Det blev så himla trist att färglägga alla hundar svarta, förutom Sintra då, och det här beteendet har inget med ras att göra. Enbart med personlighet. Här har vi en som gör så och en som lite mer värdigt bara tar en liten strumpa och sprätter omkring med. Den lille springer omkring med allt han hittar i munnen, the more the merrier är hans motto i livet och han är som lyckligast när han har knölat in en OnePiece från tvättkorgen ihop med en Ugg ur garderoben. Helst skall verket krönas med en av mina handleder. Jodå, det finns plats för en arm med, viljan är större än munnen.
Vilket är smått oroande inför tatuering på måndag. Hur skall armen ens få en chans att läka innan han har stoppat in den i munnen igen?
Ja. Ni är säkert många som känner igen er.
När vi var på middag förra helgen med alla kusiner från olika släkter hade jag kortärmat under kavaj på mig. För att överarmarna ser misshandlade ut och det var människor där som jag inte hade träffat sedan jag var liten. Det blir så himla kymig stämning i en liten stad när snacket börjar gå om hustrumisshandel.
Givetvis fick jag en hoper vallningar medan vi satt där och ville inget annat än att ta av mig alla mina kläder och allra helst kavajen. Men jag var stoisk till en början, ända tills jag kom på att de jag faktiskt inte hade träffat på väldigt länge också har hund. Så jag chansade vilt och tog av mig kavajen (det var antingen det eller att gå hem mitt i varmrätten).
Det är då man inser hundmänniskors gemenskap när den bara är positiv.
Boxerflickans matte (pappas kusin) utropade glatt “ÅH vad skönt att se att det inte bara är jag som ser ut som du, hur ser du ut på benen?”.
Sedan språkade vi lite om hur man enklast tapetserar med kompostgaller, jämförde blåmärken och så slutade det med att vi bestämde dejt eftersom deras flicka är två år och hittills aldrig hade träffat en hund som klarade att trötta ut henne. Vi har aldrig träffat en hund som klarar att trötta ut Liten.
Nu skall vi ha hundfäktning med vadslagning mellan våra två munhundar.
Jag har satt en hunka på Liten.
PS: Ljudet som kommer ur munnen när de stoppar den full med saker/bollar kallas för “murmla”. Bara så ni vet. Helt logiskt, det är så det låter, morrmummel.
Åsa says:
Jag har en Golden, så jag borde ju i rimlighetens namn se detta fenomen jämt! Men det gör jag inte då Cola bara plockar sina egna saker ( allså den korta stund hon har ett ben) eller saker som inte ligger där de ska :-o. Jag har alltså en hund med bättre ordningssinne än övriga familjemedlemmar :-D.
Murmlandet däremot, det finns där! Dock utan saker i munnen, fast det låter som om hon hade sju tennisbollar där :-D.
Victoria says:
Alltså, det KAN hända att det ligger saker där de inte skall ligga här med. Men det är Litens fel från början, man orkar inte plocka upp efter honom varenda gång. Vi är lika stökiga allihop här. 😉
Granntanten says:
Malte bär bara sin filt, oavsett hur lycklig han är. Men ju lyckligare han är, desto längre ut i trädgården kommer filten. Om man inte lyckas sätta foten på den när han stormar förbi – med risk för att ge honom en whip-lash varenda gång…
Victoria says:
Fniss. Jag nynnar bara på sången “här kommer lilla Ludde, håhåjaja … bärandes på sin kudde … här kommer Luddes mamma …”
Hur exakt tror du att det ser ut när den lille släpar omkring på en stor OnePiece då? Eller sin kofta? Eller nu senast, när jag hittade honom med min skittjocka och skittunga poncho (den är STOR). Han har det lite slitsamt när han skall ha med sig allt upp i soffan kan man säga och ger sig själv whiplash.
Men, har ni någon sån där lasermätare så ni kan se exakt hur glad Malte är?
tigerlilja says:
Grannen hade en underbar golden, som när jag kom kastade sig iväg och letade upp den jättestora bläckfisken som han ansåg hörde ihop med mig. Sen gav han mig den och jag skulle ge tillbaka. Och det var bara mig han gav bläckfisken.
Victoria says:
Åh. Nu får jag en bild i huvudet av väldigt rar vovve i trädgård som har delat in sina människor i olika leksaker. Andra människor kanske var en Brölle eller så? Bläckfisk tycker jag var fint faktiskt. 😉