Åldersnojan kommer och går. Imorse kom den med besked och hajfajvade mig rätt i ansiktet.
Det finns ju inte en chans att jag sitter här ensam och känner mig pissgammal. Ni som läser skall ner i träsket tillsammans med mig hehe. Nu skall vi sålla agnarna från vetet. Eller ungdomar från käringar.
Hur många var med på 80-talet och minns Swedish Egil?
Skåningen som bland annat gjorde reklam för Zingo. Och såg ut som om han var tagen ur Breakfast Club eller St. Elmos Fire. Vet ni, det var snart 30 år sedan den här reklamen visades. Vill ni se den och sjunka djupare kan ni trycka här.
Meningen med den här morgonen var inte att utreda Swedish Egil, eller ens tänka på honom. Men först pysslade jag med foton. Sen började jag pyssla med film. Efter det råkade jag snubbla över gamla filmer (från Filmarkivet) på FB. Det ena ledde till det tredje och så blev det så här. En liten minikris. Som gjorde mig sjukt nyfiken på vem fanken Egil egentligen var, för jag lovar att jag inte har funderat på honom sen jag var tonåring.
Det visade sig att Swedish House Mafia (som jag aldrig förstått mig på) som är dagens fnissmödisars husgudar är rena rama plagiatet. Inget nytänk alls. Vi hade originalet, och originalet var just Swedish Egil, redan i slutet av 70-talet dessutom.
Inte nog med det. Han håller fortfarande på, men även han har blivit äldre, skallig, närsynt och antagligen lomhörd efter alla år med musik. Han har egen radiostation i Kalifornien, och är astrendig. Handen upp om någon redan visste detta. Visste ni det så tror jag er inte.
Så, hur många är det som tillsammans med mig sitter och inser sin ålder just nu, och att vi tillsammans befinner oss i livets nerförsbacke?
Men samtidigt blir man lite glad. Att det gått bra för Egil och att han inte bara var en one hit wonder som jag trodde när jag började googla, och att han är en cool snubbe trots bar skalle och glajjor. Det inger hopp, och det behöver jag eftersom leveransen av den Britt Eklandska bikerjackan kommer idag. Kan Swedish Egil så kan väl jag? (Bortsett från bristen på egen radiostation och kultstatus…errm).
Och när exakt blev 80-talet det som 50-talet och 60-talet var för oss? 80-talet var ju oslagbart, och alldeles alldeles nyssens?
Vill ni kolla mer på Egil är länkarna här:
Egil Facebook
Egil Twitter
Egil Radio
Färsk intervju med Egil
Japp, jag erkänner att jag hade en hel garderobsdörr fulltejpad med bilder på Rob Lowe och Judd Nelson. Även neonrosa plastörhängen. Herregud, jag konfimerades till och med i cerise tröja och ljusrosa jeans och pumps.
Nu när jag så försynt påmint om åldern, vem var er favorit? Och snälla säg att ni krisar lite ihop med mig?
B-M says:
Jag va med på 80-talet men har aldrig hört talas om Swedish Egil…. (kan det va så att jag är så gammal att jag har glömt det???)
Däremot hade jag också väggarna tapetserade med Rob Lowe & co. Rob var självklart favoriten!
Jag har också haft neonrösa örhängen, o även mintgröna. Hade såklart matchande pumps till 😉
Nä, nu fick jag ångest för att jag är så jäkla gammal…. 🙁
Victoria says:
Mjae, tror inte du är för gammal. Vi hade kabel-TV sjukt tidigt, så det kan vara anledningen till att jag minns reklamen och lite annat han gjorde. Låter som att vi spelar i samma liga.
Och HAH, det var ju precis min plan. Finns inte en chans att jag skall sitta ensam här och våndas över att vara svingammal 😉
Annika K says:
Jag minns inte Egil.
Men uppväxt på 80 – talet är jag ju.
Ja tonåren då alltså 🙂
Top Gun.. Åååååh!
Läppglans med colasmak.
Raketost.
Festis på trekantig tetra
Harkel.. Jaa vem gillade jag?
Tom Cruise 🙂
Victoria says:
Åh jisses vilken tripp längs minnesstigen. Nu fick du mig att minnas något totalt bortglömt. Att vår skolvärdinna frös in festisen åt oss i smyg, så vi käkade den som isglass på högstadiet.
Och Tompa gillades nog av alla han med, jag som aldrig slänger kläder (förutom ren dynga såklart) har fortfarande kvar min pilotjacka som är exakt likadan som den han har i Top Gun. Den är fortfarande snygg och jag letade upp den i vintras och använde den igen. Snacka om återvinning.
Och de där läppglansen i plåtburk, vad hette de? Belle nånting?
Annika K says:
Belle? Kommer inte ihåg.
Men en smal glasbehållare med colasmak 🙂 Fanns andra smaker med
Victoria says:
Ja den minns jag, det var ju glasbehållare med en kula man kunde suga på. Men den som var lite speciell var den i plåtburk som hade ett gammaldags tryck, och den finns inte längre. Fan som det retar mig att jag inte minns namnet nu.
PetraH says:
Jag hade massor av egenstickade mohairtröjor, någon?
Haremsbyxor, plastsmycken, plastjesussandaler, vrålstora axelvaddar i precis allt, gärna några lammullströjor med piké under med kragen stående upp och till detta matchande pärlhalsband och collegeskor med tofsar. Eller dockside kunde också passa till kläderna, igenkänning någon?
Victoria says:
Åh herre! Svaret är ja, ja och ja på allt. Detta eviga stickande av mohairtröjor (den cerise jag hade på konfirmationen var egenstickad). Men jag skriver under på allt.
Tre par haremsbyxor har jag i garderoben nu, som jag använder. 80-talet är verkligen tillbaka.
Vi kanske ska göra en lista på vad vi hade. Minns även de gamla lumparlångkalsongerna i olika pastellfärg som användes som byxor. Takanooverall. American Eagle istället för Converse etc etc.
Och docksides har jag givetvis fortfarande. Många par. Klassikern vit/blå/röd finns även den i garderoben.
Apropå plastsmycken. Då borde du minnas alla smyckestånd på avenyn? 99% av alla mina örhängen kom därifrån.
PetraH says:
Takanobyxorna skulle dras upp i midjan med ett bälte, vrålhögt, kameltå??och byxbenen skulle gärna stoppas in i stövelskaftet. Det är det ända jag saknar, alla mina snygga läderstövlar i olika färger.
Klart jag minns smyckestånden.
Victoria says:
Det skulle väl vara kameltå på allt. Och smalt skärp i midjan.