Vet ni vad…

…ni är faktiskt så jävla rara att jag blir så rörd att jag börjar grina. Igen. När jag någonstans trodde att Niagarafallet av orostårar tog slut (för att jag inte skulle dö av uttorkning och vätskebrist) så började jag grina igen. Av alla sms, meddelanden på FB, kommentarer hos Mona och här. Men att grina för att man blir rörd är ungefär en miljard gånger bättre än att grina för att man är rädd och orolig.

För jo, det var min pappa som fick en stroke. En propp i en del av hjärnan som jag knappt visste att den fanns. Lilla hjärnan är för mig något helt annat. Jag visste definitivt inte att den delen av hjärnan styrde tal och motorik. Nu vet jag det, men jag hade varit jävligt glad om jag hade fått leva lyckligt ovetande faktiskt.

Eftermiddagen och kvällen har jag och syrran spenderat på sjukhuset. Han är medtagen, trött och under observation. Men SÅ mycket bättre än han var när han blev tvingad in i ambulansen.

Han hatar sjukhus, han har varit sjuk en gång i sitt liv och spenderat totalt fem nätter på sjukhus, utöver det har han i princip bara haft portvinstå vilket man får av vällevnad (det är en “sjukdom” som är svårt att ha medlidande med oavsett hur ont det gör). Han gör inte sjukhus speciellt gärna och hade garanterat vägrat ambulansfärden om han hade kunnat. Tack och lov kunde han inte det och tack och lov kom han till rätt läkare som fattade att det inte var magsjuka, eller vanlig yrsel, eller kristallsjuka eller något annat tramsigt som 112 trodde först, så även sjukvårdsupplysningen.

Nu är det bara att vänta och vara tacksam. Samt hålla tummarna för att de närmsta dagarna går åt rätt håll istället för åt fel håll och försöka hålla honom sällskap i hans oro.

Han är bara 67 år ung och jag älskar min pappa så orimligt jävla mycket.

Hade jag fått lov skulle jag legat kvar på sjukhuset med honom, men man är tydligen väldigt noga med just besökstider på strokeavdelningar. För att inte störa de andra patienterna.

Precis som om jag skulle vara ett störande moment.

Nu skall jag gråta en skvätt till av rördhet och sen skall jag sova.

Ni är banne mig helt jäkla underbara och ni har inte en aning om hur mycket alla kommentarer har betytt för mig.

// Blödig

0 thoughts on “Vet ni vad…

  • Man har all rätt att vara blödig och börja grina när man dels är orolig över sin älskade far och dels när en del människor som man inte ens träffat irl och några man bara träffat nån enstaka gång visar omtanke i en jobbig stund

    Fortsätter hålla tummar & tår på att han blir fullt återställd, hoppas han fått komma till en rehab avdelning för de brukar vara fenomenala på att sätta igång med rehab så fort som möjligt för att öka chanserna för återställning eller åtminstånde bli så bra som möjligt

  • Tina Johansson says:

    Nämenåjösses. Såhär trög brukar jag inte vara.. borde ju lagt ihop ett och ett..
    Alla tankar till er!
    A och O är att man får hjälp så fort det bara är möjligt. Hjärnan KAN vara fantastisk på återhämtning. Åtminstone ibland. Jag håller alla tummar jag har för din pappa!

    Som om det inte var sötchock nog med lille Teo i huset (sonens hund du vet) så har det flyttat in en liten Nisse också! Nisse är till hälften Ragdoll, till hälften huskatt och helt underbar! Bild finns såklart på min instagram tinalinajohansson. Så jag har kelat katt och krängt plast idag (ta det lugnt. Jag har lagt undan en shaker i varje färg och storlek tills du har tid och ork. Ingen brådska.)
    Många kramar, försök sova åtminstone lite. Var rädd om dig!

  • Men vad fasen 🙁 kopplade ju inte att det var din pappa först 🙁
    Håller alla tummar och skickar en mängd kramar! Behöver du hjälp med något – anything – finns jag i närheten! Krya på pappa nu! <3

  • Så vitt jag vet – alldeles för mycket i den branschen tyvärr – men så hämtar man sig vanligen från en stroke i lillhjärnan rätt väl, Det är förstås individuellt, som allt med denna djävla åkomma, men jag känner mig förhoppningsfull å era vägnar. Faktiskt. Men tålamod och stillhet i början, och en hel del envishet behövs.
    Kram

  • Men du vad är det jag läser. Håller tummar och tår att allt går och rätt håll. Hemskt när man inser att de där föräldrarna som alltid varit den totala tryggheten kan ryckas ifrån en. Skickar styrkekramar!

