Jag och Simon åkte hem från Stockholm i torsdags och det blev dessvärre inte MTR på returen. Eftersom jag inte stod ut med tanken på träsmak och därmed längtade efter SJ:s säten. Jo, jag längtade efter SJ, förlät dem för alla signalfel och ville inget hellre än att låta arslet rinna över i ett nedsuttet säte. Skall man eventuellt fastna vid ett signalfel är det ju en fördel om man inte sitter på en tygklädd träpall. Konstaterade jag lite deppigt efter att ha haft stora förhoppningar på nya tåget.
Att åka tåg är lite av ett medmänniskolotteri. Särskilt vardagar i första klass, eftersom det nästan alltid ser ut så här.
Man reser tillsammans med Väldigt Viktiga Herrskor.
Så även i torsdags och det är oerhört underhållande att betrakta folk nästan ovärdigt öppet. Betrakta är alltså ett finare ord för “stirra utan att skämmas”. Ägaren till de bruna skorna mitt emot såg ut som en politiker i 50-årsåldern. Ett trevligt och snyggt, men lite hämmat utseende, iPhone modell äldre och en Delldator. Typisk myndighetsperson där det skett storskalig upphandling av telefon och dator. Dessutom höll han för munnen när han pratade i telefon vilket gjorde mig hysteriskt nyfiken. Trodde han att någon kunde läsa på läppar och på så vis få reda på alla hemliga myndighetshändelser och VAD var det i så fall för hemligheter? Mannen i de svarta skorna bröt kostymlooken med reklamarhalsduk i avvikande färg och lite piffiga sockor. Han hade dessutom en MacBook Air. Privat sektor och mellanchef inom någon slags marknadsföring. Inga hemligheter alls faktiskt.
Men ibland har man tur i det där lotteriet. Jag har det osedvanligt ofta faktiskt. Ibland är det raketforskare och bråkiga kotlettfrillor och ibland trevliga äldre par. I torsdags var det en snygg svartklädd karl med kulturcanvasväska och fotoattiraljer (som envisades med att nästan trilla ner i huvudet på mig ett par gånger under resan). Han hade inte Väldigt Viktiga Skor heller utan den goda smaken att bära lagom slitna Doc Martens.
Innan han ens hann sätta sig bredvid mig råkade jag språkpolisa mig. Jag minns inte mina förflugna ord exakt, men vår bekantskap började med att jag frågade om jag hade tagit hans plats, det hade jag inte eftersom han inte ville sitta vid fönstret ifall han behövde lämna sin plats och kliva över sin medpassagerare. En mening som formulerades på ett sätt som gick att missförstå. Om man verkligen ville missförstå på DET viset och det ville jag ju såklart.
Där var ribban lagd för resten av resan, som för hans del skulle avslutas i Skövde.
Återigen en väldigt trevlig resa och en trevlig bekantskap. Han var fotograf, hade kossor som specialintresse, tyckte att Lauren Bacall var den näst snyggaste kvinnan i hela världen, var bästis med Lars Norén och besatt en härligt befriande totalhybris blandad med en tesked ödmjukhet. Han var i allra högsta grad medelålders, men samtidigt fnissig som en fjortis.
Jag hann givetvis tala om att jag ville sexa med Robbie Williams på scen, att min man snarkar och lite annat smått och gott.
Ett oerhört sympatiskt käftslängarsällskap helt enkelt. Utan viktiga skor.
Säg hej till Patrik Gunnar.
Han visade sig vara mer än en begåvad fotograf. Och stämningen var inte ett dugg Norénsk.
Det är faktiskt väldigt roligt att åka tåg.
Det enda som retar mig är att jag glömde fota. Det fanns helt enkelt inte tid.
tigerlilja says:
Helt underbara kobilder! Och Varnhem! Jag åker tåg för sällan, den saken är klar.
Victoria says:
Ja! Men han har glömt klimakteriekossor?
Bibbi says:
Helt underbara bilder hos honom. Om han vill plåta klimakteriekossor kan vi väl ställa upp? 😉
Det är så underbart med sådana möten.
Jag älskar din beskrivning av herrarna Viktiga Skor. Jag brukar också roa mig att tänka ut vad okända människor omkring mig är för några. 😀 Mycket underhållande.
I mitt huvud says:
Jag ställer upp, är en äkta klimakteriekossa!! 🙂
Victoria says:
Jamen givetvis. Han behöver ju verkligen lägga till klimakteriekossor för att samlingen skall bli komplett.
Visst är det skitkul att fantisera vad människor gör?
Nina says:
Hur gick det hos frisören får vi sé bild/bilder tack
Victoria says:
Självklart. Jag som tyckte jag var duktig som la upp bild på instagram för en gång skull 🙂 Det kommer i bloggen med.
Hs says:
Tänk vad jag skulle vilja åka tåg med dig. Tror att resan hade gått jättefort (för mig i alla fall) 😉
Victoria says:
Fniss. Eller för mig. Det är ju jag som har förmånen att träffa roliga människor utan att vara särskilt rolig själv. Vart skall vi åka?
Hs says:
Spelar det någon roll 🙂
Victoria says:
Nej faktiskt inte. Transsibiriska? Lång och bekväm? 🙂
Hs says:
Jag är på 🙂
I mitt huvud says:
Dina tågresor verkar sjukt mycket trevligare och roligare än mina nånsin varit. Men jag har å andra sidan åkt tåg väldigt sällan, det kanske har med saken att göra?
Victoria says:
Tåg är faktiskt synnerligt trevligt oftast. Men jag tror att i ditt fall har det mest att göra med att du kanske inte åker tåg så ofta. Det är ju liksom en förutsättning? 😉
I mitt huvud says:
Jag antar att du har rätt, det är ju faktiskt en förutsättning! Kanske ska ta tåget om vi ska ses v.27??
Moa L says:
Har använt Storytel ett tag nu, skitnöjd. Har dock glömt vilka uppläsare du rekommenderar..
Kram!
Victoria says:
Katarina Ewerlöf är nummer ett. Så. Jäkla. Bra.
Moa L says:
Tack!