Lite mer DocHoliday

Eller: “Hur man impar på föräldrar?”

Vilket inte alltid funkar, men massvis med poäng för försöket.

Nu heter Doc helt enkelt Doc, eller DocHoliday.

För sisådär ett tiotal år sedan (eller antagligen mer) var jag och min kompis K (min båtsemesterkompis och min bästa) i vår sommarstuga. Om jag inte minns helt fel var det på midsommardagen det året. Maken (som då inte var make) var med Doc och en polare till Doc på Koster och drack öl. Jag och K skyfflade in midsommardagslunchen och norpade pappas båt och drog ut till Koster för att sällskapa med öldrickarna.

Och innan någon börjar vifta med pekpinnar här så vill jag säga att på den tiden var det inte direkt hårda regler för sjöfylla, och vägen till Koster är över helt öppet hav med absolut inget man kan köra på. Jag var alltså inte över promillegränsen. Då.

När vi skulle tillbaka så skulle Doc, hans polare och maken tillbaka till stan, men jag insåg att vi var tvungna att lämna tillbaka den ömme faderns båt innan det blev natten. Jag och kamrat K drog tillbaka till sommarstugeön med pappabåten medan de andra hakade på i lånad båt för att vi skulle följa med till stan. Så här i efterhand är jag medveten om exakt hur mycket logistiken suger i det upplägget, men då var det förnuftigt.

Medan jag skulle lägga till vid hemmabryggan där pappa oroligt vankade av och an, låg båten med make, Doc och Doc-kompis och väntade på andra sidan bryggan.

Och nej, det var inte min bästa tilläggning. Det var inte heller makens bästa tilläggning i den andra båten. Det var helt enkelt två riktigt sopiga tilläggningar på varsin sida om bryggan med pappa ståendes på bryggan.

Då reser sig Doc upp i båten och ropar till min lätt oroade pappa:

– DET ÄR INGEN FARA, JAG ÄR LÄKARE!

Så här skitlångt efteråt är det fortfarande vansinnigt underhållande. Eftersom han lika gärna hade kunnat hojta att han var truckförare. Vi behövde en sjökapten i det läget. Inget annat.

Resten är historia. Vi kom på plats, parkerade pappabåten, åkte med i läkarbåten. Fick soppatorsk någonstans halvvägs till stan, drev i land mitt i ingenstans medan Doc och kamrat K gick och letade efter hjälp för att få fyllt reservtanken.

En resa som skulle tagit tio minuter tog sisådär fem timmar.

Men det var aldrig någon fara.

Vi hade ju läkare ombord.

Posted in Doc

0 thoughts on “Lite mer DocHoliday

Leave a Reply to Victoria Cancel Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.