Och trots utlovade dagliga inlägg missade jag gårdagen, vi fick besök och var ute hela dagen. Sedan satt vi uppe och pratade skit till senare än jag lagt mig på väldigt länge och först idag åkte besöket hem. Det var alltså inget försvinnande igen, bara tidsbrist.
Även om det är ohyfsat att bara försvinna en dag utan förvarning känns det ändå som att det är ännu mer oartigt och lite ouppfostrat att dra upp telefonen på restaurang. Och säga “asså nu får ni vara lite tysta för jag skall blogga”. Så jag gjorde inte det, och det ber jag om ursäkt över så här i eftertankens kranka blekhet.
Idag har det dessutom hänt stora grejor. Sådant som nästan borde hamna bland skvallerpressens röda mattan-reportage faktiskt.
Ni vet ju redan att Strömstad är en liten stad. Stockholmaren som var här igår behövde gå och köpa cigg när vi satt på älsklingsrestaurangen så han frågade “var ligger närmaste Seven Eleven?”. Maken, ytterligare en kompis och jag fnissade och fick inte fram ett ord. Till slut fick vi fram att det inte finns några sådana inrättningar i småstaden. Däremot stoltserar vi med en Pressbyrå som stänger 17.00 på vardagar. En smula för sent eftersom ciggfrågan kom på tal vid 20.00.
Stockholmaren såg lika häpen ut som stockholmare gör när det visar sig vara 18 mil till närmsta Seven Eleven och att det existerar Pressbyråer med sämre öppettider än stadens bokhandel.
Vad vi däremot har är tusen mataffärer med otroligt generösa öppettider så de arma norrmännen skall kunna storhandla när andan faller på. Det vill säga alltid. Jag skulle gissa att vi har flest mataffärer (och godisaffärer) per capita i väääääärlden.
Nåväl, Strömstad är ju i alla fall en stad trots sin litenhet. Vi bor ju på torpet nästan två mil från stan, men har något slags…samhälle (heter det ens så?), en riktig byhåla som heter Skee, på betydligt närmare håll. Där finns ett ålderdomshem (bra för maken nu när han är över på döhalvan), skola, ishall (eftersom Strömstad konstigt nog är en stor hockeystad) och så bor det bara ganska exakt 583 personer i Skee.
Idag har vi fått en Max-restaurang i hålan!

PREMIÄR minsann.
Det är STORT. Med tanke på att själva “handelsparken” som det står på skylten faktiskt bara består av Cirkle K och nu då Max.
Ännu större att jag planerat hela veckan att jag skulle åka dit idag och äta halloumiburgare.
Då vet man att man bor i obygden.
Stor har även fått hakhåret och näsa klippt idag. Vi gjorde inte det när vi klippte övrig byracka för ett par veckor sedan eftersom vi inte pallade fighten. Han HATAR att bli klippt just där och vill döda både rakmaskin och armen som håller i maskinen när man gör det. Lite “Handen som håller trimmern” istället för gungar vaggan.
Innan sista touchen idag såg han ut som en Gremlin. Och ingen visste vad han faktiskt hade samlat på i slutspelsskägget. Det var så läskigt att det inte hade förvånat mig om det hade trillat ut ett hårdkokt ägg och att en bofink hade etablerat sig som hyresgäst.

Nu är eventuella hyresgäster i alla fall avhysta, där fanns inga hårdkokta ägg, men man kunde skönja möjlig makrillfilé och han ser ut som en säl-sork.

Men han är vackrast i världen ändå och nu kan jag drunkna i hans chokladfärgade och mandelformade ögon. (Ja, jag är godissugen och vi har iiiiinget hemma).
Dessutom är det lite trevligare att bli attackpussad av honom när man vet att man troligen inte kommer behöva tillkalla Anticimex.
Avslutningsvis firade vi Mini-kissen på hennes tioårsdag. Jag sjöng och hon åt sin bästa mjukmat. Ox(filé) i sås. Enda kissen i världen som avskyr allt med fisk och skaldjur och här är det hundarna som får Alaskan Pollock när det är fest medan katten får oxe.

Lite tid idag har även ägnats åt att vara så där monster i magen-förbannad.
Men eftersom jag sällan och nästan aldrig skriver i affekt ber jag att få återkomma i ärendet.
Nu skall jag pussa min stora lurvskalle på kinderna och näsan. Bara för att jag kan.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.