var liten, han blir åtta i år (herregud) har han alltid hämtat tidningen åt styvmorfar. För första gången på åtta år filmade jag det och för första gången blev det lite virrigt. Morfar hade ju hunnit gå upp först och fick snällt gå och lägga sig igen.

Här levereras inga tidningar i kök eller soffa, sa Stor.

(Tydligen går det inte att bädda in videor från telefon längre?)

Jag måste prova och bara skriva länken för att testa. Så ni inte tror att jag blivit tokig alltså.

Jaha, WP har blivit smart under frånvaro. Spännande. Då kan ni strunta i länken. Som jag tog bort. Ursäkta förvirringen medan jag pratar med mig själv 😉

Det var i alla fall en vecka av längtan.

Och till slut kom han. (Cliffhanger i ett par timmar 🙂

(Ja, min mamma och jag låter likadana. Det är bara dialekten som skiljer. Går det ens att höra vem som säger vad?)

Vi pratade ju lampor lite grand och de inköpen stod maken för. Tre lampor behövde vi och tre lampor inköptes, för totalt ungefär lika mycket pengar som en halv lampa i en lampaffär.

Sovrummet

För övrigt väldigt rogivande att stirra på den vid uppvak. Jag brukar följa snurren och andas i cirkelåtta istället för fyrkant.

Vardagsrummet

Och hallen

Hade visst ingen innebild och jag ligger och är lat i husbilen.

Jag är obviously inte sponsrad. Särskilt inte eftersom det var maken som köpte.

Men alltså, kolla Lamp24. De har orimligt många lampor, varsågod för tidsfördrivet också. Priset är dessutom oslagbart.

Som bonus är det rätt storlek och de ser inte ut som lekstugelampor.