  • En Annan Susanne says:

    Oj. Stackars pappa, men vilken tur att han har er.
    Krya på honom, jag håller tummarna och skickar massor av varma tankar åt ert håll.

  • Allt blir bra, han är ju faktiskt förhållandevis ung. Och vet du vad (nu får jag säkert massor m smisk) men Sverige är fantastiskt vad gäller sjukvård. Nästan alltid. Kram o gråt o var ledsen för det får man när föräldrar blir sjuka. De ska ju alltid finnas där. Man blir dessutom påmind om det faktum att ens egen tid på jorden inte är evig. Kram ❤️

  • Usch vad mycket som händer nu runtomkring oss. Hoppas din pappa kommer sig. Det är ett elände med stroke, min egen pappa fick det också efter sin hjärtinfarkt. Viktigt att ni är där och får honom att vilja kämpa sig tillbaka. Det är jätteviktigt att han inte tappar sugen och deppar, vilket är vanligt. Hoppas på snabb rehabhjälp!
    Kram till dig!

  • Men käraste du. Det här hade jag missat.
    Det är hemskt när ens nära och kära blir sjuka!
    Man äts upp av oro och rädsla.
    Låt tårarna rinna.
    Sänder alla mina tankar åt ert håll.
    Det här fixar din pappa ska du se!!
    <3

  • NU såg jag det här också! Jag tänker på dig och håller alla tummar och tår för att allt nu ska gå åt rätt håll!
    Hoppas du kan sova lite så att du orkar dagarna framöver!
    Kram

  • Hej,har varit i samma sits som du,och det är för djävligt….bara att bita ihop och försöka tjata sig till den bästa rehabiliteringen som finns,ju tidigare desto bättre.Lycka till&kram

  • Man får vara blödig när det gäller djur, barn och föräldrar!! Så låt tårarna rinna bara.
    Mina tankar är hos er och jag håller tummar och tår! Hjärnan är otrolig på att återhämta sig/skapa nya möjligheter.
    Styrkekramar!!

  • Håller tummarna för ett snabbt tillfrisknande! Ibland blir man verkligen otäckt påmind om hur skört livet är! Vad skönt ändå att ni snabbt fick träffa en kompetent läkare! Kram kram!!!

  • Min man fick en stroke för ett par år sedan (Han är bara något år yngre än din pappa). Han är helt återställd nu. Med en snabb insats och rehab kommer det att gå bra för din pappa också. Det är jag säker på!!! Kram
    Ibe

  • Styrkekramar till Dig och de dina…..tänker att din far kryar på sig ytterligare samt att ni kommer att ha varandra i många, många år till…..Livet ställer till det emellanåt …..Kram

  • Ojojoj, som det kan bli! Men som andra också har sagt, snabb behandling och tidig rehab ger bättre förutsättning för att bli helt återställd. Sänder en stor kram till er och håller tummarna att lilla pappa blir bra igen!

  • Såg att min kommentar till dig i går tydligen inte gick igenom så igen: Kraaaaam <3
    Så dagens kommentar: Tänker på dig. Hoppas att han återhämtar sig fort och blir helt okej igen. 67 är ingen ålder på en pappa. Min är 78 och är den enda av de äldre som jag har kvar och jag hoppas att han tänker hänga kvar länge. Ta hand om dig nu. Kramar

  • Massor med kramar till dig! Det är så svårt när ens föräldrar är sjuka och man kan ingenting göra.
    Hoppas att din pappa är mycket bättre idag och att rehabliteringen kommer igång fort!

  • Kramar o hoppas allt blir så bra det kan! 67 år, han är ju rena ungdomen, o hoppas allt jag kan att han får en fin pankistid. Det är ju nu de (våra föräldrar) ska få njuta! Som de är så värda!

  • Okej, nu är jag orolig för dig och din far. Inte ett ord på tre dagar. Hoppas och håller tummar och tår för att det går åt rätt håll men det känns inte bra.
    Skickar över massor med styrkekramar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.