Igår började det. Den Stora Smittan. Jag varnade er, men jag glömde varna maken.
Jag vet att jag har ältat detta tidigare, men jag kan inte få in det i min trånga skalle. Jag är rädd om mina saker. De bor i olika väskor och fodral, jag håller reda på dem och lägger alltid tillbaka dem på “sitt” ställe. ALLTID.
Maken är inte ett skit rädd om sina saker och har inte ett enda fodral, ändå är det alltid mina grejor som pajar.
Min mest traumatiska upplevelse var på den tiden Apple inte släppte sina telefoner samtidigt över hela världen. Det var när iPhone 4 kom ut. Den släpptes i England och Frankrike flera månader före det var planerat släpp i Sverige och jag var så SVÅRT sugen. Det visade ju sig att det inte bara var jag som var svårt sugen, för folk nyttjade varenda engelsk kontakt de hade och sen var det budgivning på Blocket.
Jag ringde på ett par telefoner men de som sålde hade blivit erbjudna sisådär 35.000 kronor för EN iPhone. Där drog jag gränsen. Men till slut hittade jag en rar liten kille i Skåne som sålde två, för samma utpris som de svenska skulle ha när de släpptes ett par månader senare. Den lyckan. Så jo, jag körde till Skåne. Kunde nästan inte sova natten innan (som när man var barn och skulle fylla år) för att jag var så förväntansfull.
Spenderade en heldag i bil för att åka till väldigt pytteliten skånsk ort, fick telefonerna (jag var vänlig nog att köpa en till maken med eftersom han dog avundsjukhetsdöden) och åkte hem med dem. Enbart för att upptäcka att de hade ändrat formatet på sim-kortet till det som blev mikro-sim. Eftersom telefonerna inte fanns på den svenska marknaden än fanns ju såklart inte några sådana simkort att få tag på heller.
Saxen blev min bästa (o)vän. Först klippte maken till sitt kort, lite nonchalant sådär men fullt fungerande och vips hade han en ny telefon. Sen klippte jag. Fel. Då kom gråtattack nummer ett. Den orättvisan i att han, som inte ens var särskilt engagerad i telefonköpet, satt där med en fungerande telefon medan jag inte gjorde det. Det var bara att ringa telefonoperatören och be dem skicka ett nytt kort. Och vänta ett par dagar.
När kort nummer två kom klippte jag med andakt. Fel IGEN. Men den gången gick det att rädda genom att lägga i en pytteliten extra plastbit så kortet låg rätt och telefonen funkade. Så himla lycklig.
Dagen efter drog vi på utomhusbåtmässa och jag satt i passagerarsätet med varsam hand om telefonen. Grejade och donade, kelade med den och viskade ömma kärleksord till den. När vi kom fram och hade parkerat öppnade jag bildörren, telefonen gled ur knät och landade med “smörsidan” ner på den grusiga parkeringen och hela framsideglaset var krossat.
Då grät jag så det skvalade. Det var traumatiskt på riktigt. Dessutom helt orimligt att det var jag som gjorde en sån grej, det är ju maken som är en slarver, inte jag.
Efter den gången vande jag mig. Det är ju mina saker som går sönder hela jäkla tiden och bor hos teknikdoktorn. Vet inte hur många telefoner/paddor jag har dränkt och/eller tappat i marken. Eller datorer som bara går sönder framför ögonen på mig. Han har hittills inte gjort sönder en enda sån grej (sen att han gör sönder större grejor som trappor är en annan femma).
Men som sagt, nu smittas jag och det började igår kväll. Maken var i sin älskade källare, jag gick ner för att fråga om han skulle flytta dit ner eller om han hade tänkt komma upp någon jäkla gång. Medan jag stod där och blängde på honom skulle han stoppa ner sin telefon i fickan, det gjorde han inte.
Telefonen gled ur handen på honom och landade på stengolvet. Med hans tur borde den inte gått sönder, men det gjorde den.
Numera ser den ut så här.
Där rök makens oskuld när det handlar om att sabba telefoner. Och jag stod bredvid med min negativa teknikenergi och smittades.
