Det finns presenter och så finns det PRESENTER

Jo, jag skulle ju berätta om min och syrrans fantastiska present från pappa, men jag skjuter på det en dag, för idag fick jag nästan en ännu finare present. Eller kanske inte finare, men den var superduperfin och den räddade min mentala hälsa.

Pappa brukar ju komma förbi torpet minst en gång i veckan. Han är ju kass på att vara en sådan där pensionär som chillar på soffan med en bok och på torpet är det ju väldigt roligt att vara. Pappa gillar verktyg och att bygga saker och på torpet finns ju fler verktyg än vad Clas Ohlson har på sitt centrallager. Han har spenderat hela sitt yrkesverksamma liv bakom ett skrivbord, som ingenjör, och som avslappning har han lagat saker som jag eller syrran gjort sönder eller så har han byggt saker. Huset de bodde i före pensionen och flytten till Strömstad var på närmare 400 kvadratmeter och det ägnade han all ledig tid åt att totalrenovera. Inte för att det behövdes, utan för att han behövde göra det för att stressa ner. Han bröt upp golvet i källarvåningen, knackade loss varenda liten betongbit, slängde ut reglar och grävde sig ner till bottenplattan, för att sedan bygga nya reglar, fylla på med ny betong och lägga nytt golv. Inte för att det behövdes heller, men för att han var klar med allt annat i huset och då hittade han på att han kände mögel. Ingen annan kände mögellukten, inte heller mannen med något flashigt mätinstrument kunde hitta något, men pappas näsa var mer tillförlitlig tyckte pappa själv. Det är fortfarande oklart om det verkligen fanns något mögel när allt väl var demolerat. Eller snarare, det råder delade meningar om det.

När det inte fanns något kvar att renovera i det huset var det dags för pension och den ledigheten började han med att rita och bygga huset i Strömstad. Enda skillnaden mellan honom och de som faktiskt fick betalt för att bygga var att han kom först på morgonen och gick sist på kvällen, för han hade ju så roligt. I ett och ett halvt år, sedan var huset klart och nu har han inget kvar att slappa med. Så han pillar med lite grejor hos syrran och han pillar lite här, men ingen av oss har tillräckligt för att sysselsätta honom på heltid. Hemma finns det inget för honom att laga och bygga heller, ett sprillans nytt hus kräver ju inte särskilt mycket underhåll och han har svårt att rättfärdiga en renovering på ett fyra år gammalt hus. Skulle han ens komma på tanken skulle styvmodern mörda honom ändå, så klokt nog håller han sig.

Idag var en sådan där dag när han drällde omkring och letade efter något att göra och då ringer han först för att kolla så vi är hemma. Särskilt så att maken är hemma för jag går ju inte ut till verktygshimlen i garageladan. Och hemma var vi ju.

Tanken slog mig inte ens att gardinuppsättningar kräver eldrivna verktyg, men gardinstängerna var det första han såg när han kom in genom dörren. Vi hade inte ens pratat om att vi hade köpt och fått gardiner, mest för att vi inte hann tror jag. Hans Byggare Bob-instinkt kom före. Sedan började han kolla i påsarna som följde med, för att se så alla delar fanns och så tyckte han att det var väldigt konstigt att hans tämligen tekniska dotter och väldigt tekniska svärson hade gardindelar stående sedan en knapp vecka tillbaka som de inte hade gjort något åt. Något SÅ roligt, där man både fick mäta, rita på både tapet och tak och dessutom använda borrmaskin.

Jag fick en vag känsla att han inte riktigt trodde mig när jag sa att vi inte kan, att vi verkligen verkligen inte fattade hur det skulle gå till. Det kan även ha skakats lite på huvudet åt oss. Mest pillade han dock i påsarna och lyfte hissgardinerna hit och dit.

Innan jag visste ordet av det hade jag och pappa varsin blyertspenna i handen medan vi stod i soffan och maken var ombedd att gå till ladan för att hämta power tools och väldigt specifik sorts skruv. Sedan sa det ritsch, ratsch, filibom bom bom och så hade vi två hissgardiner uppsatta i vardagsrummet.

Kolla ljuset i rummet när solen ligger på. Det är som att gå omkring i en fluffig enhörningsdröm! Linslusen är som vanligt universums medelpunkt. Det visade sig även räcka med gardinerna, för rummet blev varken varmt eller för ljust. För första gången sedan vi flyttade till torpet gick det att sitta i soffan klockan halvsex på kvällen och kolla på tv.

Det var bara att fortsätta till övervåningen och där skulle det ju vara två skenor till somligas stora lycka. I taket dessutom. Nu har vi en mörkläggningsgardin längst in och mina finaste turkos sammetsgardiner på den yttre skenan.

I ett år har vi haft en filt uppspikad över fönstret. Det skulle bara vara en väldigt temporär nödlösning och när man nu ser hur vackert det faktiskt är med gardiner känns det mer lovligt pinsamt. Vi bodde som husockupanter före renoveringen förra året, men en filt över fönstret i ett år när rummet blev så fint med fjärilstapeterna, vitt golv och platsbyggda garderober? Vi kunde lika gärna tryckt fast en kartongbit i fönstret och struntat i att renovera (och linslusen är med igen).

Tacksamheten är total. För imorgon skall jag åka till mormors grav och sedan skall jag åka till mamma och det gör mig lycklig att ha något så grundläggande som tre gardiner uppsatta.

Nu vet vi även med säkerhet att vi inte fånade oss med våra okunskaper, för vi hade aaaaldrig klarat det själva hur orimligt det än kan låta. Vi var chanslösa. Hade inte pappa drällt runt och kommit förbi hade vi fortfarande varit utan gardiner och inkompetenta.

Vi har tre fönster kvar som jag inte ens köpt gardiner till än, två i köket och en i hallrummet på ovanvåningen. Innan jag köper gardiner till köket skall jag bygga en hylla till det ena köksfönstret och hyllan skall få styra hur gardinerna skall se ut. Hyllan skall vara en sådan här modell som går från karm till karm (fast vit och absolut inte svart).

Och själva hyllplankan tänkte jag skoja till det med något inuti, jag tänker saker från havet såsom snäckor och liknande. Kanske någon enstaka sten, men inte så många som här:

Hyllor är jag helt säker på att jag kan bygga. Till skillnad från att sätta upp gardiner.

Jag är jätteglad över att pappa kom just idag, över att han nosade fram problemet och han är världens bästa pappa.

Givetvis är jag helt opartisk. Givetvis.