Betala eller inte betala – det är frågan

Den här veckan blev ju lite konstig. På grund av förra veckan som då var ännu konstigare. Fredagen ägnades åt att jaga glasögon och optiker istället för att betala räkningar. Och det mest konstiga är att jag alltid betalar den 25:e varje månad, så jag måste haft något slags kronologifel den här månaden redan från början. Det finns inget jag avskyr så mycket som att betala sent. Framför allt numera när vi har trängselskatt. Och betalar man de där 18 kronorna så mycket som en nanosekund för sent får man en straffavgift på 500 spänn. Kul kul – trängelsskattbilhjul.

Även den här veckan har ju varit lite udda. Så jag satte mig inte förrän i morse (ja jag skäms, man betalar inte sina räkningar för sent – det är bland de få saker jag är riktigt anal med – kanske den enda).

Men, nu börjar jag ledsna på Swedbank Finans. På riktigt. Går det verkligen SÅ dåligt för bankerna att de måste mjölka sina kunder på ören.

Vi hade ett båtlån som vi gjorde oss av med i februari. All kontakt när vi tog lånet gick genom vår kontakt på det lokala Swedbankkontoret, även om lånet låg hos deras finansinstitut. När vi betalade det till fullo, gick även det genom kontakten på bankkontoret. Hon fick plocka pengarna från sparkontot, och fixa allt med finansdelen. I februari som sagt. Det tog cirka fem sekunder så var pengarna borta från sparkontot, men efter sisådär en vecka stod lånet fortfarande kvar i lånelistan på internetbanken.

Det kändes sådär att ha en säck med guldpengar borttagen från kontot men fortfarande ha ett lån?

Då ringde jag min världsbästarara bankkontakt och sa att något var knasigt. Och bad henne kolla. Jag hade redan gjort ett samtal till Swedbank Finans och försökt lösa det själv men det var som att prata med en sydeuropé. Hon suckade och smackade och var så samarbetsovillig att jag till slut vägrade ha någon kontakt med dem.

Dagen efter var lånet väck. Och det kom en slutfaktura på noll kronor. Någon gång i mars.

Nu hade jag fått denna.

1. Lånet betalades i februari
2. Det försvann helt efter lite meckande i mars
3. Slutfakturan på noll riksdaler kom även den i mars
4. Hur kan man få dröjsmålsränta för juni, på ett lån som inte finns
5. OM man får det, hur kan en ev. dröjsmålsränta på noll kronor bli 18 öre
6. Det absolut roligaste, aviavgiften är på 35 kronor. Plus 18 öre. Men efter öresutjämning är de 18 örena borta
7. Vilket betyder att summan de ville ha betalt för från början faktiskt inte finns längre

Någon tycker alltså på allvar att jag skall betala 35 spänn för en avi på ett lån som inte finns längre. Alltså BARA aviavgiften. På inget alls?

Det finns scam-fakturor från fulbolag. De fakturorna och bolagen är ju solklara. I det här fallet är det ett fullkomligt legitimt företag, som vill ha betalt för att de skickar ett papper. Ett papper som de dessutom skickade för flera månader sedan och bekräftade nollningen. Den här fakturan känns som borderline scam.

Jag är svinkass på matte. Men hur jag än räknar så kan jag inte få ihop räntesatsen. För det borde ju inte spela någon roll om räntesatsen är en biljon triljarders procent. Om summan är noll så kan det ju inte bli någon ränta.

Det är juli. Jag lade detta bakom mig i februari. Jag funderar allvarligt på att debitera dem för nedlagd tid, med dröjsmålsränta såklart. För jag måste ju återigen knata till banken.

Skall man bli rädd för att det här är det nya Barings Bank, eller skall man gissa på att det är ett fyllo som programmerat lånedatabasen?

Fascinerande. Och den mest upplyftande räkningen idag. Eftersom jag absolut inte tänker betala den…någonsin.