Nu får den åka till samma äppleteknikdoktor där mina andra grejor ligger inne för bedömning och lagning. Och nu har jag slagit eget personligt rekord, för just nu har jag väldigt många saker liggande på den intensivvårdsavdelningen. En iPad där glaset sprack utan att åka i golvet (självsprickor?), en MacBook Pro med en cola i sig som är bortom räddning (den fick flytta dit som organdonator), en annan MacBook Pro som behöver nytt tangentbord, en MacBook Air med fuktskador (som jag INTE har tappat något drickbart i).
Det känns lite skakigt och otryggt just nu.
För morgondagen skall spenderas på Sahlgrenska där jag både skall röntgas vanligt och magnetröntgen. Båda delarna är tekniska prylar som jag alltså skall komma i närheten av.
Jag kan se mig själv fastna i magnetröntgeröret, eller att den vanliga röntgenapparaten flippar ur. Eller något annat som ingen någonsin har råkat ut för tidigare.
Nu är jag svinnervös inför morgondagen och den här teknikpesten som verkar luftburen.
Men först skall jag åka till kameraverkstaden och hämta min nylagade lillkamera.
Där var det tydligen ett moderkort som hade havererat. Och något mer helt osannolikt på en nästan ny kamera.
Sen skall kvällen ägnas åt att försöka göra något åt den här jävligt nya datorn som varit paj sedan dag ett, funkar inte det så blir det intensiven för den med.
Håll er undan mig är mitt allra mest välmenande råd.
Åsa says:
Det är ingen fara för min del, det jag inte lyckas ha sönder själv lär ingen annan heller lyckas ha sönder 😀
Victoria says:
Det kanske är du som smittat mig då??? 😉
Åsa says:
Det skulle väl vara det då… Men iaf redan i januari, för sist vi sågs hade ju både det ena och det andra pajat för dig 😉
Victoria says:
Jag vet. Jag hade hoppats att du inte skulle komma ihåg det 😉 Allt attackerar i flock just nu.
Åsa says:
Lycka till imorgon!
Och apropå röntgenapparater som går sönder. Min kompis häst sparakde sönder en sådan en gång. Veterinären skulle ringa om ny tid så snart den var lagad, men hon ringde aldrig 😀
Victoria says:
Mental note, skall försöka att inte sparka sönder den i alla fall 🙂
I mitt huvud says:
Vågar man ens kommentera???
Lycka till imorgon med all röntgen! Fördelen OM även den tekniken havererar är att du i alla fall inte behöver se till att få ordning på det igen!
Victoria says:
Sant. Men jag kanske blir den första människan någonsin som fastnar i en magnetröntgen och aldrig någonsin kommer ur? Man vet inte 😉
I mitt huvud says:
Jag magnetröntgades när jag var en rund tjockis, och jag fastnade inte. Tror de kan få ut dig oxå, om inte annat får de väl tillkalla en barnmorska, de är bra på att få ut människor ur trånga utrymmen! 🙂
Humlan says:
HA HA HA HA HA! “Barnmorska tillkallades för att förlösa patient ur magnetkamera”
Det var den bästa kommentaren i dag! 😀
Victoria says:
Hahaha jag håller med. Men borde inte brandkåren vara bra på det med? Får jag välja räddare tar jag hellre en snubbe i uniform.
I mitt huvud says:
Jo, det är sant förstås, jag tänkte att barnmorskorna var på plats liksom, så det går fort att få ut dig! Men en smarrig brandman som räddar en kan ju nästan göra att det är värt att fastna!
Majabella says:
Det kommer gå fint Vic, men du kanske ska hålla dig en bit ifrån dina teknikprylar efteråt om du blir extra magnetiserad.
Hos oss är det istället alltid mina medlemskort och kreditkort som ballar ur, tur MasterCard är chippat.
Victoria says:
Ja JUST det. Tack för påminnelsen. Jag har aldrig legat i magnetrör förut, men rimligen borde man ställa alla sina, fortfarande fungerande, tekniska prylar långt därifrån. Men jag inbillar mig viss klaustrofobi?
