Så himla orättvist egentligen

När man var liten fick man bara äta godis på lördagar och då köpte man dem styckvis i kiosken. När man var liten hade man fri tandvård och utbytbara mjölktänder. När man var liten behövde man inte räkna kalorier för att man gärna ville gå ner i vikt, för när man var liten sprang man i skogen och lekte Röda och Vita Rosen helt frivilligt och var mager som en tandpetare helt automagiskt.

NÄR MAN ÄR VUXEN DÄREMOT!!!

Och dessutom bor granne med landet som har sockerskatt och därmed bor i en stad där det finns flest GODISVARUHUS per capita än i hela resten av världen, då kan man faktiskt inte låta bli att köpa ett par kilo godis om man råkar ha ett ärende i närheten.

Igår hade jag just ett ärende.

Idag äter jag kvällsmat. I sängen.

  
Det är möjligen lite svårt att få grepp om storleken på skålen. Men med en bok bredvid?

  
Jag åt lite chips och ostbågar till förrätt (och nej det är ingen porrbok).

Kan vi ändra på någon grundlag här? Det måste vara bättre för kidsen att käka det här varje dag så att de faktiskt hinner föräta sig på skiten innan de blir vuxna tandlösa överviktiga kaloriräknare?

Skjut mig.

(Jag skall bara ta en till ischoklad…)

0 thoughts on “Så himla orättvist egentligen

  • Tror tant har lite karaktär att jobba på under 2016

    Tyvärr var jag själv aldrig ngn smal speta som liten -trots att jag nog sällan var still och spontanidrottade utöver den organiserade.
    Det är nu på äldre dar man är ngt mindre än förr – lite periodvis beroende på karaktären
    Men det gläder mig att iaf en ung smalis får känna påt (vadderingen) lite efter 4..Jag menar 25-års strecket

  • Ja livet är orättvist! Jag lyckades trycka i mig både risgrynsgröt och lite nötter och torkad frukt igår ovanpå middagen dessutom….. Idag får jag lida för det och springa en sväng istället i förhoppning om att minimera effekten av onyttigheterna. Idag blir det jobb till åtta ikväll Isch !

  • Var smal som en sticka ända tills jag fyllde 42, då började kilona samlas på hög, är inte överviktig nu heller men det är jobbigt att pressa ner magen i byxorna, allt i garderoben är snart för litet, trosorna som suttit perfekt förut är numera mer mellan skinkorna än på dem.

    Jaja, en vacker dag så ska jag börja träna igen, men när man inte har ben som orkar bära en på 100% (pga sjukdom) så är det inte lika lätt att träna, eller så är det med bara en undanflykt, för jag avskyr all slags träning

  • Lakrits och choklad. Mmmm… Vill också ha, men kan inte äta mer än ett par bitar efter min gbp för 4 år sedan. Gott nog det. När man bara kan äta lite så satsar man på kvalitet. Finsk lakrits är godast. <3

Leave a Reply to PJAK/Anna Cancel Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.