Snacka om livsuppehållande åtgärder. Söndagsångesten är ju nästan som bortblåst när man vet att man bara måste stå ut två dagar innan ett nytt avsnitt av HF kommer.
Same time, same place och TV3 nästa vecka hörrni.
Nu är det banne mig dags att avsluta den här dagen. På exakt samma sätt som den började, minus timmarna på dass.
Liten är en väldigt glad hund, och pussas ofta och gärna, men har inte fattat att det där med munnen stängd är praktiskt. Hunden blir ju dessutom bara längre. Imorse när han skulle få mat blev han så glad att han skallade mig i pannan.
Nu när jag inte sitter fastlimmad i soffan framför TV:n längre blev han så glad att han skallade mig i pannan en gång till. Med munnen.
Nu ser jag ut så här.
Tough love.
Men imorgon skall jag berätta en historia om en snubbe som var en väldigt nära vän, ända tills jag insåg att han var en mytoman med kronologifel – inte helt olik Gunilla Persson. Han ljög (ljuger?) om allt. Och får nästan GP att framstå som sympatisk.
Men först skall jag Rambo-laga min panna och släpa in jyckarna i sovrummet.
Tack för idag – slut för idag.
Annika K says:
Aj! :/
Just ja, man kan ju kolla avsnitten i förväg 😀
Hondjur says:
Men gumman! Aj! :s
Glöm inte att rensa, rensa så det inte kommer massa skit i det nurå!
Victoria says:
Jag har träskalle. Det kommer skit ur det 😉