Åsa says:
Sist gång jag gjorde MRT så fick man iaf lyssna på musik och klaustrofobikänslan är inte alls så illa som man tror.
maggan says:
En fråga till dig eftersom jag förstår är du väldigt duktig på teknik. Hur länge tror du att en Samsung galaxy tab håller, min är ca 2,5 år och börjar bli lite seeeg. Pga ingenting alls får du ett till boktips: Lasaros tårar av Henrik Tord, väldigt bra. Lycka till i dag
MissK says:
Hade med en sådan platta o hade tänkt göra en systemåterställning på den innan jag gav den till Toker, men gick inte för jag installerat nån Telia säkerthetsprogram dit jag inte har nåt lösen som jag behöver
Jag bytte upp mig o köpte en ipad air istället
Konstigt nog fick aldrig min iPhone 4 några sprickor i glaset trots att jag tappat den flera ggr när jag cyklat o skulle byta låt lr nåt, enda som syntes var lite på hörnet på själva mobilen att den var tappad och krånglade aldrig. Sen bytte jag till Samsung s4 men e inte helt nöjd med den så blir nog en iPhone 6 när den kommer
Mina datorer däremot pajar gammeldatorn var det först den x-tra hårddisken som datorn inte hittade längre huxflux, sen har den funkat riktigt för övrigt i många år tills när jag tänkt o använda den då den vägrar o starta
Sen var det min första laptop som efter ett par år började krångla så jag köpte en ny för den gamla var lite seg o så men en kompis fixade nåt med den så den gick o ha som x-tra dator tills jag hade tänkt ge den till brodern som huxflux ville ha en dator
Sen dog min andra laptop huxflux med men en kompis fixade till den först men blev inte riktigt bra så den åkte in till doktorn som bytte hårddisk i den till en bättre begagnad som funkade ett bra tag tills den inte ville längre
Nu håller vi tummar & tår på att min MBP håller bättre 🙂
Victoria says:
Enda risken för “seghet” är att de till slut blir för gamla för att orka med alla tunga uppdateringar, annars orkar de så länge batteriet orkar. Man gör ju oftast samma saker med dem som man gjorde vid inköp. Räddningen kan vara att sluta uppdatera. De fortsätter ju funka och slipper slösa av sitt minne. Det skulle kunna vara enda anledningen till att de blir sega, inget annat 🙂
Humlan says:
Frågan är väl om jag verkligen ska köpa mobil från det där äppelföretaget, allt därifrån verkar ju bara gå sönder! … och eftersom jag inte har riktigt fungerande finmotorik alla dagar, så jag blir en fummelputta, så kanske jag ska inrikta mig på det som är stöttåligt och robust, och strunta i finesserna.
Morgondagen kommer säkert att gå bra, men lämna din egen teknik en bit därifrån!
Victoria says:
Det är ju bara jag som är extra talangfull när det gäller att söndra och härska. Normala människor verkar ju tycka att det är hållbart. 😉
Moa L says:
Kära nät-vän. Jag ska nu berätta något för dig som du inte vet. Jag fyller 24 på söndag, men har legat i alla röntgenapparater du kan tänka dig, opererats tre (!) gånger i ryggmärgen och diverse allvarliga hästolyckor.
Du kan inte fastna i en röntgenapparat, bara att klättra ut 😉 (skoj, vet att du vet det).
Bara för att avdramatisera och lugna dig, jag har krossat det mesta (hela käken+massor av tänder/en fejktand nu, en halvkilos tumör i ryggmärgen och diverse annat..)
Ta det lugnt och njut av vår sjukvård, även om det känns tungt. Och LYCKA TILL!
Kram
Victoria says:
Jösses Amalia. Jag trodde jag hade otur, men du har verkligen haft otur på riktigt.
Har dock klarat mig undan magnetröntgen till nu. Vilket är en bedrift. Och jag litar inte på maskineriet (eller mig själv) så jag skulle kunna bli den första i världen som fastnar och inte kan kliva ur. Mest kanske för att jag kommer bli paralyserad av skräck.
Det låter riktigt jävligt att ha bott i alla de där apparaterna och opererat sig i just ryggen. Är du återställd? Kram!
Dina-ringar-ligger-pyrt-till says:
Sahlgrenska…magnetröntgen..?
= avlägsna alla saker av metall etc???
Å jag som skulle in till stan imorgon 😉
Victoria says:
Är det inte lite oklokt att lämna internetspår efter sig? 😉
Dina-ringar-ligger-pyrt-till says:
Tanten…jag kan dethär…eller vet hur man INTE ska göra iaf 😉
U just wait, I know what Im doing 😛
Kram o lycka till nu!!